Alla inlägg under november 2008

Av tiipa - 9 november 2008 00:36

Izor och Deus, Ni är bäst i hela världen!!!

Av tiipa - 8 november 2008 14:11

 Har haft fullt upp med jobbet i går kväll men idag hann jag träna lite mer på att få hundarna att uppmärksamma mina signaler vid "fällor"... eller för att själv kunna gena men skicka ut en hund mot rätt hinder när det står bredvid ett annat.

 Jag sprang själv (eller rättare sagt så gick jag eftersom jag fortfarande måste vara försiktig efter operationen) rakt fram på en linje (de svarta prickarna på bilden) hela tiden.

Ibland fick hunden springa till vänster om mig och skulle då omväxlande springa igenom tunneln resp. slalom utifrån hur jag visade med armen. Ut med armen för slalom och armen intill mig när han skulle ta tunneln.


 Första gångerna använde jag även verbala signaler sedan endast genom att visa med kroppen. Det tog några gånger innan Izor gjorde rätt upp till 80% vilket var målet.

Sedan bytte vi sida och då skulle han skulle göra likadant med hopphinder resp. balansen (jag har egentligen bara en liten balans) .

Det var lite svårare.. ett typiskt tecken på att jag förstärkt oftare på balansen än hopphindren. Han "sög" så mkt mot balansen så han var inte riktigt lika uppmärksam på mig då som när han var på andra sidan.


Bakläxa! Det blev till att börja belöna vid hopphindren mkt mer!!


Till slut började det fungera bättre även där med att växla mellan balans och hopp , kanske inte tillräckligt bra.... jag fick göra fler "räddningar" med rösten då för att få honom rätt. Deus gick inte alls rätt när jag var tyst men rätt hysat bra när han fick stöd av min röst.

Den här övningen var nyttig och den kan ju byggas ut på många sätt.


Men så bra, då har vi ju verkligen något att träna på :-)


 Det var mkt på jobbet som sagt fast jag egentligen var "ledig".

Vi på skolan har haft öppet hus idag (krävde en hel del förberedelser i går kväll) för alla intresserade men främst för dem som går i 9:an och funderar på vilken gymnasieskola de ska välja sedan.


Så nästan all personal var involverade i att visa upp vad vi erbjuder i form av kurser och de lokaler/anläggningar vi har. Det var en stor ström med människor som besökte våra skolbyggnader, smådjurstall, djurvårdshus, häststall, övningslokal, lantbruksdjursavdelning, fårhus m.m

Skolan har en herrgårsliknande miljö och är väldigt trivsam.


Inom djurvård där jag undervisar erbjuder vi kurser inom sällskapsdjur (allt från katt till akvarie, gnagare, kräldjur och fåglar), hundar, djurhållning i park, djursjukvård, djurskydd, mikrobiologi, etologi m.m


Alltså en väldigt bred utbildning men ändå med möjlighet till fördjupning inom ett speciellt intresseområde. Att läsa hundkurser är väldigt populärt just nu så skolan håller på att utveckla sig inom det området. t.ex fick vi nyligen en del agilityhinder, det ska förhoppningsvis snart ordnas en träningsplan för lydnad/agility (och fler hinder) och vi har fått ett veterinärrum för sjukvårdsövningar.


Det är inte alla förunnat att få syssla med sina intressen på arbetstid även om läraryrket oftast är väldigt stressigt. Det var flera elever som frågade speciellt om agility så det var ju kul.

Nu ska hundarna få en riktigt lång skön promenad innan det blir mörkt, det behöver även jag för att varva ner lite...


Av tiipa - 6 november 2008 21:41

Wow.. vad många misstag man gjort egentligen..


Och fortfarande och i framtiden kommer säkerligen fler misstag att göras på vägen i vår agilitykarriär. Vackra duktiga Izor som är på bilden,  har tyvärr drabbats av många av dem...


Jag hade en gång ett ekipage på kurs där hunden, en tik i detta fall, bara stack ifrån matte nästan hela tiden. Några gånger lyckades hon inte smita i väg i full karrär som hon annars gjorde.. de gånger hon hade långlina på sig. Inte ens då lyckades matte alltid få stopp på henne, inte ens med hjälp av husse som spelade linjedomare vid varje kurstillfälle och raskt försökte kasta sig över hunden innan hon hann sätta tänderna i någon av de andra tikarna som hon riktat in sig mot.


Det hände aldrig ngt allvarligare men det var jobbigt nog för alla inblandade... de blev så småningom... mycket senare, rekommenderade att gå en lydnadskurs först i stället...

 Jag tyckte så synd om hunden.. den förstod nog aldrig riktigt vad som egentligen förväntades av henne. Hindren var inte ens i hennes tankevärld just då och matte var mest en figur som tjatade och var arg.. Jag kände ändå med dem..


I början av min hunds agilitykarriär så var han nästan likadan. Det kunde gå jättebra ena gången men så fort han fick korn på en liten senorita så tappade han spåret i omloppsbanan som jag befann mig vid och flög ut som en projektil i rymden mot intressantare objekt .


Mina belöningar utvecklades mer och mer i kvalitet från att bestå av frolic till bli skinka och slutligen rostbiff som desperat fiskades upp ur fickan utan framgång..

Jag följde allehanda rekommendationer. Allt ifrån att jag skulle testa "time-out" (fungerade inte alls!) , springa åt andra hållet och till att "ta tag ordentligt" i honom dvs. ryta i ordentligt och skaka om honom.... Tyvärr som den gröngöling jag var då så testade jag allt.. Men det ledde bara till ytterligare dåligt samvete... och många funderingar på att helt ge upp agilityplanerna.


 Många sa att "det där går över när han blir äldre" eller "blir mer van"... Jag har funderat så här i efterhand vad man egentligen menade med det.. vad skulle förändras?


Vändpunkten började när jag slutade "kämpa så hårt" och pressa mig själv... och när jag sedan fick rådet av Jenny Damm att helt enkelt gå ikapp honom.. ta med honom lugnt och säkert utan att säga något och utan att ta hårt i honom, ta med honom tillbaka en liten bit och göra en positiv inkallning med belöning... så fungerade det SÅ mycket bättre.

 Jag skulle aldrig ropa på honom mer än en gång. För om han kommer när jag ropar 2 gånger så kommer han inte för att jag vill utan när han själv vill. Så en chans och sedan hämta direkt .


Nu händer det väldigt sällan att han sticker i från mig, även om jag själv fortfarande har svårt att lita på honom helt.


Då kommer frågan igen... vad har förändrats? För det man sa förut stämmer ju.. hundar som sticker i väg brukar så småningom sluta med det... Jo... han blev mer självsäker, fick mer kunskaper och förståelse för sina uppgifter. Hindren blev mer värda efter mångfaldig belöningshistorik. Och han fick flyt i sina beteenden.


DET är bland det viktigaste för att en hund ska klara störningar..att hunden har flyt i sina beteenden. Ett beteende kan anses vara flytande när hunden gör det utan att behöva fundera så mkt, när den gör det nästan automatiskt.

Om en hund klarar att upprepa beteendet många gånger under en kort tid ex. sätta sig på signal ca 10 gr. på 20 sek, och klarar att göra uppgiften i olika miljöer och förutsättningar, ex, utföra slalomet även om det är placerat i en ovan miljö, så kan beteendet sägas vara flytande.


För hundar som är störningskänsliga så ÄR det viktigt att få flyt i beteenden innan den utsätts för störningar. Med flyt i beteendet så klarar den lättare av att utföra beteendet även med störning.


Det här vet jag nu.. och skulle jag börjat om med min hund idag så skulle jag sett till att träna mer enskilt i början INNAN jag utsatte honom för träning i grupp med stora störningar omkring, med hundar som sprang intill,  för att inte tala om löptikarna som lockade. Jag skulle sett till att han verkligen värdesatte hindren och att han hade kunskap nog för att klara hindren helt självständigt.


Det kan vara något att tänka på.. kanske vi i högre grad bör erbjuda dem  som behöver det,  privat agilityträning, redan på nybörjarnivå.


Vi kämpade vidare och lyckades tack vare envishet, uthållighet och stort stöd och förståelse från de andra i samma träningsgrupp men jag hann tänka många gånger att jag skulle sluta helt...Hur många andra hinner "ge upp" med sina hundar?

Av tiipa - 5 november 2008 21:18

...ofta reagerar hunden på andra saker än vi tror.


Det är rätt enkelt att testa om en signal är helt inlärd. Så enkla saker som sitt kanske hunden inte utför pga att du säger "sitt", det kanske i stället är någon annan signal som får hunden att sitta.. någon lite handrörelse du inte tänker på.

Prova att vända ryggen till och säga sitt... vad händer då?


Ett beteende är signalsäkert om det fungerar i alla sammanhang och i alla miljöer. Och om hunden alltid t.ex ligger när du säger ligg och inte backar i stället. Träna på många olika platser, ge klara tydliga signaler och var konsekvent. I bland ger vi slarviga otydliga signaler som t.ex. extra handtecken eller extra kroppsrörelse.  Det kan t.o.m var små nyanser av ansiktsuttryck som påverkar hunden.


Det är vanligt, när vi använder muntliga startsignaler i agility,  att vi börjar röra oss framåt exakt samtidigt som vi säger ex. "kör". Då lär sig hunden att starta då vi rör oss. Inte att starta på vår muntliga signal. Det leder ofta till problem med tjuvstart eftersom vi ju egentligen lärt hunden att starta när vi rör oss.. vilket vi gör när vi börjar gå fram själva efter vi satt hunden i startposition. Oftast har hunden redan hunnit flytta fram flera steg innan vi hunnit vända oss mot den igen . (om man nu råkat släppa blicken från hunden...) 


Hundar lär sig signaler hela tiden, oftast helt på egen hand. Allt som hunden uppfattar kan vara en signal, ex. en kylskåpsdörr som öppnas.


En hund som springer fram till ett hopphinder när du säger "tunnel" har kanske inte lärt sig signalen för tunneln tillräckligt bra. Det är viktigt att hunden kan signalen ordentligt för att förstå den även vid pressade situationer som t.ex under ett agilitylopp.

Då måste du träna mer på signalen för tunnel. Hur då?


Ja.. du kan t.ex sätta hunden mellan ett hopphinder och en tunnel , så hunden har en valmöjlighet, och själv stå helt stilla i neutral riktning och bara ge signalen för tunneln och belöna när hunden tar rätt.

Och inte belöna när hunden tar fel. Självklart måste du först lära in betydelsen av ordet genom att upprepade gånger säga "tunnel" precis när hunden börjar gå in i tunneln.


Normalt bör man inte lägga på en signal innan man kan förvänta sig att hunden verkligen utför beteendet.


Något annat som kan vara bra att tänka på är att minimera signalerna när de är inlärda. Alltså att försöka göra handrörelser mindre el. säga ordsignaler tystare. Det gör att hunden blir mer uppmärksam på minsta lilla signal.


 Men var klar över hur just dina signaler är, små skillnader kan vara av jättestor betydelse för hunden! Om inte annat så märker man det då en annan förare tränar med din hund och hunden plötsligt verkar ha svårare för att förstå "vanliga" signaler.


Jag håller på med att träna 10 olika beteenden som måste vara helt signalsäkra hos Izor till nästa tillfälle på klickerinstruktörskursen.


Dessa är: sitt, ligg, vinka, höger (sväng åt höger), vänster (sväng åt vänster), backa (alltid 5 steg), dansa (stå på bakbenen), ligg död (ligga helt på sidan med huvudet mot golvet), trampa och kryp.

De är inte helt signalsäkra ännu t.ex händer det att han sätter sig efter några backsteg.. så det är tur att vi har några veckor till på oss att träna.


Har du testat om hunden verkligen "KAN" dina signaler??


Något annat vi tränar på är ett beteende jag shapat fram: att slicka sig om nosen på signal..  Egentligen borde vi ju testa freestyle någongång för att få lite  mer "nytta" av alla roliga beteenden och trix vi tränat på...

Av tiipa - 4 november 2008 20:32

Veckans gapskratt fick jag när jag såg nedanstående filmavsnitt

  ...  även om det anknyter till något mindre trevligt...  som olika straffmetoder som används på hundar...


Användning av straff är ju kontroversiellt men används inom många områden fast de flesta som använder det inte är medvetna om de bieffekter det kan ge. Straff kan ge bieffekter som oro, stress och aggression. En annan sak är att straff oftast bara hjälper för stunden och bara när den som straffar finns i närheten.

Det avbryter bara ett beteende,det sker alltså ingen inlärning. Straff kan vara effektivt för att tillfälligt stoppa ett beteende.. eller för en väldigt lång tid om straffet var tillräckligt hårt så hunden chockades.. men till vilket pris?


Dessutom kan man aldrig vara säker på vad hunden egentligen förknippar straffet med. Jämför det med en hund som får en elstöt av en eltråd . Har man otur så blir hunden rädd för att gå på gräs eftersom den stod på gräset när den fick elstöten. Olika straff är t.ex ryck i kopplet, slag, nedtryckningar, nyp i örat och att .... spruta vatten på hunden. 


Det är lite lustigt i sammanhanget att göra jämförelser med människor..om en människa nu blev straffad med ett sprut med vatten i ansiktet vid oönskat beteende..... kolla själva!


(Såg denna själv på Maria Yttermyrs blogg.)


Av tiipa - 3 november 2008 21:51

 har varit en sådan där dag när allt känns jobbigt. Har feber och ont överallt men klart man jobbat ändå. Det är då det känns som härligast att komma hem och mötas av små hoppetossor som överöser en med pussar och är sådär himlastormande glada för att man kommer hem. De får gärna hoppa upp mot mig!!

Sedan gick vi ut en sväng och de var fortfarande lika glada och satte igång med sitt tokrusande runt träden utanför huset.

Fram och tillbaka.. sedan står den ena, oftast Izor,  och lurpassar på den andre, Deus, och gör en attack,  springer snabbt iväg igen, hoppar och tvärvänder om vartannat. Vips så var mitt humör mkt bättre igen. Tack vare mina älsklingar som gjorde allt för att muntra upp matte igen.


När vi var ute så passade jag som vanligt på att göra lite grundövningar längs med promenaden. När de kom framför mig sa jag "höger" el. "vänster" för att fortsätta träna på att få dem att vända åt rätt håll på signal. Det är ju sagolikt märkligt att vänstersvängarna är lättare än högersvängarna, det fenomenet kallar jag för "slalomförbannelsen", eftersom vänsterslalom alltid känns lättare på tävling  hur mkt man än tränar... Jag svär! Jag har tränat på högerslalom och nu högersvängen lika mkt, om inte mer!


Undrar ni hur jag tränat in höger/vänster? Kolla på Greg Derrets film: agility foundations  så förstår ni.. men det handlar om att först få dem att svänga runt på stället åt rätt håll på signal.

Fler grundövningar vi gjorde på promenaden var att "gå runt" träd. Det använder jag sedan när hunden ska ta ett hinder och runda hinderstödet för att svänga tillbaka mot mig.


Jag gör ofta små övningar när vi är ute, idag fick det mig att tänka på att man borde tränat mer grundträning inför agility när hundarna var valpar.


Om jag ska hålla en agilitykurs till våren så är jag sugen på att hålla en förberedelsekurs för valpar/unghundar.

Många tycker kanske att man ska vänta tills de är lite äldre men det tycker jag är slöseri med deras stora inlärningskapacitet som de har som unga. Deras hjärnor är ju som tvättsvampar som bara suger åt sig massor av nya saker.

Jämför med tex. barns inlärning, de är som duktigast att lära sig nya språk när de är små.

Lämpliga övningar för en förberedelsekurs kan vara:

Sitta kvar, startträning, släppandeövningar mot en matskål utan hinder men genom hinderstöd, gå över släpet, gå på en bräda, träna kontaktfält, man kan låta dem gå över en bräda som är lite instabil (ex. lägga en tegelsten i mitten under brädan), träna cirkelarbete, svängar, framförbyten och bakombyten utan hinder, gå genom tunnlar, träna på att hunden ska klara olika typer av störningar, träna på olika belöningsformer ex. kunna kampa och inte minst träna på slalomingång genom en port.


Bara man tar det försiktigt och är noga med att det ska vara roligt för hunden.


Jag gjorde inte så mkt av detta när mina hundar var små tyvärr men det är ju alltid lika viktigt att träna på grunderna, även med "vana" hundar. Särskilt cirkelarbetet för att förstärka och hålla kvar följsamhet och lyhördhet för kroppsrörelser. (ytterligare en sak att komma ihåg att belöna under agilityträningen även med hinder)


Nu ligger hundarna och sussar så gott bredvid i soffan, Deus vilar sitt huvud  på mitt ben...  det finns inget bättre än en kramgo sheltie för att må bra igen!




Av tiipa - 2 november 2008 21:49

Hur många gånger har man inte skrikit HÅLL TYST!! åt sin hund när den skäller? Fastän att det ironiskt nog är rätt verkningslöst eftersom att det är ett naturligt beteende för en hund att stämma in i skällandet, det är ett gruppbeteende.


Tänk bara då du har flera hundar.. skäller en så börjar de andra fast de inte ens vet varför den första skäller. Det händer ofta med mina hundar.

 Som professionell hundtränare måste man kunna särskilja sin egen sinnesstämning från ljuden och i stället producera ljud som framkallar den reaktion vi vill ha. Dvs vill man ha en tyst hund ska man säga "tyst" lugnt och mjukt. OM hunden skäller så mkt att den inte är kontaktbar så måste man först försöka avleda den på ngt sätt.


I agility försöker jag tänka mkt mer på hur jag säger saker,enligt hur biologiska principer påverkar djuret.  Hur högt , lågt, snabbt eller långsamt jag säger orden. Försöka vara konsekvent med ljuden så de ger den reaktion jag vill ha. Fast det är inte lätt alltid!


"Det viktiga är inte vad du säger utan hur du säger det".....


Tex. så förknippar Izor sitt namn med belöning när jag säger det i ett visst ljust men lugnt tonläge. (eftersom jag oftast låtit så när jag gett godis) Likadant med ett ljust  "DUKTIIIIG" som får honom att slicka sig om munnen. Det borde jag tänka på mer och försöka använda samma tonläge när jag vill få honom närmare mig på en bana.


Enligt språkforskning så utlöser vissa ljud biologiska instinkter. EX. upprepade korta ljud ökar aktivitet medan ett enda ljud motverkar (dämpar) aktivitet. Därmed ökar farten om vi tex. säger "fram, fram , fram" I stället för att säga "Fraaaaammmm" en gång. När vi sitter bredvid en hund som vi vill lugna säger vi ofta "Luuugn" mjukt och sakta helt naturligt.


 Så vad kan vi lära oss mer genom det för agilityn. Jo, om jag vill att hunden ska öka farten ska jag använda korta upprepade ljud.  Ex. om jag vill ge extra hjälp att få upp (modet och)farten för en hund som normalt är lite försiktig när den ska springa upp på balansen eller gungan så ska jag säga "Gungan, gungan, gungan" i stället för ett utdraget "Guuuungan" som i stället är dämpande (lugnande... och visar med all tydlighet att matte också tycker gungan är lite otäck) Fortfarande är det inte själva ordet som är det viktiga utan hur du säger det och om ljudet upprepas.


Om jag vill att hunden sansar sig lite (ok.. att den ev. ska sakta av lite för att inte rusa fram när den ska klara en svår sväng) så ska jag säga något lugnt en gång ex. namnet  el. en signal "sväng". Har du problem med en hund som tappar fart i svängar eller serpentiner ska du ju göra tvärtom.


För att göra detta ännu "krångligare" så får man ju inte glömma bort att även tonläget påverkar hunden mkt. Ett mycket dovt ljud uppfattas som dominant och ett mycket ljust som undergivet. Så om du använder ett mörkt ljud så uppfattar hunden dig som auktoritär och kan reagera med att bli undergiven.. med risk för att den sänker farten...


Så självklara saker men ändå så lätt att glömma bort att använda sig av konsekvent. Framför allt lätt att glömma bort att verkligen använda sig av det för att få de reaktioner man vill ha.

Man kan ju börja med att lyssna på varandra när man tränar och se (höra) om man använder sina ljudsignaler på ett logiskt sätt.


Vintern passar utmärkt för att titta igenom filmer från egna agilitylopp under året. Det finns ju mkt man kan analysera gällande handling osv men glöm inte att LYSSNA också på VAD du säger, NÄR du säger det , och HUR.


Av tiipa - 1 november 2008 19:06

Kommer ni ihåg den här banan från My Dog förra gången? Här är det Jenny Damm som tävlar på den. Det var många som diskade sig för att hunden tog däcket när de inte skulle på upploppet. För några dagar sedan sa jag att jag måste träna på att mina hundar ska klara att springa förbi "fel" tunnelingångar utan att jag måste ta "säkrare" vägar. Detta gäller nu förstås alla hinder men av någon anledning så är det svårare på tunnlar fast det inte borde vara så mkt skillnad från om det stått 2 hopphinder i liknande position. Så varför är det inte lika lätt? Antagligen gör man det själv svårare... i kombination med att man inte förstärkt tillräckligt när hunden lyssnar på ens signaler. Det kan man ju träna på alldeles utmärkt utan hinder också. En övning man kan göra är att sätta upp hinder längs 2 rader men att man bara springer igenom ibland (med armen nära kroppen alt.rakt fram ) och ibland sätter ut handen lite åt det hinder hunden ska ta för att träna hunden att bli mer lyhörd för ens signaler , och sig själv att bli bättre på timing av sina signaler.

____     ______    _______       _______   ________  hinder

 .................................................
...........

____    _______   _________   _________   ________ hinder


Det blir 2 dagar med agility, ska bli kul!

Ovido - Quiz & Flashcards