På agilitylistan finns just nu en del mail ang. skällande hundar bla. pga särskilt hög ljudvolym under en agilitytävling nyligen.

Skällande är jobbigt för både de som blir störda men självklart även för de förare som har skälliga hundar. Vad kan man göra?

En kort sammanfattning:

Skällande är ett naturligt beteende som blir jobbigt när det förekommer för mycket. Det finns undersökningar som kommit fram till att skällande är en av de bullertyper som upplevs mest störande och stressande så man förstår ju att folk reagerar.

 Nyckeln till att lösa problemet är först och främst att ta reda på de yttre orsakerna/vilket stimuli som utlöser skällandet.

Stimulit kan vara: otrygghet vid ensamhet, störningar som kyla. värme m.m

frustration över att hunden inte får det den vill/behöver, stress, överskottsenergi ex. pga bristande motion/aktivering och hunden gör av med viss del av överskottsenergin genom skällandet.

Andra orsaker kan vara: ljud i miljön ex. andra hundar som skäller, bilar som passerar, konstiga röster, åska, mekaniska ljud som dörrklockan. Fler orsaker är separationsångest eller aggressiva/revirhävdande hundar som reagerar på minsta provokation/inkräktare.

Problem med skällande kan  skapa svårigheter i relationen med föraren och det är viktigt att försöka lösa problemet.

Några saker som kan vara till hjälp:

-se till att din hund har det bekvämare/tryggare, öka motionen/aktiveringen, shapa fram rätt beteende vid särskilda situationer genom att succesivt höja svårighetsgraden på störningar och belöna rätt beteende dvs när hunden är tyst. Om man vill använda korrigeringar är det viktigt att hunden förstår vad den gör fel, alltså tajmingen är mycket viktig. Man ska inte själv höja rösten/skrika eftersom det kan uppmuntra hunden till att skälla ännu mer (flockbeteende).

För en del kan det hjälpa med att låta hunden utföra ett beteende som är oförenligt med att skälla, ex. att ligga ner kan göra det svårare att skälla. Hundar som störs mkt av intryck runt omkring kan bli hjälpta av att man sätter ett skydd över buren ex. på tävlingar. Ofta utsätter vi våra hundar för större störningar än de klarar av att hantera. Hundar som skäller för att de så gärna vill börja jobba,  inför en uppgift  ex. jakthundar , kan bli hjälpta av att de får utföra en annan uppgift, jaga ngt annat, boll?  så länge tills de får sätta igång,  om man inte vill sänka deras aktivitetsnivå . Annars kan det hjälpa med passivitetsträning, att kunna slappna av.

 Men det kan orsaka mer frustration om man inte tränat hunden tidigare på att passivt kunna vara stilla under störningssituationer. Detta bör läras in först i lugn miljö och man bör göra likadant varje gång så hunden känner igen situationen och har fått ett känslomässigt positivt minne av passivitetsträning, då får den lättare att acceptera passiviteten.

Lägg en hand på hundens bröst och massera med ett lätt tryck. Ha stöd runt hunden med den andra handen. Många hundar uppskattar även lätt massage/tryck i cirklar på sidan av nackkotorna. 

Glöm inte att belöna rätt beteende!

När man förstår orsaken till beteendet är det lättare att komma med en effektiv lösning. Dock måste man vara konsekvent och ha mkt tålamod för att komma tillrätta med ett sådant instinktivt och naturligt beteende.

Det är verkligen olika förutsättningar ute på klubbarna för agilityträning. Många är hänvisade till allmän träning då det är blandat med folk och hundar på olika nivåer.

Det borde ju vara självklart att ge tävlingsekipage , och även de på  andra nivåer möjlighet att träna utifrån sina kunskaper. Hur ska man annars utvecklas på ett bra sätt?

Jag är med i en träningsgrupp som hållit ihop ett bra tag nu, ett gott gäng på  7 personer med hundar av olika raser. Vi kan träna på samma nivå dvs på kombinationer/banor av samma svårighetsgrad.

Efter vad jag förstått om hur andra har det så är jag väldigt glad över att vi är lyckligt lottade att få ha det så här. Trots att vi samtidigt utgick från brukshundklubben på orten ( där vi i tävlingsgruppen under lång tid hade en egen träningstid) pga de svårigheter vi hade där så höll vi ändå ihop och har fortsatt att träna, nu i en egen nystartad klubb.

Det är guld värt att få vara i en grupp där man känner varandra ordentligt, både personer och hundar!

Visst har vi lite olika åsikter ibland men vi är alla målmedvetna och lägger mycket tid på träningar och tävlingar. Vi har utvecklats tillsammans och lärt oss mycket av varandra.

Något som är viktigt men inte alltid så lätt är att kunna ge varandra feed-back. Bra feed-back gör att man lättare får veta vad man har blivit bättre på och även vad man behöver träna mer på...

Det är svårare att "blunda" för sina misstag  men framförallt finns någon där som stöttar en genom svårigheter såväl som framgångar. Ibland har vi glömt bort att säga något konstruktivt till varandra men när vi gör det så är det genast mer utvecklande.

 Dock är det ibland svårt att ge rak feed-back, att veta vad man ska kommentera, i mitt fall för att de andra i gruppen i mina ögon alltid är så duktiga!

Men om man försöker fokusera på något speciellt, ex. hur konsekvent man är med sina signaler , hur man placerar sig på banan, hur väl man följer linjer osv. så är det genast lättare. Ibland koncentrerar jag mig även på att studera tydligare saker som hur föraren håller sina armar eller intensiteten i rörelserna.

Vi försöker säga något positivt /konstruktivt till varandra även ute på tävlingar. Det är så kul att veta att det nästan alltid är någon som hejar på en fast några nu befinner sig i olika klasser och åker till olika tävlingar. Det är även väldigt uppskattat om man får några uppmuntande ord även när det gått mindre bra.. något positivt kan man alltid hitta!

Jag har filmat en del på tävling och tanken är att vi ska kunna titta på filmer från olika lopp tillsammans för att kunna ge ytterligare feed-back på själva tävlingsprestationen...

..kanske något att sysselsätta sig med vid lämpligt tillfälle i vinter.