Alla inlägg under januari 2009

Av tiipa - 30 januari 2009 20:26

Oj, vad agilitymänniskor fuskar! I alla fall finns tydligen en stor risk för det eftersom det enligt SBK:s nya förslag på etiska riktlinjer som är ute på remiss just nu, ska bli många nya regler för att förhindra fusk .

Jag hade missat detta totalt, oj så naivt! Kunde väl aldrig tänka mig att det fanns personer som fuskar på en agilitytävling.


Eller.. Jo, en gång faktiskt! Det var på en tävling Halmstad en sommarnatt i augusti för flera år sedan då vi var på tävlingsplatsen kvällen innan för att tälta bredvid, liksom flera andra gjorde fast de flesta lite mer ståndsmässigt..dvs i husbil i stället.


När vi satte upp vårt utställningstält (agilitytält?) bredvid banan (som redan var byggd) hann vi precis färdigt innan det blev alldeles för mörkt. Dessutom kryllade det av blodtörstiga JÄTTE myggor (i alla fall minns jag dem så..) som anföll oss. Vi flydde raskt in i vårt lilla sovtält på ängen bredvid motorvägen (suck!) i stället.


Det var väldigt mörkt ute, ja nästan kolsvart men det stoppade tydligen inte någon el. några av de som befann sig på samma plats just då från att FUSKA! Hur?  Det fick vi veta senare...

Jo, när vi kom in i klubbstugan på morgonen efter för att låna toaletten hörde vi funktionärerna utbrista: "Det är någon som varit på banan i går kväll!!"  Rösterna darrade av anklagelsen som utbrast, Fusk!!


Hur i hela friden de visste detta kan man fråga sig, fanns det spår? Hade denna "fuskare" råkat riva ner el. flytta på ngt hinder i stressen över att hinna smygköra hunden genom banan i mörkret!?

Var det överhuvudtaget möjligt att testa banan i förväg när det inte ens syntes var hindren var placerade?? Tydligen hade någon el. några i alla fall försökt. Åtminstone enligt de funktionärer som inspekterat banan denna morgon..


Vid en närmare genomgång av de nya reglerna så infinner sig oanade möjligheter, tack för det SBK!! Nu vet jag precis hur jag ska vinna , hela tiden!!

Jag ska förstås gifta mig med en domare så jag alltid hinner träna på hans banor i förväg! För om man har en nära relation med en domare el. funktionär så  fuskar man ju automatiskt, eller? SBK har förstås rätt... Så varför inte göra som de redan misstänker??  Att jag inte tänkte på det innan......


I morgon tävlar vi i Kungälv, mitt motto ska var att LITA PÅ MINA HUNDAR!! OCH SPRINGA SOM ******!!!!!!!!! 


..hoppas bara mina ben fattar det där sista .... ;-)


Åh.. jag som nästan hade hunnit bli van vid härliga lördags sovmorgnar... nu är det snart dags att åka i väg igen och tävla innan man ens hunnit vakna... Tur att det ändå är roligt när man väl står där vid startlinjen!

Av tiipa - 28 januari 2009 20:29

Visst tränar du din hund på olika sätt... och visst ger du den motion.. och gör det som går för att minimera risken för skador hos hunden....? Eller?


Många gånger är det närmare än du anar att hunden blir skadad i ett agilitylopp. Om du aldrig förbereder din hund för den fysiska utmaning som agility innebär utan bara lägger all tid på hinderträning.. ja då är det snart upplagt för en plötslig sträckning el. vrickning i lederna. Små muskelskador, som kanske inte syns, kan leda till betydligt större problem om du inte gör något åt det i tid.

Men du vill väl förstås att din hund ska hålla i många år, kunna tävla länge till,  och få ett skönt och så smärtfritt liv som möjligt som gammal? Då måste du börja lägga en bra grund för det redan nu.


Hundar som tävlar ofta, kanske flera klasser per dag, behöver god fysisk uthållighet. God fysisk uthållighet förbättrar också psykisk uthållighet vilket ofta gör skillnad i prestation i slutet av dagen...

En agilityhund kan jämföras med en idrottsman och är alltså i riskzonen för prestandaskador. Har man otur kan en snabb vändning el. missbedömning vid upphoppet tom leda till frakturer. En god fysisk grundträning och konditionsuppbyggnad är inte viktig bara för att man ska kunna vara med i tätstriden utan också för att hunden ska orka och inte gå sönder.


Enkla sträckningar el.  vrickningar kan bli bra på några dagar el en vecka om hunden får vila. Vid värre skador kan det krävas 4 eller ännu fler veckor . Kom ihåg att felaktig läkning el. ofullständig läkning kan leda till ärrvävnad vilket kan försämra funktionen i leden el. muskeln i framtiden. Bättre att vila hunden en gång "för mycket" än att chansa ....


Om man har en bra grundfysik hos hunden och dessutom ger massage regelbundet så har man ett bättre skydd mot skador. starka mjuka muskler hjälper till att skydda vid stora påfrestningar.


Så vad väntar du på? Sätt igång! Lägg ordentligt med tid på hundens fysikträning  och konditionsträning och lär dig hur man masserar en hund om du inte redan kan det. Små enkla saker som kan ha en väldigt stor betydelse den dag när risken för en skada finns nära......


Och en sak till.... de som aldrig värmer upp sin hund innan de ska tävla.. (som tur var är de inte så många) HUR TÄNKER DE EGENTLIGEN!!!!?????


 I morgon ska vi träna lite inför tävlingen i helgen, något lagom lätt som inte blir för utmanande men ändå med lite slalom, släppande och svängar. Hittade denna kombination från en Jenny Damm kurs, Ska nog testa den!

Av tiipa - 27 januari 2009 00:43

Ja, som rubriken säger , ett känt ordspråk inom idrottsvärlden, så måste man själv ta ansvar för de resultat man får. Susan Garett brukar säga att ens hund är en spegling av hur man själv är som hundtränare. Ja i så fall kan man ju även säga att ens resultat är en spegling av hur väl man gjort sina förberedelser.


Det finns många förberedelser man måste göra om man ska ha en chans att vinna på en tävling. Det krävs en hel del ansträngning, det går inte att komma undan. En viktig del är de psykiska förberedelserna man bör göra, oavsett vilket tävlingspsyke man har, målmedveten, stark och självsäker..eller osäker och nervös.


Psyket påverkar i hög grad prestationsförmågan. Enligt Idrottens träningslära så krävs att man tänker igenom och förbereder sig noggrant.


-En offensiv , problembaserad inställning med vilja att satsa, mod att kämpa, tro på att man kan lyckas och handlingskraft att utföra uppgifterna. Allt detta är viktigt för att spränga gränserna.


-Nervositet (spänning) är ofta tecken på att man är "tänd" inför uppgiften och en sådan tändning kan nödvändig för att göra en bra prestation. Det man kan beteckna som positiv nervositet varierar otroligt mycket mellan olika idrotter.


-För många är det svårt att uppnå optimal spänning och få fram den vid rätt tidpunkt. Det ideala är att behålla en låg spänning dagarna före -och timmarna fram till tävlingen. På så sätt använder man bara lite psykisk energi och sparar på resurserna. Strax före starten "skruvas kranen på" så att spänningen stiger. Om man inte klarar av att kontrollera spänningen (nervositeten) kommer den , när oväntade saker sker eller när den yttre pressen blir för stor, snabbt att bli alltför hög. Detta reducerar betydligt möjligheten att prestera goda resultat.


-Före viktiga tävlingar bör man träna upp sig så man får en större tolerans mot stress, bla. genom att arbeta med självtilliten.

Den som har låg självtillit får oftast en högre spänningsnivå. En ond cirkel...


-En god koncentration är nödvändig för att göra bästa möjliga prestation, koncentrationen ska riktas mot : Det man håller på med för ögonblicket och det man ska arbeta vidare med, att vara positiv!, enkla och konkreta uppgifter, egna uppgifter (inte låta sig distraheras av andra) , den enskildes medvetenhet, både vad man själv gör och vad som behöver göras. Det är viktigt att notera att det varje gång är viktigt att repetera sin uppgift, inom sig i tankarna, och att se det positivt.


Att vara bäst när det gäller, handlar till stor del om psykisk styrka, om självförtroende, och förmåga att pressa sig själv maximalt vid rätt tillfälle.


Känns som jag måste jobba ännu mer med min egen inställning och självförtroende...

Hmm... det finns CD skivor med mental träning inom olika områden som ex. viktnedgång el. avslappning. Finns det ingen som passar för agility.. ;-)

Men det kanske finns ngn som passar rent allmänt i alla fall!??? Får nog kolla upp det lite......

Av tiipa - 25 januari 2009 22:30

Fick en liten påminnelse i helgen om att jag och Deus måste träna mer svängar, förberedande signaler och placeringar. Det fungerar skapligt i korta kombinationer men på en hel bana så kommer jag ofrånkomligt och oförskämt ofta för långt efter honom för att ens kunna ge honom en ärlig chans att hinna se mina signaler. Han har nämligen ett sådant hindersug, bra det förstås men.., så han saktar inte av när hans "bagagekärra" behagar tappa farten. Nä, då vill han ju fortsätta springa på , duktig som han är att läsa linjer så blir det fantastiskt nog rätt väg ändå ibland. Men så kan vi ju inte ha det. Det måste fungera varje gång, hela vägen.


Lösning: Jobba mycket mer på att öka min egen fart, dvs springträning, och på att våga lämna honom mer i vissa situationer, som slalom, för att hinna fram till nästa sväng.


Tog fram en passande bana för att fylla det specifika behovet för träningen,

en bana som jag ritade för något år sedan inför en kurs. Den ska locka fram fart genom att den innehåller en lätt rak linje i början och en lång rak linje i slutet, men med ett mer krävande parti i mitten med många svängar.


Dessa ska vi träna både framförbyten och bakombyten på. Något annat väldigt bra för oss är det lilla staketet som kommer nära slutet. Lämpligt precis för att öva på svängsignaler efter en springsträcka.

Jag måste också handla så jag kommer ut själv först ifrån boxen så jag hinner placera mig rätt inför staketet.  Först ska jag dela in den i olika sektioner: 11-15 inkl staket, boxen 3-10, och en med endast start och slalom.



Har tidigt schema på jobbet några dagar denna vecka så jag hinner träna lite mer någon em  innan helgens tävlingar i Kungälv. Känns dock lite jobbigt att tävla med Deus som är så ny fortfarande på "tävlandet" man vet aldrig riktigt hur han kommer att fungera. Trots att jag blir mer nervös med Izor (har mer press på mig själv att det måste bli bra) så är det ändå lite roligare att tävla med en mer erfaren hund. Men men.. jag ska väl få ordning på Deus också så småningom...


Av tiipa - 24 januari 2009 22:41

Usch, inget passande väder för träning idag direkt. Perfekt för att passa på att göra saker inne i stället. Passade på att titta lite mer på agilityfilmer i förmiddags. Först Susan Garetts film shaping success.. sedan Jenny Damms filmer. Jag föredrar ju till 100% den handlingsteknik jag lärt mig enligt Damm men det är alltid roligt att studera andra handlingstyper. Eller typer och typer.. ärligt talat hittar jag inte så jättestora skillnader mellan de "stora" namnen.. som Greg Derret t.ex skillnaden ligger mest i HUR man beskriver det man gör men tittar man på filmer av dem så är mkt ganska likt ändå.


Klart det finns vissa skillnader men gemensamt är att de är väldigt konsekventa och tydliga med hur de gör. Och det är ju det allra viktigaste oavsett vilken "guru" man än ser upp till.


Och det är ju också det svåraste. Att vara konsekvent. Det krävs ju att man verkligen blir medveten om hur man gör. Att man har hjälp av andra som "säger till" när man slarvar.

Kan knappt räkna alla gånger som jag kommit på mig själv med att inte göra som jag tränat.. I stället försökt köra en säkrare "linje" på tävling.. Fegis!!!


Hur många gånger har jag gjort saker på banan som jag direkt efter visste var fel, som jag egentligen visste innan  hur jag skulle lösa det men sedan på banan inte lyckast fullfölja det... på en skala?? Nja.. närmare 100 gånger typ i alla fall. Så "verkligheten" kommer i kapp. Ena dagen för att man inte fick loss fötterna från underlaget så snabbt som man tänkt sig. nästa gång för att ens hund blev distraherad av en annan hund bredvid banan, åter nästa gång , och många gånger till, för att man "fegade ut" i en viss situation.


T.ex om man tränat massor på en viss sekvens el. kombination.. kanske kommit fram till att man kan lämna hunden lite självständigt för att placera sig själv bättre.. eller kanske en inkallning i starten som är lite "vågad" men som fungerar perfekt.. på träning... men så vågade  man inte testa det verkligheten när precis samma sitation dök upp på en tävling..  vågade inte göra likadant utifall att.. och därmed förstörde man det i stället för sig ännu mer ... Hur får man bort detta problem?? Vad handlar det om egentligen??


Det enda svar jag hittar just nu är väl att man inte vågar.. för att man är rädd att förlora. Alltså för att kunna vinna  MÅSTE man våga förlora också.

Även om jag säger att jag ska "vinna eller försvinna" .."satsa så det ryker" så har inte resten av mig fattat detta helt ännu tydligen.. Vad krävs? Ännu mer nötande av tävlingar?? Ännu mer träning där man satsar allt, verkligen tränar tävlingslikt??


Avslutar med några citat ur Susans film: angående att vara konsevent ..

..och lite om belöningsplacering som jag själv jobbar mkt  konsekvent med. Tror jag !!?? Jo.. det gör jag väl...


Startlinjeförstärkning.

Om hunden sitter stilla när du rör dig själv framåt men börjar röra sig när du går tillbaka för att belöna, så ska du INTE belöna, då har du ju belönat rörelsen.  Detsamma gäller om du gått iväg och tänker kalla in hunden över ett hinder: om hunden rest sig och går mot dig så ska den inte få starta/hoppa – det är ju också en form av förstärkning/belöning, gå tillbaka till startposition med hunden. Om du i stället råkar upprepa ditt kommando ”sitt” så har du också ”belönat” hunden eftersom den fått ett nytt kommando (den behövde ej följa det gamla) .


 Belöningsplacering:

Tänk på att placeringen av belöningen påverkar hur hunden utför hindret. Ex. om du kastar iväg belöningen långt över hindret några gånger när hunden hoppar så kommer hunden vara beredd på ett långt hopp och en rak linje framåt, då kan du t.ex lägga på ett kommando för detta, ”i väg” ”kör” etc.

Om du står kvar snett bakom hindret och belönar där kommer hunden snart att hoppa snävare och vända tillbaka. När hunden gjort det flera gånger och förstår detta kan du lägga på kommando för att återvända snävt efter hindret ex. ”vänd”,”tillbaka”.  Träna alltså in beteendet först innan du lägger på kommandot. Detta kan bli en stor fördel i agilityn: att hunden vet hur den ska ta hindret och är fokuserad framåt eller vända snävt tillbaka.


  
Av tiipa - 21 januari 2009 19:44

Här kommer en bild på en jättebra övning som jag gjorde med hundarna idag. Den är enkel att sätta upp och kan varieras på många sätt. Först gjorde jag den som en enkel 8:a för att mjukstarta och få upp farten. Både framförbyten och bakombyten provades och förstås blev det som vanligt bakombyten som fungerade bäst för mig... hängde åtminstone med i alla fall :-)

Sedan satte jag dit ytterligare hinder så det även blev en 8:a åt de andra sidorna. Jag har tyvärr en tendens att själv lämna för mkt plats, det kan ju vara bra att de arbetar självständigt förstås men jag behöver ju själv träna på att kunna hänga med nära så jag även hinner med framförbyten när det behövs.

Slalom kör vi flera gånger om dagen och nu så här inför en ev. tävling så blir det inte så mkt ingångsträning , mer rakt på i full fart liksom, både till vänster och höger. Fast jag gör både lite bakombyten och framförbyten och sidoförflyttningar vid slalomet.


Vet tyvärr inte om jag kan åka till Linköping med Deus eftersom jag inte är frisk ..men..men.. jag har ju inte tävlat sedan i okt så det suger verkligen i magen efter att få testa lite nu. På träningen i söndags i ridhuset var Deus pigg och framåt men tog några enstaka "fällor" på egen hand. Men det var rätt svårt så förhoppningsvis passar klass1 banan på tävlingen bättre.

Om inte annat får det bli lite miljöträning för honom i alla fall.


Izor gick som en klocka, pålitlig som han är nu så slappnar jag av mkt mer med honom och springer därmed snabbare, det enda som krånglade var mina UT- signaler som han inte lyssnade riktigt lika bra på när jag själv rörde mig framåt på en linje på sidan av. Har ju tränat mkt cirkelarbete med honom och suck... plötsligt svänger han av FÖR mkt mot mig ... bara jag råkar sänka handen liiiite grann...

Blir till att förstärka den signalen, alltså UT-signalen, mkt mer innan det är dags för hans tävling i februari.


 åh... måste våga lita lite mer på Deus också....

Dagens övning var skoj och vi fick i alla fall mkt fart!! Den har jag haft på en kurs som jag hade för "fortsättare" tidigare.


Längtar efter att få träna utomhus igen... Vill ha vår NUUUUU!!!

Av tiipa - 19 januari 2009 21:22

Det händer att hundar har svårt att sitta kvar, även på en agilitybana där man vill sätta hunden vid startlinjen för att kunna positionera sig bättre inför kommande hinder.


Det betyder att hunden måste kunna vänta tills den får ett startkommando av föraren. Det finns många olika typer av startkommando el. signaler som jag föredrar att kalla dem. Egentligen spelar det ingen roll vilket ord man använder men hunden ska förstå dess betydelse dvs att den får lov att starta, bryta sin sittposition och springa framåt.


En del hundar är så ivriga att få starta så de tjuvstartar. Hundar som ofta tjuvstartar har oftast lärt sig att det lönar sig genom att föraren kanske "blundat" el. inte reagerat på tjuvstarten.


Får hunden lyckas med sin tjuvstart en gång så kommer den förstås försöka igen. Det är som att spela en enarmad bandit. Om man vinner en gång så kan man inte låta bli att spela och försöka igen...


Först måste man förstärka startlinjen, utan att hunden ens får lov att hoppa över några hinder. Det är viktigt att hunden får känna att den vinner något på att sitta kvar för att man ska lyckas. I början kan man bara säga åt hunden att sitta och om den sitter någon sekund vid din sida så ska man belöna med godis el. leksak. Undvik att säga "nej" utan fokusera på det rätta beteendet.

Öka gradvis tiden och ditt avstånd till hunden, Börja lägga till ett hinder framför men låt inte hunden hoppa över ännu. Prova i stället att röra dig lite snabbare/ryckigare, belöna rikligt om hunden ändå klarar att sitta kvar.


Gå ofta tillbaka och belöna och gå sedan bort från hindret med hunden. I början bör du oftare gå åt ett annat håll , ex, bakåt med hunden i stället för att du går mot hindret igen. Variera var din belöning kommer. OM din hund tjuvstartar så låt inte själva hopphindret i sig bli en belöning, dvs att få springa fram och hoppa, speciellt inte i början innan du kan förutsäga att den lärt sig att stanna kvar. Risken är att den belönar sig själv genom att hoppa de gånger den ändå lyckats tjuvstarta.


Det är viktigt med daglig träning i minst några veckor och gärna flera omgångar varje dag. Men bara ett par minuter varje gång.


Något annat som många glömmer: Du ska även belöna att hunden lyssnar på ditt startkommando, belöna och var mkt entusiastisk när hunden startar på din signal. Alltså ska du sedan variera när du belönar, ibland när hunden sitter kvar , ibland när hunden kommer på din signal. När du tränar på en agilitybana ska du forsätta belöna ofta för att förstärka startbeteendet.


Var mkt noggrann med vad exakt hunden ska göra. Om den flyttat fram en liten bit medan du lämnade den så har den också "lyckats" med sin tjuvstart om du inte tar tillbaka hunden till "rätt" startposition. Kom ihåg.. om du slarvar själv en gång och låter hunden lyckas med sin tjuvstart så har du förstört för dig själv, för många gånger till.


Kom ihåg att det ska vara roligt för hunden att sitta kvar, var positiv men tydlig. Undvik att tjata på hunden när det blir fel. Använda starka belöningar, lek gärna med hunden som belöning för att hålla uppe "glöden" hos den entusiastiska hunden, du vill ju inte att den ska tappa farten/gnistan när ni sedan ska springa hela banan.



Av tiipa - 17 januari 2009 20:42

Är du trött på att din hund alltid förlorar mot andra hundar som dessutom egentligen är sämre är din? Är du trött på att din hund alltid glömmer sitt eget namn på banan, här har du lösningen på alla problem med din hund!


Var med på detta kedjebrev!

Detta kedjebrev är tänkt att ge lycka och lösa alla dina problem med att få en agilitychampion. Det kostar ingenting och du når garanterat ditt mål!


1. Skicka en kopia av detta brev till 6 andra hundägare som är missnöjda med hur deras hund är på tävlingsbanan


2. Packa ihop din hund och skicka den till den vars namn står högst på listan. Skriv sedan ditt eget namn längst ner.


3. Ange ingen returneringsadress, då finns en risk att postkontoret försöker återsända ditt paket.


4. Under en vecka får du 16 436 hundar, och minst en av dem bör vara en blivande champion som du kan behålla!


Du måste tro på detta brev!

Bryt inte kedjan! En ägare bröt kedjan och fick sin egen hund tillbaka!


Namn:      E-post:

..................................................
........................................

..................................................
.......................................

..................................................
.......................................

..................................................
........................................

..................................................
.........................................

..................................................
.........................................


;-)

Skapa flashcards