Jag hade en kort diskussion med en elev idag som tycker att det där med klickerträning är överskattat och inte alls ger så bra resultat… Suck och stånk och stön…. Orkade knappt argumentera emot eftersom vi hade kort om tid just då och våra åsikter verkar vara avgrundsdjupt ifrån varandra.  Men jag lovar att jag ska utveckla mina synpunkter inför denne elev vid bästa tillfälle. Läget är inte det bästa eftersom eleven i fråga dessutom faktiskt inte har några kunskaper om klickerträning  ännu men det är väl från det utgångsläget diskussionen sedan får börja. Min åsikt är ju att klickerträning är en väldigt effektiv träningsform och som erbjuder snabb inlärning under positiva former.

Det är spännande att se vilka skillnader det faktiskt är mellan mina hundar gällande hur snabbt de tar till sig nya kunskaper och drar nytta av sina tidigare erfarenheter. Det märks en tydlig skillnad i hur fort de lär sig fast jag inte gör någon skillnad i metod.  Den enda skillnad jag vet om som kan vara avgörande  är att den ena hunden är mer självsäker överhuvudtaget och därmed vågar prova sig fram på ett annat sätt. Han erbjuder nya beteenden snabbare och förstår tidigare vad det är jag klickat för.  Dvs det krävs färre repetitioner innan jag kan gå vidare i kriterieschemat. Med den lite mer osäkra hunden måste jag verkligen vara supernoga med att bryta upp kriterierna i ännu mindre delar och ha fler lyckade repetitioner.

Nu kan båda ”gå under” men det är enbart den ena hunden som redan är på stimuluskontroll dvs utför beteendet på signal . 

Här kommer några punkter att tänka på vid klickerträning:

Ø  Tänk på att variera plats och miljö under betingningen, så vi inte betingar klickern med något annat än vi tänkt oss.

Ø  Definition av begreppet ”inlärt beteende”: När ett beteende är förutsägbart är det inlärt, om beteendet ej är förutsägbart så är det ej inlärt.

Ø  För varje gång hunden får möjlighet att göra ”fel” så ökar sannolikheten att ”fel” beteendet uppstår igen

Ø  Viktigt med variation på belöningarna för att de inte ska tappa i värde

Ø  En bra tränare är duktig på att sätta rätt kriterier

Ø  Försök undvika att använda belöningar som ”muta” att locka med, det tar bort hundens fokus från det den gör, den är inte medveten om sitt beteende på samma sätt och det ger sämre inlärning.

Ø  Signal ska ej betyda krav, det ska betyda ”här finns en möjlighet till belöning”

Ø  Om dina signalord har blivit ”förgiftade” dvs förknippade med negativa känslor hos hunden pga för hårda krav: BYT signalord!

Ø  Absolut stimulus kontroll: Hunden ska inte alls utföra beteendet om den ej blivit tillsagd/fått signal för det.

Ø  Om hunden blir stressad av klickerträning så beror det oftast på att man är dålig på att sätta rätt kriterier och dålig på att sätta signaler på beteendet.  Tänk på att även miljön kan vara en signal som hjälper hunden.

Ø  Var stilla precis när du klickar så att inte dina rörelser blir förstärkande för beteendet.

Ø  Likaväl som vi ska veta VAD vi ska klicka för så ska vi veta vad vi INTE ska klicka för.

Ø  En hög frekvens av förstärkning minskar störningskänsligheten

Ø  Var noga med att tänka efter vad en signal ska stå för. Ska den betyda att hunden ska utföra en rörelse? Upprepa rörelsen tills den får en ny signal? Eller ska rörelsen pågå till ny signal ges?

Ø  Tänk verkligen efter HUR beteendet ska utföras, ex. att sitta från stående är inte samma beteende som att sitta från liggande. Ofta har vi bara en signal som betyder positionen fast det är 2 olika typer av rörelser som ska läras in.

Jag har köpt många olika böcker om operant inlärning och klickerträning eftersom de ingår i min utbildning.  En som jag verkligen vill rekommendera är : The culture clash ( finns tyvärr endast på engelska) av Jean Donaldsson.  Hon gör verkligen upp med många av de fördomar som finns om hundträning. Hon beskriver på ett revolutionerande och provocerande sätt om relation och samarbete mellan hund –människa, helt med utgångspunkt utifrån ett positivt förhållningssätt.  Verkligen värt att läsa!

Var precis inne på startlistan för nästa tävling som ju är en inoff. på söndag i Borås... Något som jag läste med lätt stigande nervositetsgrad. Vadå? Varför ska man vara nervös för en "liten " "fjuttig" inofficiell tävling.

Därför att med tanke på vissa namn på startlistan så verkar det definitivt inte vara en "liten" tävling alls! Helt utan onda aningar anmälde jag mig tydligen till samma tävling som i princip SM klara ekipage. hoppsan, verkligheten kommer närmare. Det är bara att inse. Vi konkurrerar  med förare på högsta nivå . inse detta!!  Hmm.... Vad gör man nu? Visslar lite och låtsas glömma tävlingen? BAD CHOICE! I SÅ FALL: Klart vi ska tävla ändå. Har raskt hoppat över de tankar som legat och grott en stund i hjärnan sen jag såg startlistan t.ex att "vi ändå kan ta det som en bra träning"

Nej , vi ska minsann visa att vi kan..  Om inte annat så för att få se hur det fungerar att få starta direkt efter sig själv :-) , YES... i ett lopp fick jag startnummer på mina hundar direkt efter varandra. Hur tänkte de då?? Är det inplanerat en liten micropaus efter min första hund? kanske domaren uppskattar lite vila?  Antar att det nog är ett litet misstag någonstans ändå och att jag får ändra startnumren på plats. ;-)

För övrigt har jag svävat på små moln idag: Jag hade lite agilityuppvisning i ett ridhus och det är normalt det värsta och plågsammaste jag vet. På uppvisningar så förväntas man ju vara "duktig" och det känns som om publiken har höga krav ( till skillnad från "vanlig" publik som oftast är beredda på att vad som helst kan inträffa under ett lopp) . Som vanligt när jag , dum som jag är,  gått med på att ändå delta i en uppvisning så var jag så nervös så jag släppte fram alla "onda tankar" på hur illa det skulle kunna gå. Ursäkterna för ett ev. misslyckat framträdande radades upp som bilder framför näthinnan.. -Ni hör ju att jag BEHÖVDE gå på den där kursen om tävlingspsykologi- men när jag fått ur mig de värsta tankarna så kände jag snart att "idag var en bra dag" "Vi kan ju det här" och det gick strålande!! Speciellt slalom, nu poängterar jag : SLALOM gick strålande!! Fast det var hästskit som låg och lockade så nära nosen hela vägen, så gick det bra. Ja det förstås, resten av banan gick också bra!

Tack för det! Nu ska jag bara försöka fånga in den positiva känslan från uppvisningen och bära med mig den ända till startlinjen på planen bakom Borås BK:s röda hus. Där var jag för övrigt på kurs i lördags och då var det snö och gegga på planen och grävda hål här och där, hoppas att det ser lite bättre ut nu.

Endast 2 veckor kvar till nästa del av klickerinstruktörsutbildningen och vi har mycket kvar av "våra uppgifter" . jag har shapat fram att backa 5 steg, snurra runt på stimuluskontroll . men vi är inte klara med att shapa "gå över" och "gå under" ännu, inte heller har jag fångat beteendet "slicka sig om nosen" men det sistnämna ska nog gå utan problem... tror jag... Dags att tighta upp klickerträningen lite mer om vi ska hinna allt.

Det får blir prioritet nr 1 från i morgon.

Har försökt göra det!! Vadå?? Jo en bra träningsplan för att få till perfekta kontaktfält innan vi ska tävla igen… kändes  lite omöjligt kanske eftersom jag nu lagt ner träningen på att ”trampa” på kontaktfältet. Eller rättare sagt lagt ner träningen på den delen för hundarna. Efter klickerutbildningens introduktion, som inte alls handlade om agility men ändå gav mig idéer till agilitytänket så har jag reviderat en del i träningsplanerna. Jag har ju tränat det utan och innan men det funkar halvbra på tävling ändå.  De nya tankarna som fastnat hos mig är att mitt signalord ”trampa” har kommit att betyda någon jag inte tänkte mig, nämligen att trampa på targeten liksom på vägen ner i förbifarten. Jag har inte fått det till att bli befäst nog för att hunden ska stanna kvar där tills mitt släppkommando kommer..  Även om han visserligen ofta utförde det på ett sådant sätt… på träning. Jag har tyvärr lyckats förstärka ( vilket inte var meningen förstås) att ”trampa” inte innebär att göra det så länge tills jag säger ”kör. Som sagt på träning fungerade det väl.. men det går ju inte att ha det så!.

Eftersom  ordet ”trampa” nu betyder något annat för mig hund än vad jag vill så måste jag ändra på något. Att köra samma signalord är ju ingen mening då. Vad är min hund bra på? Jo, att lägga sig snabbt. OM han ligger ner så är sannolikheten större att han inte bara gör det i förbifarten och reser sig själv tänkte eftersom jag tidigare tränat honom att ligga tills jag säger något annat. Så vårt nya kontaktfältbeteende är att hunden ska lägga sig precis vid positionen 2+2, med framtassarna på targeten.  Detta tog endast några träningsomgångar för att bli riktigt snyggt!!  Han springer nu självständigt ner i liggande position på rätt ställe och reser sig snabbt upp igen och springer framåt då jag säger ”kör”. Det här känns jättebra. Jag har en mycket hög förstärkningsfrekvens och antalet gånger han nu gör ett lyckat beteende är ca 90% vilket betyder att beteendet är inlärt och befäst. Jag har än så länge kommit till att han klarar att utföra det även då jag springer förbi honom el. kommer springande efter honom . Men det återstår att träna på att han ska klara det även om jag är på ett längre avstånd från honom och att klara det även om jag själv  ”tjoar” lite extra som det kan bli på tävling ibland. Det är ju tävling redan nästa söndag  och därmed  min önskan att ha en bra träningsplan.  Men jag inser att jag måste ha mer tålamod för att kontaktfältsbeteendet  ska bli perfekt och funka så även på tävling. Det får ta sin tid. Frågan är om jag vågar ”ta om ” kontaktfältet och därmed diska mig frivilligt OM det blir fel på tävling, tror att jag måste göra det för att han ska förstå att det här alltid gäller, även på tävling!! Bättre att ”offra” några lopp nu än att tvingas lära om igen sedan….  Vi tränar i alla fall på detta minst 2 omgångar varje dag. Snabba pass med riktigt värdefulla belöningar.

En sak jag tog med mig direkt från klickerutbildningen var vikten av att föra träningsdagbok. Det är superviktigt för att inte fastna på samma kriterienivå för länge och för att inte gå vidare med för stora steg.  Men något av det viktigaste jag fick av den första veckan var att min förmåga till timing tränades upp väldigt mycket.  Hönsen  ( ”mina” fick heta  Bella och Trix..) var verkligen bra för att utveckla förmåga att tima klicket, läsa av små signaler, hitta rätt förstärkningsfrekvens och att använda belöningsplacering på ett effektivt sätt.  Vi fick en hel del att träna på inför nästa tillfälle då vi ska vara i Skåne. Hur ska jag hinna med allt egentligen?? Men det är väldigt roligt ändå!! 

Jag skulle fått lite privatträning i agility i fredags men allt krånglade på jobbet och extra arbetsuppgifter gjorde att jag inte kom i väg som tänkt. Hoppas jag får en ny träningstid innan nästa tävling. Vi har i alla fall kommit i gång med vår vanliga agilityträning på brukshundklubben nu och det känns kul att träna med det ”goa” gänget igen. Nu är vi laddade!!!! 

Idag har den mesta tiden gått åt till att förbereda resan till Dalarna där klickerinstruktörsutbildningen påbörjas. Har skickat min dotter till kusinerna ( hon åkte flyg själv! Duktig tjej!!) och lämnar hundarna hos mamma på vägen förbi i morgon fm. Jag har med mig datorn och ska försöka återrapportera till bloggen om vad vi gör och tankar som dyker upp under tiden. Men jag är inte säker på att det mobila bredbandskortet fungerar som det ska... i så fall dröjer det till nästa måndag innan jag kan skriva igen.

Hoppas verkligen att jag lär mig mkt under veckan och kommer hem med betydligt bättre förmåga till timing och skicklighet i klickerträning.

Efter gårdagens oönskade resultat i Oxie förbyttes känslor av besvikelse snabbt till kämpaglöd i stället. Anmälde mig raskt till ytterligare tävlingar än de jag sen tidigare planerat delta i. Bl.a ska jag försöka vara med i Borås inoff. i mitten av april och ev. tar jag "en liten sväng" förbi Gävle strax innan Tranåstävlingarna. En viktig nyckel till våra tävlingsresultat ligger i min egen förmåga att fokusera under tävlandet , att klara att vara "närvarande " till 100% för min hund på banan, att inte bli så himla nervös... och då är att tävla.. tävla... tävla...det enda som hjälper . Och att ha bra strategier för hur jag ska styra mina tankar så de hjälper mig i stället för tvärtom innan jag startar ett lopp.

Vi har knappt haft någon snö alls i vinter men "naturligtvis" måste det snöa i morgon när jag har så lång väg att åka... 

Det ska ändå bli spännande att få avsluta denna innehållsrika roliga månad med en säkerligen mycket givande kurs!

Nyss hemkommen från Oxies tävling. Vädret hade vi i alla fall tur med kan jag säga.... hmm.. Fast många verkade haft svårigheter på annat håll eftersom de var så många som inte dök upp på tävlingen.

Det är inte mycket som får min hund "spak" och bli TYST medan han står och kollar på ekipage som just springer en bana, om det dessutom är en sheltie som även skäller samtidigt så är det en ytterst ovanlig bedrift kan jag säga. (Han vill oftast springa efter alla som rör sig över en agilitybana i full fart. ) Men så blev det när vi kom in i Nils Holgersson hallen till Oxie BK:s tävling. Stort.... ekande högtalare....  skällande hundar omkring -som vanligt- men ändå så annorlunda. 

Direkt förstod jag att detta var ett kaos. Funktionärerna el. vilka det nu var, hade glömt att ta med det "stora blädderblocket" så inga ekipage hade någon aning om exakt när de stod på tur att få komma in på banan. Det var ingen överstrykning på listor heller som annars hade kunnat vara till viss hjälp. Ingen visste om VILKA av ekipagen på startlistorna som skulle komma el. inte. Det ledde till att alla var tvungna att stå redo nära startfållan under i princip hela klassen, oavsett om man hade startnummer 4 el. 34. Inga startnummer, namn eller resultat ropades ut i högtalarna under loppet. Det var upp till oss att hålla reda på och om man missade sin start så var "loppet kört", hjälp! Det kändes en aning oroligt kan jag säga.

Large förarna vågade nog chansa lite på hur mkt tid de hade på sig eftersom de var så många. För mig betydde det att uppvärmningen till AG2 blev lidande eftersom det var för trångt att hålla i gång hunden på plats, och dessutom krockade klasserna, missade därmed min banvandring till Hoppklassen...jag och några till fick snabbt gå en egen banvandring tillsammans med smallklassen sen var jag tvungen att starta direkt eftersom de andra i medium redan kört.  hann inte ens gå av honom efter första loppet. Detta var förstås lite jobbigt för oss som behöver lite ordning och reda för att hålla nerverna på plats.

Men det är ju sådant som kan hände tyvärr och det är bara att göra så gott man kan ändå. Hur gick det då för oss? Debuten i AG2  var ok ändå med tanke på att det var första gången vi tävlade i denna miljö, men vi fick bla. fel på slalomen, han gick ur vid 4:e pinnen. Förstod efteråt att jag troligtvis trängde honom. Han hoppade av balansen för tidigt , jag kom alldeles för långt bak och då var mitt  ropande "TRAAAAMPAAA!" ganska värdelöst.. Han missade en tunnelingång lite vilket INTE hör till vanligheterna. Detta beteende hände med till hoppklassen sen...Totalt 15 fel i agilityn. Annars var det roligt att springa AG2 banan , den var klurig med flera fällor men kändes ändå lagom utmanande och vi borde inte ha några problem egentligen att klara en sådan bana om bara koncentrationen finns hos oss båda. Det var väl det som var roligt ändå trots det trista resultatet, kände ändå att vi har en bra chans att klara 2:an om vi bara är på "hugget".

Hopploppet startade mycket bättre, slalomen gick bra men sen var det en dubbelsväng med en stjärna och fällor på båda håll, där saktade jag nog farten själv tyvärr och då gick alltså vovven förbi ett hinder och tunneln direkt efter. Totalt 10 fel. (Måste påminna mig om att ge många fler förstärkningar/belöningar till min hund vid tunneln under träning) .

Det är alltid så för mig tyvärr att om det blir en liten miss någonstans så blir hela loppet förstört. Vi påverkar varandra negativt på det sättet varje gång det råkar bli ett litet fel. Så våra resultat "åker verkligen berg och dalbana" , "svart el. vitt", "i toppen el. botten.".. så är det alltid. Beror väl på att jag verkligen vill vara bland de första för att vara nöjd med ett lopp. Antar att det ändå är bra att ha viljan att vinna men jag måste fortsätta jobba med att kunna "köra på  som vanligt" resten av loppet även om det uppstått en miss.

Det var många kända ansikten och det var roligt att se på deras lopp. Jag höjer på hatten allra ödmjukast åt alla klass 3 förare som gjorde så fina lopp, hoppas verkligen att jag och min hund  blir lika duktiga snart. Hmm.. ändrar den meningen...  hoppas JAG blir lika duktig snart.. min hund är redan så duktig.. bara JAG lyckas få honom tillräckligt fokuserad.

Det var många duktiga ekipage från Danmark med, bla. ett med en suuupersnabb liten vessla till sheltie som jag inte kunde släppa blicken i från på en lång stund efter deras lopp. "Husse" var rätt snygg också... ;-)

Banorna var roliga , men kanske lite väl kluriga i öppenklasserna.

Det var sorgligt när tävlingen var slut.. nu dröjer det en hel månad innan vi får tävla officiellt igen. Nästa tävling blir inoff. i Borås i mitten av april. sedan blir det ingen tävling för oss förrän i början av maj!! ... ok... det ger ju förstås bra möjligheter att hinna träna ordentligt och komma i bättre form. VÄNTA BARA!!! Nu har jag fått hem min lilla balans så nu ska här inte bara tränas slalom utan även kontaktfält varje gång vi ska ut på promenad.

Bilden ovan ska föreställa ( lite dålig kvalité eftersom det är taget med mobilkameran) Jenny Damm och Elvis under öppen ag. klass , de  gjorde lysande insatser som vanligt under tävlingen.

Så var den första tävlingsdagen för denna påskhelg avklarad. Jag hade ju hoppats på en pinne så att jag skulle slippa åka till Oxie i  morgon...

jag kan alltså konstatera att jag ändå får åka dit ..

Jag vaknade med huvudvärk och ont i ryggen.. ingen bra början på dagen. Men det skulle inte få stoppa mig. Skyndade raskt fram till fönstret för att kolla in det omtalade snöovädret som skulle parkera över västra Götaland under dagen och natten. Visst var det snö och rätt halt men inte så mina planer skulle ställas in i alla fall. Tog ändå lång tid att komma fram.

Mina kollegor hade redan kört Agility 1 och diskat sig där.. kan hålla med om att den var lite lurig på något ställe, spec. för de hundar som gärna drar på balanshinder om tunneln står bredvid som den gjorde. Men jag hade gärna kört detta lopp för att få lite "uppmjukning" inför nästa lopp. Men vi är ju i A2 och sådanfanns ingen i Kungsbacka nu. Så Hopp 1 fick bli vårt första lopp, det som "gällde " mest. Det var en lätt bana som ledde till många "nollor" så de blev således ett lopp där varje sekund skulle vara avgörande.  Vid start var varken jag el. hunden 100% taggade tyvärr.. så den blev något långsam, han tappade även lite koncentration bredvid domaren på väg till en tunnel så det blev definitivt inte vårt snabbaste lopp. Jag siktade in mig mest på slalom, bestämde mig för att hjälpa till vid ingången för säkerhets skull men sen..... tyvärr fortsatte jag "hjälpa" min hund  med handen i hela slalomet , det är han inte van vid, så han tappade fart och missade en port. Summa 5 fel . Kändes inte alls bra. Varför vågade jag inte bara lita på honom!? Han kan ju!

Bestämde mig genast för att anmäla mig till extraloppet "Andra chansen" för att få ett bättre lopp "i ryggen" inför morgondagen. Kändes viktigt för mitt självförtroende. Då blev allt mkt bättre, en snabb start, snäva svängar, ett bra slalom där han fick jobba själv och ett perfekt upplopp. Vi fick 0 fel och tiden var 25 sek. 2:a. plats. Det kändes ändå som om det kunde gått fortare om jag vågat "släppa" på honom lite mer hela vägen. Men det kändes skönt att det gick bättre än det första loppet. Synd bara att det inte gick lika bra i det första, då hade pinnen varit klar.

OK, jag har lärt mig en liten läxa inför Oxie i morgon. Jag ska INTE bry mig om att "gå på säkerhet" eftersom jag inte blir nöjd om han går nolla men med en dålig tid och vi ev. hamnar i mitten någonstans. I hopploppet gäller  i stället "vinna eller försvinna" stilen och i agilityloppet ska jag bara försöka göra som vanligt men ha honom under "extra kontroll " vid kontaktfälten. I AG 2 förväntar jag mig att få "stanna" kvar ett tag, se om vi har någon chans mot dem som varit där ett tag.  Det ska bli kul med en större utmaning.

Men det är nedrans vad den där sista hoppinnen ska vara "svårsåld". Måste fira ordentligt när/om den (någonsin) kommer. Det dröjer ju över en månad innan nästa tävling går av stapeln så vi får njuta av morgondagen i Oxie. Det blåser rejält i kväll och snön är kvar  i luften men hoppas att det lugnat sig tills det blir dags att köra iväg mot Malmöhållet.

Bilden ovan är från A1 loppet som jag inte var med i själv.

Jag inser att rubriken lätt kan missförstås så här i samband med påsk...

Men det jag sysslat mest med i kväll är att pyssla om mina hundar lite extra. Så nu har det blivit allt i från massage till kloklippning. Försökte känna igenom dem noggrannt, vill ju veta säkert att det är ok att tävla hela helgen utan problem med fysiken i alla fall. Har pysslat om dem ordentligt från topp till tå. Lekt och aktiverat dem på olika sätt.  Spåra upp köttbullar på fotbollsplanen var speciellt kul tyckte hundarna :-)

 Eftersom jag ska åka bort på chicken camp,  http://www.house-of-learning.se/   som en del av  klickerinstruktörsutbildningen, nästa vecka och hundarna ska vara hos släkt så har jag nämligen redan lite dåligt samvete för att "släppa" dem i från mig så länge, det blir första gången som det blir en hel vecka.  Hur ska jag klara mig utan dem.... Förhoppningsvis har jag så roligt på kursen så tiden går fort tills jag kommer hem igen. 

Jag tänker mkt på hur jag ska göra för att de ska hålla bra och undvika skador från agilityn. Än så länge är de ju i väldigt gott skick fysiskt och min förhoppning är förstås att det ska förbli så.

Förra sommaren var det ett tillfälle då jag hade tränat lite för hårt antagligen för plötsligt på Kungsbackas tävling så ville min hund inte hoppa, i en del med den nya "kombinationen" där det i princip bara var en studs mellan varje hinder. Det brukar ALDRIG hända, så något var ju lite lurigt. YES... han hade träningsvärk, aja baja på mig. Men det löste sig snabbt med någon dags vila och lite massage. Nu är jag ju mycket försiktigare så att träningstillfällena inte blir för ansträngande.

I ett nummer av tidskriften "Clean Run" så fanns en artikel där man beskrev generella tecken som kan tyda på skador . Här är något av det som är viktigt att reagera  på el. vara försiktig med:

Om  hundens tid för en bana börjar försämras, om den undviker hala golv hemma, om den undviker att hoppa över höga hinder el. ut ur/ upp till bilen, om hunden börja få vidare svängar åt ett specifikt håll ( ex. om högersvängar ofta blir större än vänstersvängar), om hunden plötsligt har svårare att stå upp i buren under bilkörning, om den biter el slickar ofta  på ett speciellt område av ben el. tassar, om den verkar tröttare än vanligt under träning, om den lättare tappar fokus och intresse, minskad "lust" att ta belöningar, om den river hinder oftare än vanligt, om den börjar "dra" något ben efter sig/ inte använder det lika mkt jämfört med det andra, om den ser ut att ha svårare att ta sig ner från höjder som ex. A-hindret, om den "hoppar" ur slalomen varje gång när den lägger tyngden på ett speciellt ben.

Det finns naturligtvis fler tecken att vara uppmärksam på men det viktigaste är väl att reagera om hunden på något sätt beter sig annorlunda överhuvudtaget.

I morgon får det bli lite försiktig träning på det som känns viktigast just nu, slalom och kontaktfällt. Tränar även lite mer på snäva svängar med "styrhand" och "farthand" som vi började med förra helgen.

 Snälla låt det bli åtminstone någon "lätt" slalomingång i någon av helgen klasser.   .. jag har tränat svåra ingångar men det skulle vara lite mindre "nervpåfrestande" med en lättare slalomingång .....  Höger el. vänsterslalom spelar ingen roll .  Bilden visar hur slalomet var placerat i Varbergstävlingen i vintras, rakt ut från hörnet i ridhuset.. hoppas vi slipper den varianten ....

Idag var det plötsligt vinter igen..

som tur var är slalompinnarna säkert nerstuckna i marken.. men de gick inte att flytta på, så det blev grundträning i massor på de 4 slalompinnarna idag. Många korta sekvenser och jag såg till att min hund verkligen INTE skulle ha en möjlighet att misslyckas, självförtroendet måste vara på topp. Både för mig och hunden.

Därefter blev det fartträning , vi tävlade mot varandra om att hinna först till belöningsskålen som jag lagt ut 20 m. längre fram .... självklart vann min hund de flesta gångerna.. nåja alla gångerna...  Men han hade en himla bra fart för HAN var ju inte helt säker på om jag skulle hinna först. Precis när han startade använde jag mitt släppkommando  "kör", på så vis förknippar han det med explosiv start. Svårare blir det när jag lägger in startträning också mot en extern belöning. Jag får inte vänta för länge för då är risken stor att han hinner kasta blicken år något annat håll, då får han inte starta. Så jag sätter honom i startposition, går fram någon meter, ställer mig själv i startposition, ( ökar successivt längd ifrån och tid) .Jag har märkt att det underlättar för mig att ha ett extra kommando inför start. I stället för att bara säga "kör" så säger jag "klara... KÖR! " i ett svep. Då hinner han precis spänna musklerna och bli redo för att sticka i väg som en raket när "kör" kommer. Förut när jag bara sa "kör" så kunde det hända att det tog någon sekund innan han fann sig och satte i gång.

Jag är noga med att variera tiden som går innan han får starta, ibland blir det nästan ögonblickligen. Det beror förstås på hur hans (min??)koncentrationsförmåga är. Om han verkar något mindre taggad / uppmärksam innan start på en tävling så måste jag starta snabbare, kanske springstarta i stället för att inte riskera att han kollar in den snygga sheltieflickan bakom honom i stället..

Jo. min hund är verkligen en "tjejtjusare" och "mycket hanne" på gott och ont förstås.

Ja jag vet! Jag måste jobba ännu mer med motivationsträning. Fast vi har blivit mkt duktigare på att "stänga ute" alla distraktioner omkring oss än när vi var "gröna" .

Förut tänkte jag själv på alla störande moment runt banan, precis före start var det ju inte så lyckat... Men nu ser jag "bilder" framför mig där vi klarar banan perfekt!! Försöker hålla en positiv känsla och glömma det som känns svårt. Det fungerar faktiskt  bra!!

Avslutande kvällspromenaden genom att göra cirkelträning á la Greg D, sprang runt åt olika håll och gjorde snabba framförbyten och bakombyten.

Eftersom hunden inte har problem med att "släppa" mig på banan och söka vägen självständigt så är det viktigt att även träna på att hålla honom nära för att få snävare svängar när det behövs. Så här innan tävling så är jag extra noga med att ge värdefulla belöningar, för honom innebär det att få springa efter en frisbee, få kycklingbitar eller att få köra nosen i en ask med kattmat. Läste på Marie Hanssons blogg att hon testat grädde på tub framgångsrikt på sin egna hund, hmm kanske är värt att testa, med viss försiktighet kanske för magen skull...

Ja just det!! Idag passade det även bra att använda sig av en annan av min hunds favoriter: SNÖBOLLAR!! 

De har varnat för att det kan bli väldigt dålig väder i helgen.. hoppas det ändå blir så pass att det går bra att köra till tävlingarna.

Får hålla tummarna!!!