Har haft alldeles för mkt att göra på jobbet under en LÅNG period så bloggen har fått vänta lite...

Jag har ändå hunnit vara på tävlingar enligt planerna. Hässleholm var oväntat svår.. dels var banorna faktiskt svåra för att vara klass 2, det var speciellt många svåra slalomingångar, fast de klarade vi ju ändå. Men tiden.. oj! Det var inte alls lätt att klara referenstiderna där inte. På lördagen så började jag VÄLDIGT segt... efter en lite frusen natt i husvagnen. Dessutom lyckades jag köra ovanligt långsamt för att vara mig kvällen innan så vi kom fram till Hässleholms tävlingsplats vid 22.30-tiden Såg att andra var ute för att sätta upp tält trots att det redan var ganska mörkt. Ville ju inte vara sämre så med ficklampan i högsta hugg så letade jag fram en plats. Tur att jag har tält som är så lätt att sätta upp utan hjälp och i som det blev, nästan i bäcksvarta natten.Det var svårt att veta vilken bana jag skulle placera mig vid men morgonen efter insåg jag att jag var helt rätt! Precis bredvid klass 2 banorna. Något mkt bra var att alla tälten skulle hållas en bra bit utanför banan så det fanns gott om plats att komma fram och lugnt för hundarna i tältet ändå såg man utan problem över hela planen.

Som sagt.. jag startade väldigt segt... och Izor blev därefter.... sammanlagt massa dumma fel alltså i Agility 2.. som ju ändå var det jag skulle satsa mest i hmm... Nästa lopp: Hopp 2 , en lurig slalom som fick mig att sloka lite men bestämde mig för att springa på allt jag orkade vilket "väckte" upp Izor lite med precis i starten så fastnade hans blick på en sheltiehane som skällde på honom... Sånt som hellst inte får hända. Tog några extra sekunder där och tillsammans med att jag ändå körde lite för mkt på säkerhet vid slalomen så fick vi några hundradelar tidsfel men ändå ett "nollat" lopp annars! Kändes kul och han följde med mig fint under resten av banan. Hade anmält mig till Öppenklassen : Hoppcup som hade klass 3 svårighet och där gick han ännu bättre och snabbare, tyvärr hängde jag själv inte riktigt med på slutet och vi diskade oss. Detta kändes ändå som helgens bästa lopp! Men tala om att det var skillnad i kvalitet på oss/mig mellan dagens första och dagens sista lopp. Jag MÅSTE jobba mer med fokuseringen i början!

Söndagens start blev bättre men resulterade i några diskade lopp ändå. Agilitycup var spännande trots att vi inte hade i slutstriden att göra alls men det var kul att känna att vi hade en bra chans att hävda oss i den stora konkurransen som var. Izor gick jättebra även där. Till min stora glädje gick slalomet fint i alla lopp så det känns som om jag vågar börja lita på honom där igen.

Jag åker gärna till H-holm igen, det var en fint arrangerad tävling och VILKA snygga hinder de har! Är riktigt avundsjuk på dessa.

Idag var sista chansen att få träna inför Hässleholm. Naturligtvis ska vi ha tränat tillräckligt innan :-) men det går alltid att finslipa lite till...

Konstigt nog så är det inte så ofta precis som man får in det det "perfekta" loppet på träning. Men på tävling kan det hända! Vad beror det på egentligen? Säg det den som vet.. Antagligen så skärper matte till sig lite mer under tävling då det verkligen gäller..

Idag hade vi vår vanliga träning på klubben. Och resultatet kan betygsättas på olika sätt ... från botten till toppen. Som tur var gick det ju i alla fall åt rätt håll. Men jag vet att det är väldigt viktigt för mig hur det går på träningen innan tävling och att jag tyvärr har lätt för att låta ev. sämre prestationer hänga med i huvudet när jag ska in på banan. Det gäller att avsluta i rätt tid när det känns bra.

Vi körde klass 1 banor där den största fällan var att det blev fartsträckor och många snurrar åt samma håll. En jätterolig bana som var ganska  många år gammal och faktiskt riktigt antik om man utgår från den utveckling som skett inom agility gällande handling och referens tider. Vilket fick mig att även bli lite snurrig i huvudet. Första omgångarna gick det inte så bra... Izor hade bara ögon för den vackra västgötaspetsen som vi tränar i hop med och han stack i väg till henne redan i början. Matte fick verkligen skärpa till sig. Sedan gick det bättre och bättre. Vi utmanade oss själva genom att ta tid och pressa oss själva att öka farten inför nästa omgång på samma bana.

Fick till lite bättre svängar. Högerslalomet krånglade lite. Nu måste jag ju förklara en teori som jag har.. Vi hade nämligen endast 10 pinnars slalom i början på klubben just då när min hund var under den första utbildningsfasen. Och det visar sig nu... Oftast går ju hela slalomet väldigt fint men några gånger när han råkar vara lite tröttare el. det är svårare förutsättningar av andra skäl så hoppar han plötsligt ut ur slalomet vid 10 pinnen!! Det är precis som om han pga av sin trötthet, okoncentration el. vad det nu är... i stället kopplar på "autopiloten" och då går tillbaka till sitt gamla inlärda beteende nämligen att utföra ett 10 pinnars slalom.... Oftast händer just detta vid högerslalom som antagligen är LITE svårare för honom fortfarande. Det är då speciellt viktigt att jag verkligen hänger med honom , inte halkar efter vid slalomet utan är precis bredvid och stöttar bra hela vägen.. Annars klarar han ju att jag inte "blandar mig i ".

Åkte i alla fall hem från träningen med en bra känsla i kroppen.

Det var toppen att träna på en enklare bana och fokusera på grunder och fart i stället.

 Apropå grunder, det är väldigt viktigt att gå tillbaka  till grundträning ibland... nej nu ljuger jag .. det är viktigt att gå tillbaka till grundträning OFTA. Hur ofta på en skala t.ex har jag belönat min hund för att han tar ett hopphinder bra? För att han utför däcket korrekt?? hmm.... jämfört med belöningsfrekvensen på balanshinder och slalom så är det ALLDELES för få belöningar vid andra hinder.

Även om jag påminner mig själv och hur viktigt det är. Jag har anammat tankarna som Susan Garret delar med sig av i sin film Success with one jump där hon säger att ett hopphinder ska representera typ en "miljon" i hundens ögon. Tänk dig själv, om du fick en 20:a varje gång du går till jobbet ( eller inget alls i värsta fall)  så skulle du inte utföra ditt jobb med någon större glädje ...om du nu skulle gå dit alls..men om du en dag plötsligt får en miljon för varje arbetsdag så skulle du inte vilja göra annat än att jobba!! Självklart springer även din hund snabbare och med mer entusiasm om det vet att det där hindret betyder chans på något väldigt speciellt!

Jag har gjort en översättning av Susans film för att det ska bli lättare för mig själv att träna enligt hennes metoder för grundträning .

Jag tar inte med så mycket just nu men här är några ex. på saker att tänka på:

  Grundstenar att jobba med innan man går vidare:

•  För att hunden ska tycka att det är roligt och ha en vilja att hoppa ett hinder måste man bygga upp hindrets värde för hunden. Hindret ska alltså representera något mycket värdefullt som hunden är villig att jobba för.

• Hunden måste få en förståelse för hur den ska hoppa, dvs. den måste få lära sig en teknik som fungerar
•   Genom ”shadow-handling” dvs. cirkelträning på marken bygger man upp en förståelse hos hunden för hur den ska följa dina kroppsrörelser

•   Starträning och att kunna sitta stilla vid start ska tränas innan hinderträningen påbörjas 

Nu håller jag tummarna för att det blir någorlunda bra väder, att Hässleholm bjuder på en välorganiserad tävling och att både jag och lilla Izor är på ett fantastiskt bra humör ... ...fast just nu är vi väldigt trötta, bäst att lägga sig någongång.. i morgon har ju efter flera års planerande invigning av vårt nya djurvårdshus på skolan!!

Tiden rusar i väg alldeles för fort fastän man verkligen borde stanna upp och njuta av den , det har ju varit ett alldeles underbart väder. Något jag uppskattar med denna period är att det är varmt men att inte alla småkryp, knott och getingar osv. hunnit bilda såna extrema mängder ännu. Jag ryser ännu.. ,jag vet som tidigare norrlänning så borde jag väl vara van men åren i förorten i GBG har satt sina spår..,  av tanken på de konstiga små "bananflugorna" el. vad det var som kryllade omkring på tävlingsplatsen i Gotland förra sommaren. Vid sekretariatet gick det absolut inte att hålla munnen öppen.. Vi fick ta stora omvägar runt alla färgglada tält runt banan för annars fullkomligt hoppade "gänget" på oss. Som tur var har vi själva ett mörkt tält som inte samlar på sig lika många kryp.

I valborgshelgen hade några riktigt lyckade lopp. Först i Söderköping -Tack för att jag valde att åka dit! - där vi äntligen tog sista hoppinnen i hoppklass 1. Där var agilitybanorna riktigt kluriga medan jag upplevde hoppbanorna som lite lättare. I alla fall i mina klasser. Agilityloppet gick fint , men oj vilken svår start det var. Det började med ett staket, ok inte så farligt det kan vi ju, men sedan var det en sned sträcka framåt till ytterligare ett staket och strax bakom ett däck som blev svårt att komma rätt till. Jag testade alla varianter på banvandringen men var inte helt klar ens inför start med hur jag skulle göra. Nu gick det något långsammare för Izor att komma i väg så jag hann ändå placera mig men sedan tappade han lite fokus  och stannade till uppe på A-et då något ljud hördes bredvid banan så det blev några sekunders tidsfel. Men vi kom ändå 2:a.  Det var inte så dåligt precis med tanke på att det bara var vårt andra klass 2 lopp i agilityklassen!!

I hopploppet sedan så kändes det väldigt bra redan inför start, även om han verkade lite trött. Banan var en riktig "springbana" , passar oss utmärkt eftersom han har ett så bra släppande, slalomet verkade vara  den enda "fällan" eftersom den kom väldigt snabbt efter en raka men det gick superbra, en till 2:a placering och pinnen var i hamn!!

Av någon anledning så är vi båda duktigare på att koncentrera oss vid mindre tävlingar,  för sedan,  i Tranås 2 dagar senare så kändes det mkt nervösare. Svåra banor, många klurigheter både i hoppklasserna och agilityklasserna. Under både lördag och söndag kändes agilityloppen mycket bra. Vi hade snabb fart och klarade det mesta strålande. Jag var dock lite trött och vi diskade oss i båda loppen bara för att jag kom efter.

 Men åh vad bra det kändes ändå för självförtroendet, vi har ju faktiskt en bra chans att komma i toppen i agilityklass 2. Däremot gick hopploppen riktigt dåligt båda dagarna. Visserligen nollade vi på söndag men mitt i banan var ett "upplopp" som Izor trodde var en målgång uppenbarligen för han sprang vidare ut från banan och väntade på sin belöning, ojsan.... fick tillbaka honom men det blev förstås tidsfel och vi kom 11:a.

 På lördagen så fick jag honom inte alls att hänga med, han tittade lite på annat redan i starten och efter 2 hinder så lyfte jag ut honom från banan och diskade mig alltså frivilligt. Hmm.... tänk att det kan skilja så mkt mellan loppen. Han har ju kondition så det räcker men troligen så orkar inte hans hjärna, min hjärna?,  med att fokusera länge under långa tävlingsdagar. För det var MYCKET väntan mellan loppen i Tranås.........  Som tur var så höll mina klubbkamrater fanan i topp genom några riktigt snygga lopp och ytterligare en av oss som fick uppflyttningspinne till hoppklass 3, GRATTIS LENA!  Jag siktar på att komma dit till nästa år åtminstone.

På fredag bär det i väg till Hässleholms HU 2-dagars tävling. För en gångs skull så vågade jag "gambla" lite innan så jag hade förutom att anmäla mig till AG 2 även anmält till Hopp 2 trots att pinnen då saknades. Men nu får vi ju vara med i båda klasserna!!  Men jag tror och hoppas mest på agilityklasserna.

Jag har inte tränat på slalom lika mkt denna vecka eftersom jag inte vill slita för mkt på rygg och leder på min hund. Men kontaktfälten kör vi flera omgångar per dag. Tränar nu på att kunna springa förbi själv och att han ändå ska klara att vänta kvar tills han får släppkommando. ...kommer ta ett tag att få "säkert"... men det är ett ca 80% lyckande i frekvens.

Hässleholm verkar ju bli en "mastodont" tävling där nerverna kommer att sättas på prov.. varför utsätter jag mig för detta egentligen!?? Men det är bara att försöka vänja sig vid dessa stora tävlingar med.

Jag räknar ändå med att det tar ett bra tag innan vi "hittar rätt" i klass 2. Det är ju mkt svårare konkurrentmässigt förstås även om vi faktiskt är redo för banorna som väntar. Återstår att se vilket humör Izor är på.. det går aldrig riktigt att veta innan startsignalen har gått.... Ska bli kul i alla fall!

Det blir 2:a turen med lilla minihusvagnen och det blir ju ett äventyr bara det att fixa helt själv. Verkar som jag blir den enda från min klubb den här gången tyvärr, en hund började löpa för tidigt, en annan är lite halt, då återstår bara vi. Men det ska väl gå bra ändå förhoppningsvis!!

Tankarna har virvlat hit och dit idag. Självklart har det för det mesta gällt agility men på olika sätt...

Har tex. ägnat kvällen åt att försöka åstadkomma ett schema för den fysiska uppbyggnaden för hundarna. Om vi ska hänga med i alla snäva svängar och långa upplopp så krävs förstås kondition och muskler. Hur kan man förvänta sig att ens hund ska kunna göra sväva svängar om den inte har tillräckligt med muskler i benen för att klara att skjuta fram kroppen ordentligt i vändningen? Hur ska hunden kunna svänga snävt om den är stel i rygg eller sidoparti? Ändå är det så många förare som inte ägnar tid åt muskeluppbyggnad eller rehabiliteringsåtgärder som massage mellan träningstillfällena. När det gäller det senare är jag inte ett dugg orolig för mina hundar eftersom de regelbundet får massage ( är själv utbildad djursjukvårdare och har gått massagekurs inriktad på djursjukvård) men när det gäller den övriga biten så har den kanske inte varit fullt tillräcklig regelbunden hela tiden men vi jobbar ändå med "hela biten" ex. klättring i branta backar både uppåt och neråt och diagonalt för att stärka ryggmuskulaturen och långa travpass i marker med högt gräs.

 Det är bra att mäta ens hunds muskler ibland. Runt lårmuskeln mitt på bakbenet brukar vara ett bra ställe att mäta på. Intressant är även att se om hunden är lika mkt musklad på båda sidorna eller om den av någon anledning låter den ena sidan jobba mer. (kan tyda på att den försöker avbelasta det andra benet pga skada/smärta ) Sedan kan man följa utvecklingen under uppbyggnadsfasen. Eftersom shelties ofta får problem med handlederna av upprepade stötar vid nedhoppet så är det bra att lägga extra tid på att mjukt stretcha även det området efter träningen.

För konditionsbiten har vi börjat lägga in lite intervall träning i växlande tempo. Just nu ser det ut så här: gå  3 min , snabb trav 4 min, gå 2 min,  snabb galopp 4 min, trav  2 min, växlande 2 omgångar i totalt  ca 30 minuter.  Avslutar med att "gå av" efteråt ca 15 min i lugnt tempo. Sedan kommer vi successivt att öka på antalet minuter för varje intervalldel.

Det är ju väldigt viktigt med vilken typ av foder man använder till hunden.  Fodret kan ju faktiskt var helt avgörande för hunden välmående och hälsa. För att inte tala om betydelsen av "rätt bränsle " för orken. Jag har själv torrfoder till mina med lite laxolja över varje dag. Men vad det är svårt att veta vilket foder som är bäst egentligen. Körde Royal ett tag men hundarna verkade inte gilla det särskilt bra och de blev torra i pälsen. Nu använder jag Hills Natures Best vilket de gillar och får bra päls av. Men jag råkade hitta en artikel om hur dålig kvalité det egentligen är på torrfoder från storfabriker. Skrämmande läsning.. De största tillverkarna av olika livsmedel har tydligen köpt upp djurfoderföretag för att kunna få avsättning för sina rester som inte kan användas till humanmat. Många tillsatser som inte är tillåtna för människor finns i hundmat fast det nog är lika skadligt för dem. Artikeln hittar ni här:

http://www.api4animals.org/facts.php?p=359&more=1

"Whats really in pet food ?"  om nu länken fungerar.

Artikeln är på engelska och är "TUNG" läsning men SÅ intressant. Fast inte blev det lättare precis att veta vilket foder man ska ha egentligen.

Råkade på samma sida se en film om hur privatpersoner håller vilda djur som sällskapsdjur under väldigt dåliga förhållanden. Den kommer jag absolut visa för mina elever i djurparkskursen till veckan. Visste om detta innan men det är ju skrämmande att sådant är tillåtet i USA som ändå ligger långt framme på vissa områden inom djurskydd.

http://www.api4animals.org/a3b_exotic_pets.php 

Försökte träna lite snäva svängar runt hinderstöd med "sväng" signal. Det gick ju så bra när vi var hos Maria Melakari men det har totalt fallit ur mitt minne.... :-(   men det är bara att sätta igång med det igen. Ordet "sväng" + att använda både styrhand och farthand (om det behövs) måste jag använda konsekvent för att det verkligen ska bli fullt inlärt och kunna fungera även på tävling. Men vilka snäva svängar det verkligen blev av det!

Hjälp!!! Bara 3 dagar till nästa del på klickerinstruktörsutbildningen... hoppas att det är fler som inte hunnit helt "färdigt" med allt vi skulle göra.

Apropå utbildning... såg nu att Carpe momentum anordnar en agilityinstruktörsutbildning där man använder klicker som hjälpmedel. OM jag inte redan var agilityinstruktör så skulle jag gärna gått deras kurs i stället för genom brukshundklubben. Men jag kommer nog att hålla en del av agilitykurserna på klubben ganska klickerbetonade ändå...

Precis det som rubriken säger så var det något väsentligt som saknades hos mig, nämligen farten, vid Boråstävlingen som var i går.

Startade tyvärr lite stressat på morgonen eftersom det visade sig vara en hel del strukna trots det otroligt vackra vårvädret. Och förberedelserna på plats blev inte så lugna som jag önskat :-(  men men...  jag startade friskt och laddat, konstigt nog hann jag inte bli så nervös vid första loppet  ( det kom senare..) som var AG  med den "lilla" hunden. Lagom klurig bana med både fartsträckor men även "trassla till dig här om du inte är fokuserad"

 -sträckor... Alltså lagom utmanande. Han sprang med rätt bra i starten men sedan fastnade han vid domaren.. "hej ,varför står du här och ser ut som om du inte bryr dig om mig?" Fick tillbaka honom men blev ändå diskad. Han diskade sig även i Hopp A och B men för varje lopp blev det bättre och bättre. Han skulle nog haft större chans på en vanlig klass 1 bana i stället för denna inoff. men åh vad bra det var för honom att träna med att klara miljön och funktionärer etc.  Fick ändå ett litet  "kvitto" på hur långt träningen kommit.

Med den stora hunden blev det disk frivilligt i agilityn eftersom han  hoppade av balansen för tidigt utan en tanke på vad han skulle göra på kontaktfältet egentligen. HRRM... tog om och då blev det fint. I hopp A tappade han lite fokus redan i starten men följde ändå med bra runt banan , jag var dock lite orolig över den "svåra" slalomingången och tyvärr så "hjälpte" jag honom för mkt... eller snarare "stjälpte" honom eftersom jag då råkade trycka på honom för mycket så han i stället gick utanför , vägran och 5 fel totalt på det loppet. Vi blev ändå 3:a, vilket väl var ok förutom att jag som vanligt förbannade detta "eländiga" men så utmanande slalomhinder. Självklart så här i efterhand så förbannar jag förstås mig själv i stället som inte vågade lita på honom tillräckligt för att ge honom en chans att hitta ingången lite mer självständigt. OBS; påminnelse till nästa tävling: OM han kommer ganska rakt på slalomet så ska jag inte trycka på , inte ge för stora signaler utan lita på honom. OM det är en svår ingång så ska jag däremot vara tydligare med att styra honom mot rätt ingång men inte trycka på så himla mkt. I sista loppet som var Hopp B var han  och jag lite "slut i rutan" för då kom hans gamla beteende tillbaka.. ett par av mina klubbkompisar som befann sig bredvid banan fick ett litet besök på vägen efter en raksträcka. Han saknade dem väl och speciellt deras söta tikar som i stället för att vara med på vår ordinarie agilityträning varit på kurs under samma dagar som vi tränar. Men jag kan inte skylla på det... Jag inser ju att detta inte skulle uppstå om jag inte halkat efter på banan ...Klart han börjar tänka på annat när inte matte inte riktigt är med där framme. Detta var huvudorsaken till resultatet i samtliga lopp.  En halv sekund utan rätt "styrning" räcker för att han ska hinna "upptäcka" andra saker i blickfånget.

 OBS! Påminnelse: Jag KAN springa före min hund ,, jag SKA lita på att han då håller fokus. Jag KAN placera mig i god tid på rätt linje. Nåja.. Tack för att vi får fler chanser. Söderköping nästa!

Ska träna  träna träna träna träna  fart  fart fart och placering!!!!

Jag ska dessutom tvinga mig själv att inte fokusera på resultat, eftersom det ändå inte är något man kan styra egentligen. Jag bli bara så missnöjd då. Målsättningen ska i stället vara att jag ska ha ett bra samarbete med min hund genom hela banan. Då kommer resultaten av sig själva. Jag är mkt medveten om att jag är för passiv vid vissa situationer och måste alltså jobba på lite mer och använda de där två delarna på nederdelen av kroppen mycket mer... Det får antagligen bli lite fler joggingturer nu också.

Men vad det var skönt att få komma igång med utomhustävlingarna igen! Härligt!!

Dagen före första utomhustävlingen för säsongen. Ska bli roligt! Vädret är perfekt och vi har hunnit förbereda oss ordentligt.

Ska försöka starta även min yngsta hund och är beredd på att det kan gå hur som hellst med honom. Antingen springer han med mig hela vägen eller också springer han lika lyckligt förbi varenda hinder. De senaste träningarna har i alla fall sett lovande ut. OM banorna nu inte blir för svåra. Men vi har faktiskt kört SM banor på träningen och de har han klarat rätt bra. Så det går i alla fall framåt.

I morgon är ju det en inoff. tävling som kan ge en liten fingervisning om hur väl han klarar ett lopp även under lite mer stress, med "främlingar" på banan, och mer liv och rörelse omkring.

Men den äldre förväntar jag mig mer. Konkurrensen i klass 2 agility ser ju svår ut men vi ska inte bry oss om de andra utan köra vårt race så bra vi kan ändå. Melodin får bli att tuta och köra, vinna eller försvinna. Har bestämt mig för att hålla hög intensitet, full fart, lita på min hund, hellre riskera att diska oss än att " köra på säkerhet" för att inte i stället tappa fart. Om han hoppar kontaktfältet så ska jag ta om! Hoppas att någon sparkar mig där bak om jag inte tar om hindret om han inte utför sitt kontaktfältbeteendet som han ska. Han ska inte få slarva där.. det ger ju inte så goda förutsättningar inför senare tävlingar i Söderköping och Tranås annars....

Vi har gott om tid på morgonen i Borås eftersom Large förarna startar innan. Vi har därmed tid att förbereda oss i lugn och ro, gå en rastrunda, kolla in banan, ställa i ordning grejerna mm.  Det är ju också en bra förutsättning för att då hålla ev. negativa tankar borta... de kommer ju annars gärna fram lite lättare när det blir stressigt.. Men självklart ska jag inte lägga märke till ev. störningar, ex. hundar som sitter för nära i blickfånget strax utanför banan eller en domare som verkar ovanligt hård i sin bedömning.. Inget ska få störa oss. Liksom Göran E med sin hund  Kiwi  brukar göra ska vi gå in i vår "bubbla" , vår egen värld där inget stör oss.

Idag har en film pågått i hårddisken,  dvs hjärnan, nästan hela dagen. Den har dessutom varit inställd på slowmotion och replay under många sekvenser. En del av mina mentala förberedelser.

Filmen har sett ut ungefär så här...

"Vi har förberett oss ordentligt och är positiva och glada, vi småspringer fram till starten, har full kontakt med varandra, startar intensivt och snabbt direkt, Han springer framåt med fullt fokus utan att bry sig om ev. störningar bredvid banan, jag kan banan utan och innan och placerar mig därmed på exakt rätt ställe för att på bästa sätt handla honom vidare, vi får snäva svängar där det behövs, jag hinner göra framförbyten där jag vill, får till snygga bakombyten, bryr oss inte om hur gungan låter och springer utan problem förbi "fel" tunnelingång, vi fastnar inte i några andra fällor, jag visar och stöttar precis lagom mycket hela vägen, slalomen går perfekt med god fart, kontaktfältsbeteendet utförs lika säkert och snyggt som på träningarna, vi håller tempot uppe hela vägen in i mål, vi blir jätteglada båda två ! Han får en jättegod belöning! "

 Ungefär så försöker jag tänka.Vi är lyckliga tillsammans .....hur det än har gått,  även om det blev lite fel på vägen, Sedan bryr jag mig inte om vad andra tycker om de ev. misstag jag gjort på vägen för jag vet att vi just då satsat allt och gjort vårt bästa.

Den övriga träningen idag har bestått av enkla kombinationer, kontaktfält och slalomträning. Lätta övningar som jag är helt säker på att han klarar för att höja motivationen och hålla uppe farten. Lätta slalomingångar för att han ska känna bra självförtroende. Belöningar med superhögt värde som förhoppningsvis sitter kvar som tankebilder i bakhuvudet hos hunden under tävlingen i morgon. En påminnelse om hur roligt det är med agility, både för mig och hunden. Precis som jag brukar göra dagarna precis innan en tävling.

De svåra slalomingångarna har tränats tidigare, liksom svåra kombinationer och kluriga byten. Nu har det handlat om att lägga fokus på självförtroende och känslan av att vi klarar allt lika bra.

Ska bli spännande..........

Om man nu antar att det existerar ett sådant uttryck...Finns det då sådana??  Vad menas då med en agilityidiot.?

Är det sådana som beter sig illa på agilitybanan? De som är för hårda mot sina hundar? Jag läste nyligen på en diskussionslista att en del har reagerat mot att en del förare är för tuffa mot sina hundar på tävlingsbanan.. att förarna  reagerar väldigt tråkigt när det inte går som de tänkt sig eller går rakt ut från banan utan att berömma sina hundar för utfört lopp... ?

Om det är sådana agilityförare man menar med ordet "agilityidiot" så vill jag absolut inte kalla mig en sådan. Nog har jag råkat visat mitt missnöje förut mot min hund (fast det förstås var mitt eget fel om det ex. råkade bli fel väg för hunden) några gånger genom lägre tonfall eller råkar utbrista i ett "nej!" fast man aldrig borde säga det på banan. ... förlåt... Men det skulle aldrig falla mig in att försöka styra min hund  över hindren genom att vara hård, att tvinga i stället för att motivera, "huvaligen", genom att inte berömma och inte belöna min hund vid målgång osv. Nej!

Men trots det så har jag vid ett flertal tillfällen kallat mig själv agilityidiot

men andemeningen är för mig en helt annan...

Jag räknar mig själv som en agilityidiot för att :

• det inte kan gå en enda dag utan att jag tänker på agility
• inte kan hoppa över en ny artikel el. bok om om agility utan att genast vilja läsa den
• åker många mil fram och tillbaka varje gång för att träna
• utsätter mina närmaste för prat om agility, tävlingar och hur träningen gick senast även fast de faktiskt är måttligt intresserade....
• är så utarbetad och superstressad pga mitt jobb så jag knappt har ork kvar till annat som att hålla ordning i huset el. umgås med vänner men för det mesta ändå lyckas få tid och ork för agilityträning.
• Det som gör mig riktigt lycklig efter en deppig dag är att få springa en bana och lyckas nolla eller få till ett suveränt slalom eller att bara se hur min hund "flyger" fram precis rätt väg.
• Jag oftast har alldeles för lite pengar kvar, el. inga alls i slutet av månaden men ändå glatt betalar tävlingsavgifter i massor ( det ÄR ju faktiskt ganska idiotiskt..)
• Åker 40 mil för ETT hopplopp för att sista pinnen saknas i hoppklassen, fast jag inte får vara med i agilityklassen eftersom jag redan är uppflyttad där.
• Äntligen träffar en kille efter singelliv i många år men gör slut med honom eftersom han inte delar mitt intresse för hundar och agility och hellre vill ägna alla helger åt att mysa i soffan.. GLÖM DET!

Ok erkänner....  jag är helt hopplöst förtjust och hjälplöst fast i denna underbara sport. Trots att det finns perioder när jag verkligen undrar varför jag orkar hålla på ...  när det bara känns jobbigt...  med en hund som ibland är så mycket "kille" ( läs: "tjejfixerad" ) att matte HELA tiden måste KÄMPA för att få uppmärksamheten åt rätt håll..  När man är så nervös att man behöver springa till toaletten hela tiden före start, när slalomen plötsligt bara misslyckas varje gång fast det gick perfekt innan...

Men just när det råkar bli sådär tröstlöst så händer plötsligt något överraskande och roligt. Som när den där första efterlängtade pinnen i agility trillade in när vi verkligen var som mest trötta, irriterade, blöta, leriga och uppgivna och var på vippen att i stället packa i hop och åka hem från den där  annars minnesvärda tävlingen förra året i Åtvidaberg. Då är det värt allt igen!

"Problemet" är förstås kanske att det kan bli väldigt svårt ändå att någongång sluta med agility, att sluta med att flänga till tävlingar.. men JA just det! Varför skulle jag sluta?  Det är ju en av fördelarna med denna sport.. det GÅR ju faktiskt att ägna sig åt agility och fortsätta ända till en mycket hög ålder om man bara håller sig någorlunda frisk...

OK! Jag vill vara en agilityidiot hela livet! FOREVER! PUNKT!

Tur ändå att jag inte verkar vara ensam om detta :-)