Är väldigt trött idag och har ont efter en axeloperation, axeln ville liksom smärtsamt nog gå ur led vid de mest olämpliga tillfällen.. så idag har jag inte varit den trevligaste personen... Surar även fortfarande lite för att jag  då inte kunde vara med på de senaste agilitytävlingarna som vi var anmälda till ... Skurup och Bjuv fick klara sig utan oss tyvärr. Både jag och hundarna börjar bli rätt rastlösa redan.. kan ju/får inte träna agility heller. VILL VILL VILL !!!!!!

Men för att lyfta upp humöret lite kan jag ju tänka på hur skönt det är ändå att vara utan vissa delar av tävlandet. Jag saknar t.ex inte:

• Att vakna klockan 3 på natten för att åka iväg  typ 32 mil i mörkret.. som jag gjorde till Örebros tävling
• Att känna hur det enda paret strumpor  jag har med mig inbäddas i lera, kyla och en halv sjö vatten redan under banvandringen på Tidaholms BK
• De ca tusentals getingarna som körde ett envist attackkrig på både folk och hundar  i slutet av sommaren på Lidköpings BK...
• Att med skamsen uppsyn tvingas be snällt om att få starta sist i stället när jag missat min start eftersom jag konstant blandade ihop mina startnummer (flera tävlingar..)
• Ha ett tidigt startnummer när tältet står på andra sidan av tävlingsplatsen och stressat springa tillbaks till banan efter att jag nyss gått banvandring, hämtat hunden och med andan i halsen och med en stressad inte lika uppvärmd hund  som jag borde ha kasta mig fram till starten medan väntande funktionärer ler lite stelt.. Göteborgs BK
• Precis missa pinnar  pga några hundradels sekunder i båda loppen! .. så retligt..på Tomtens BK
• Vänta trotsigt i 5 timmar till efter en sen tidigare redan oändligt lång dag, tills det hunnit bli kväll,  på att sista klassen ska starta trots att jag har 35 mil att köra hem sedan och efter det göra ett riktigt skitlopp där jag fick typ 15 fel och massa tidsfel... på Eskilstuna BK
• Hamna med husvagnen på en allmän gräsmatta precis bredvid ett bostadsområde där det drog omkring ett ungdomsgäng som tjoade halva natten så man inte kunde sova... intill Lunds BK.

Ok,det kan nog vara ganska skönt med ett liiiiiitet uppehåll trots allt. :-)

Fast agility är ändå det roligast jag vet.

Ibland blir man inte riktigt klok på sin hund.. speciellt när de plötsligt ser spöken som man själv inte ser. "Vad morrar han på egentligen?"  För det mesta har man ju en aning men vid vissa tillfällen känner jag att jag som människa är rätt underlägsen mina hundar gällande uppmärksamhet.

Deras fenomenala hörsel har ju också stor betydelse, men förmågan att uppfatta saker och ting snabbare är fantastisk. Hur ******* ska det vara så svårt varje gång att själv få syn på grannkatten INNAN hunden sett den och redan hunnit spänna musklerna och ladda för att jaga ikapp den.. fastän jag är beredd innan.. tror jag åtminstone..

När jag var ute på en promenad vid skogen i kväll så trodde jag att det skulle bli en skön avslappnad tur.. trodde jag ja! I stället så fick hundarna mig att vara beredd på att möta något bakom varje träd, "en varg?" " älgar som flyr från jägare" "hmm.. någon skummis kanske?" och började fundera på folk som försvunnit spårlöst..! Jag kan lova att jag inte brukar vara ..hmm ..orolig.. när jag går i skogen (långa ensamma skidturer som liten i björnskogar i Norrland har ju härdat en som tur var) Men NU var pulsen rätt hög och det var helt hundarnas förtjänst. DE såg ju något!! VAD var det?? I alla fall var de väldigt stirriga på konstiga ställen.

Först så stannade båda plötsligt och stirrade UPPÅT mot en klippa.. Jag stirrade också så mycket jag kunde men inte fasen varken såg eller hörde jag något. DET är ju det som gör en lite nervös. Tänk om det åtminstone kunde titta fram en grävling då eller tom en älg.. helt ok.. bara jag får veta vad det var! Precis när de , och så småningom jag,  börjat lunka fram igen i godan ro så stannar Izor och raskt efter Deus och fokuserar bakom sig! Sådär plötsligt stelnar de till och jag vänder mig tvärsnabbt men ser jag något där kanske?? Nejdå! Tur var väl det förresten... Jaha, nu kunde jag inte låta bli att kika bakom mig under resten av skogspromenaden..

Ibland har de en så bra uppmärksamhet minsann!! Tvärtom brukar det vara med mig, utom på tävling.. då är min uppmärksamhet av världsklass!! Om den bara var riktad åt rätt håll vill säga. Då noterar jag sekundsnabbt om något rör sig bredvid mig i starten.." där är en annan hund som min hund kommer att bli störd av" .. "måste hon leka just där med bollen?" " Varför sitter de vid målet så himla nära banan?"  Precis en sådan typ av uppmärksamhet som just då kunde få vara lite mindre" utåtriktad". (Hur tränar man egentligen på att bli bättre på att fokusera på rätt saker? Försöker koncentrera mig på uppgiften men...Har någon några bra tips så skriv gärna en kommentar.)

 Hunden, som jag tror ser allt som JAG ser just då, har i själva verket en väldigt smal fokusering.. fast åt rätt håll , fokus och uppmärksamhet på linjen som leder till målet där något viktigt som smakar gott väntar. Men just ikväll, ja andra tillfällen med, så överglänser hundarna mig tusenfalt med sin uppmärksamhet för omgivningen.. och jag börjar känna mig knäpp som inte fattar något!

På klickerinstruktörsutbildningen talade vi om att hundar ofta ser och uppmärksammar andra saker än vi tror, att de kanske betingar träningen på ett annat sätt än vi tror, och att vi måste tänka på att hundar tar in väldigt mkt av allt som händer omkring.. saker som vi kanske missar och som därmed påverkar träningen.

Vi såg en kort filmsnutt, en slags uppmärksamhetsövning, Jag ska inte avslöja för mycket, titta själva, men jag missade rätt rejält kan jag säga.. Ni ska fokusera väldigt noga på det vita laget och räkna antalet passningar de gör.

Hmm jag borde nog vara lite mer uppmärksam bakom mig i skogen.. ;-) men som tur var har jag ju hundarna som hjälper mig...

Slalomträning, det vi SKA kunna innan klass 3, så vi kan vinna där ;-)

Åh, detta ”eländiga” hinder som så ofta ställer till det... men vad vore väl agility utan det? Kul att ha något att jobba på så länge!  Det är så många otroligt duktiga ekipage där i klass 3 så jag skulle nästan ”skämmas” om vi inte fixar slalomingångarna innan vi kommer dit. Ingångar från höger fungerar redan väldigt bra men de svåra vänsteringångarna rakt in från sidan... suck.. Men det är ju nu vi ska passa på att träna ordentligt på allt!

Läste ett gammalt nummer från Clear Run för att få lite inspiration och kom fram till att detta är det vi ska klara av först:

Ø  Inkallning genom slalom.  Hur? Stegvis träning, från början av slalom, tänka på att inte vända mig om innan hunden är jämsides, lägga till ett hopphinder el. tunnel innan, placera mig själv längre bort från utgången,

Ø  Slalom med ökande sidoavstånd till föraren utan att hunden lockas att gå ur. Hur? slalom i rundbana där jag successivt ökar sidoavståndet genom att göra en mindre cirkel själv i mitten

Ø  Alla möjliga svåra slalomingångar. Hur? Noggrann träningsplan, små ministeg framåt i träningen, lägga till hopphinder utifrån ”klockan” , tänka på att börja varje träningstillfälle med en något lättare ingång än den vi avslutade med senast. 

Ø  Göra klart slalom fast jag själv springer före och placerar mig vid nästa hinder. Hur? Samma där, successivt öka avståndet fram till mig, tänka på belöningsplacering, vara 100% konsekvent att hindret ska slutföras oavsett min placering el. rörelse

Ø  Bakombyten strax före slalom från olika vinklar, Hur? Börja med byten långt innan för att sedan byta närmare hindret, först träna ”lätt” på få slalompinnar.

 

Ska försöka att inte ”nöta” på slalomet i vinter , det är bra om hunden får sin vila men sedan  så blir det en kraftansträngning när vi sätter igång igen! Har missat att ta tid på slalomet för oss! Självklart är ett viktigt mål att öka hundens fart genom hindret, superviktigt om vi någongång ska ha något med tätstriden att göra...

Det vet man ju.. kossor kan inte hoppa långt!

Det är lika sant som att din hund inte går upp en klass/tar pinne/vinner /klarar tiden etc  för att den inte vågar gå upp på gungan/inte hittar slalomingången/blir rädd för funktionären/har för korta ben/inte kan svänga snävt/har för dålig kondition......

Lika bra att slå fast allt som ens hund faktiskt inte kan (ja, ja nu tänker jag ju inte positivt enligt klickerfilosofin, nej tvärtom faktiskt..)

Klart att det är,  självklart att det är hundens fel .. eller?

Det är ju ganska skönt faktiskt, att kunna säga att ens hund nog ändå inte klarar det.. att det är hunden som är rädd för gungan.. hunden som inte har ork att klara tiden.. trots att man ju tränat så himla mycket på just detta!!

Varför är det skönt säger ni?? Jo, men det är ju en så bra ursäkt för att slippa ransaka sig själv! Det är ju lättare att låtsas som ingenting och att slippa ta tag i VARFÖR det är som det är. Lättare att säga att hunden inte kan än att faktiskt våga tro att den KAN! Att slippa lägga ner så mycket tid och engagemang som behövs. För det är väl ju ändå ingen idé?

Men.. i stället skulle man ju kunna tänka att det går att träna så det fungerar. Att det egentligen är föraren som inte kan.. dvs det är ju ärligt talat oftast inte, eller aldrig,  hundens fel. Det är kanske lättare att säga att det är hunden som inte orkar springa tillräckligt snabbt när sanningen nog är att du själv inte tränat hundens kondition tillräckligt bra. Att säga  "hunden är så rädd för gungan så den kryper upp så det är ingen idé för det kommer aldrig att gå i alla fall.." i stället för att ta ansvar för situationen och erkänna att man helt enkelt inte tränar korrekt eller tillräckligt mycket... nej.. det blir alldeles för jobbigt att ta tag i ......... Skyll på hunden i stället... Om man ändå tycker att man tränat så "himla mycket" så har man nog inte tränat tillräckligt ändå  om hunden ändå inte klarar slalomingången, inte sitter kvar vid starten eller hoppar över kontaktfältet.

Nu var jag lite ironisk i raderna ovan men jag kan inte förstå dem som år efter år skyller på sin hund när det uppenbarligen är för lite el. inte tillräckligt bra träning som är orsaken. (ni som läser detta och verkligen VERKLIGEN gjort allt fast det inte fungerar ändå behöver inte bli sura nu och inte ta åt er av detta, men kanske ändå att ni inte hittat rätt nyckel ännu?)

Ok.. det kanske gick bra att "blunda lite" i klass 1  men när du är uppe i klass 3 och ändå står där fortfarande och skyller på att din hund nog var lite trött i stället för att lägga ner tid på  konditionsträning el. jobba med motivation, eller fortfarande hoppas att det blir "rätt" domare som är "snäll" vid kontaktfälten i stället för att träna så kontaktfälten verkligen fungerar, så är det dags att inse fakta. Man når inte sina mål om man inte är beredd att kämpa för det, ingenting kommer gratis och det är INTE hundens fel!

Som en känd hundtränare brukar säga:" Din hund är en spegelbild av din egen förmåga som hundtränare"  Så sant och ack så smärtsamt.. Jag skulle vilja lägga till.. "och en spegelbild av DIN egen vilja, ork och motivation" .

Att börja tänka sanningsenligt och leta efter de verkliga orsakerna till problemen är första steget för att nå sina mål. Sedan att våga tro på både sig själv och sin hunds förmåga. Det gäller bara att hitta rätt verktyg. När man börjar tro att ens hund faktiskt KAN , och inte skyller ifrån sig längre, så kan man också börja jobba för det fullt ut.

Jag? jo.. alla har väl gjort sina misstag... hmm...

p.s  kor ÄR rätt duktiga på att hoppa långt när det verkligen gäller!

För att bättre förstå hinderplacering lägger jag upp denna bild som komplement till filmen med olika handlingsalterativ. Enda skillnaden är att det finns ett hus i stället för ett hopphinder som fälla. Det som är klurigast enligt mig är hur man får hunden att inte göra för stor sväng från hinder 3 till 4. Att kunna lämna hunden i slalom för att själv hinna placera sig är ju en klar fördel. Testa och ta tid, vilket handlingalternativ passar bäst för dig. Det underlättar om man är 2 personer så man får hjälp med att se hundens väg.

Tanken var att jag skulle flytta bloggen till en egen hemsida.. men det har inte blivit någon ännu. Så jag får väl starta upp sjusovaren här igen. Dessutom tappade jag tyvärr en hel del kreativitet pga alla problem vi hade på klubben. Men nu känns det bättre igen!

Mycket har hänt under hösten, det finns mycket att berätta om på agilityfronten men det viktigaste är att jag och tävlingsgänget på klubben lämnat den bakom oss för att starta en egen förening. Det blir en agilityklubb förstås.

Ni kommer att få höra mkt mer om detta men det får komma i senare inlägg.

Jag får säga förlåt till er som skrev kommentarer till några av de tidigare inläggen och som fått vänta för länge tills jag nu lagt in dem. Tack i alla fall!

En intressant diskussion som fastnat lite i tankarna är fart kontra sväva svängar. Titta på VM-hundarna, en hel del har inte supersnäva svängar men har ändå bra tider. När vi tränar mkt på att få till kortast möjliga sväng.. hur mkt tappar hunden av sin fart då egentligen? Viktigt är väl då att jobba mest på att hålla uppe farten men  lägga in några sekvenser med några få riktigt snäva svängar i "farten". dvs inte stå och traggla med svängar i låg hastighet under en längre stund. Något jag ska testa med mina hundar är att ta tid då de springer i en släppandebana mot en matskål och registrera hastigheten per sekund. Visst ser man ju att det går fortare än på tävling men hur stor är skillnaden egentligen? Hur mycket snabbare kan hunden med andra ord springa även på tävlingsbanan med rätt motivation. ok.. man få ju självklart tänka på att det är svängar och svårigheter på vägen men man får i alla fall en fingervisning. Sedan är nästa steg att fundera över

VAR på banan jag måste öka farten, el. tvärtom. var brukar vi förlora tid? Hur mkt tjänar man egentligen på att sätta hunden vid start  el. springstarta? Svaret kanske förvånar om man testar detta flera gånger på samma kombination/bana.

Den här kombinationen har jag testat, vilket handlingsalternativ ger snabbaste vägen?  Filmen visar olika handlingsalternativ, alla hade jag inte själv tänkt ut på en tävling. Ofta fastnar man ju i samma trygga spår. Lägg även märke till att det är en fälla med om ni testar hmm.. framförbyten är fortfarande ett måste för min hund men svårast för mig själv att hinna. Blir oftast att jag inte vågar det på tävling.. men det är bara att kämpa på och våga lite mer!

Senast för någon dag sedan fick jag göra en agilitykollega medveten om värdet av att belöna sin hund och på ett sätt som hunden uppfattar som en belöning.  Många fastnar i gamla vanor och kanske belönar hunden bara där man upplever att man har mest tydliga problem. Detta brukar inte sällan vara vid balanshindrets kontaktfält och vid slalom. Sedan kanske hunden i bästa fall  får en belöning vid banans slut också.

Vad händer? Vi får en hund som älskar balansen, så mycket att den gärna väljer att hellre springa till balansen i stället för till "rätt" hinder om balansen ligger och lockar som en uträknad fälla. Hunden "suger" inte lika bra på alla hinder men får även en extra skjuts på väg till mål där den vet att en belöning brukar komma.

Man kan inte nog stryka under hur viktigt det är att belöna oftare på fler ställen för att väcka hundens motivation och inte minst fart! Att belöna vid ex. hopphindren minst lika ofta.

Hur många brukar få för stora svängar med sin hund på banan? Hur många av dessa brukar jobba med att belöna sin hund när den faktiskt lyckas göra snäva svängar?.... 

Om du tycker att din hund går långsamt i slalom? Tror du att slalomet då har ett högt värde i hundens ögon?  Testa att byta upp dig till en riktigt smaskig superbelöning och se vad som händer.

Och om du själv inte lever dig in ordentligt, om du själv inte är intensiv och engagerad i det du gör, hur tror du att hunden ska vara det?

Jag brukar påminna om de ord Susan Garret brukar säga:

De lyder ungefär så här...

-Skulle du själv gå till jobbet med glädje och fart om du fick risigt eller inte alls betalt för det arbete du lägger ner?  Men om du visste att du fick en miljon så skulle du  inte tveka en sekund att kasta dig in i dina arbetsuppgifter. Om synen på hindret för hunden motsvarar "en chans till rostbiff"  så skulle även hunden få högre motivation  till att utföra just det hindret och därmed få bättre fart.

Det måste ju inte vara belöningar i form av mat/godis. Hundens reaktion bestämmer ju vad som är riktigt värdefullt för den, det kanske är att få kampa el. ha en brottningsmatch med matte? Det kanske är, som i fallet med mina hundar, att få jaga ett flygande föremål?

Idag har vi tränat just på det . Förutom att vi tränade på kombinationer med många svängar, alltså många tillfällen att belöna och förstärka dessa, så tränade vi även på gungan. Den är lite bortglömd ibland, i alla fall för oss, eftersom vi inte brukar "ha problem" med den.

Men inte har väl farten och utförandet varit exakt som man vill ha det på hela gungan alltid... Så massor av smaskiga belöningar för snabb utförd gunga blev det också i dag.

Ibland är det faktiskt inte så mycket som behövs egentligen för att "väcka" hunden lite extra.

I morgon ska vi åka till tävlingsplatsen vid Ryda sportfält i Borås där Ulricehamns BK arrangerar klass 2 , klass 3 och lagtävlingar

( och vi har fortfarande inte anmält eller börjat tävla med något lag från oss

ännu  :-(  tyvärr  ) .

Jag vill få upp tältet i förväg så att det blir lugnare på lördag morgon och för att få en bättre plats för tältet. Kampen om bra tältplatser kan nämligen bli hård på Ryda för det blir lätt trångt om man hamnar för långt "in" mot kanten.

Men jag vill inte stå helt ytterst heller eftersom vi förra året vid just en ytterplats råkade ut för en skum typ som gick omkring och spanade in i flera tält och han gick in en bit i vårt tält!! Som tur var upptäckte en av oss detta och frågade vad han höll på med?? Då smet han kvickt iväg åt ett annat håll. Misstänkte skarpt att han var ute för att se om det fanns någon som var värt att stjäla.

Det hade vi ju inte .. förutom hundarna förstås!! Det inträffar ju allt oftare att hundar blir stulna men jag har inte hört talas om att det förvunnit någon hund vid en hundtävling än så länge. Men detta gör faktiskt att jag blivit mkt försiktigare med att lämna hundarna i buren utom synhåll. I bland är jag faktiskt glad över att åtminstone en av mina hundar nog skulle protestera rätt vilt om en främling försökte få ut honom ur buren och ta med honom.

Paula Alden skriver på sin blogg om hur många har det jobbigt med sin nervositet vid tävlande och kanske t.o.m genom det försämrar sin hunds prestationer också. ..känner mig väldigt träffad.... klart att mina taskiga nerver spelar en stor roll för våra tävlingsresultat. Men men... vi jobbar ju med detta och det har blivit lite bättre även om jag ännu får springa till toa  minst 4 gånger på morgonen före tävlingen....

Det är ju ändå väldigt roligt åtminstone ibland att tävla... fast mest efter att 1:a loppet är avklarat. Nu i Borås börjar vi med hopploppet i stället för med agility som det varit på de flesta tävlingarna i vår. Det ska bli väldigt intressant att se om det blir så nu i stället att agility då går bättre än hopp som hittills gått bäst i 2:an.....

Trötta efter dagens slit.... Så var den tävlingen ( I varberg) färdig. Och hur gick det då?

Man kan ju fundera över om målen nåddes. Svaret måste bli ett ganska tveksamt Njaa.....

Kontakt? Intensitet? Bra samarbete? Nej inte riktigt......

Izor var lite okoncentrerad och jag svarade med "samma mynt" -Stressade på lite i starten i ag. 2 , tappade farten själv eftersom jag blev lite tveksam och missade därmed ett framförbyte vilket ledde till att Izor gick in i fel tunnelingång:  Disk! Efter det blev det som det brukar när det råkat bli en miss på banan, jag tappar gnista och det gör ju inte saken bättre precis i resten av loppet.

Fick höra att jag kanske var för "mjuk" mot honom och att jag borde vara lite tydligare. Izor har ju varit väldigt känslig för om matte är missnöjd och då har han blivit låg och tappat fart. Så jag har tvärtom varit så väldigt entusiastisk genom hela banan. Men nu är han så duktig och självsäker. Alla ev. misstag som blir beror absolut inte på att vi inte klarar av svårigheterna utan på att vi inte får till "flyt" och fullt fokus genom hela loppet. Så jag behöver alltså inte vara så överdriven i rösten el. överrösa honom med beröm hela tiden längre.

Så i hopp 2 försökte jag vara mer tydlig. Dock var starten lite klurig och jag fick själv inte upp tempot ordentligt, ledde till en stor sväng och vägran på slalom. Efter det gick det ändå riktigt bra. 5 fel alltså men även tidsfel pga den lite sega starten och slalomet. Men jag säger bara: Vilka gudabenådade upplopp vi får till. Det kan vi tacka för att vi tränat så mycket släppande övningar på träningen.

Återigen gick det andra loppet bättre än det första. Återigen gick hoppklassen bättre än agilityklassen.  Alltså helt tvärtom mot hur det varit. Hmmm.. Han har alltså mer  (hjärn-)ork än jag tror. Kan inte skylla på det precis längre.

Ska nog inte ändra min strategi särskilt mkt inför tävlingen i Ryda till helgen. Det jag kan göra är väl att springstarta i stället så att jag därmed kan  "väcka" Izor  (läs: mig själv) lite extra direkt.

Men tala om att det behövs bra kondition hos både förare och hund för att orka långa tävlingsdagar och inte minst för att överhuvudtaget ha chans att bli placerad med dessa tuffa referenstider.

Vad säger vetenskapen om konditionsträning för hundar? Enligt "The practical guide for sporting and working dogs" så ska ett konditionsträningsprogram läggas upp med hänsyn till hundens individuella nivå, ålder, ras. kön, motivation och stressnivå. Målet man sätter upp måste vara rimligt i förhållande till den individ man tränar och ens egen kapacitet som hundförare.

För att musklerna ska kunna arbeta en längre tid måste de få syrerikt blod. I vila finns endast ca 15% av blodet i musklerna, vid uppvärmning distribueras blodet ut till muskulaturen. Det är dock viktigt att inte aktivera/värma upp sin hund för fort för då hinner inte cirkulationssystemet med vilket leder till syrebrist i muskulaturen, sänkt PH, mjölksyra och i värsta fall kramp. Alltså uppvärmningen är nödvändig inte bara för att motverka skador utan också för att hunden ska orka jobba. Lämpliga aktiviteter vid uppvärmning är raska promenader med tempoökningar, flacka uppförsbackar och "skutt"-övningar, inga höga krävande hopp.

För att få den styrka som behövs i ett agilitylopp bör man träna "explosiv" styrka: träna hunden på "snabba" saker, som ruscher, "suga musten ur hunden"  (inte bokstavligen kanske) på kort tid. Få repetitioner , max 5-6.

För att få den uthålliga styrka som också kan behövas ska man träna många repetitioner , 8-40 med lägre belastning. Ex. på aktivitet: Hopp över naturhinder, snabba "doggy push-ups", starter som avslutas med hopp, korta branta backar, hopp varannan över/under, intervall trav-galopp el simma med motstånd. Intervall träning kan utföras under korta pass el. som del i distansträning.

Kondition kan förklaras som syreupptagningsförmåga. Ett enkelt sätt att mäta konditionen är att beräkna vilopulsen på hunden. En låg puls innebär att syrgasutbytet fungerar optimalt. Pulsen känner du i ljumsken på insidan av låret, räkna slagen under 30 sekunder och dubbla antalet slag.

För en hund i vila bör pulsen ligga på:

100-200 /min för en liten hund

70-100/min för en mellanstor hund

60-70/min för en stor hund.

Ex. på uthållighetsträning:

aktivitet under minst 40 min utan vila, Hunden håller sig i ungefär samma tempo under passet. ex. cykling/trav på grus el. gräsunderlag.

Kom ihåg att ge tid för vila: Vid träning bryts kroppen ner, vid vila byggs den upp igen . Detta kallas överkompensation och innebär att kroppen bygger upp mer än den behöver. Efter mindre än en vecka avtar överkompensationen och kroppen övergår till ursprungskonditionen/styrkan. Om hunden inte får möjlighet till vila kommer muskelmassan att brytas ner i stället för att öka. Vila för hunden innebär fri aktivitet och promenader utan krav

Om man tävlar en gång per vecka bör det räcka med 2-3 träningstillfällen per vecka med konditionsträning. 2 vilodagar per vecka.  Till detta kommer den tekniska träningen som man har 1-2 dagar per vecka.

Senare i bloggen kommer jag att lägga upp ett träningsgprogram som sträcker sig från uppbyggnadsfas till toppform till vilofas.

Själv har jag nu en kramp i benet som inte vill gå över riktigt. Jag stretchade Izor men  förstås inte mig själv efter loppet.  Åh vad det är mkt att tänka på. 

I morgon har vi VILODAG!! I alla fall Izor. Det får bli Deus som hänger med till agilityträningen uppe på klubben i morgon. Man kan lugnt säga att han verkligen behöver det om det ska kunna bli någon nystart för honom snart.