Kära..men dumma matte,

Ok matte... du förstår ju inte vad jag säger...

Hur många gånger ska jag behöva stirra på balansen innan du fattar att jag älskar att springa upp på den? Lyssna då!! Jag vill inte ha någon vinterpaus!! Jag kommer att bli galen!

Och bita dig i byxbenen och skälla i timmar varje dag!!

Och VAD innebär egentligen ordet "vinterpaus"?? Jag springer väl omkring och hoppar lite överallt i skogen ändå eller? 

 Tror du verkligen att jag skulle tröttna på att få känna mig så där duktig....?

.. och tror du att jag vill slippa den där mysiga känslan som köttbullarna ger efter ett upplopp?

Alltså matte.. det är inte samma sak att få dem efter en fjuttig stunds uppvisning i vardagsrummet.

Eller är det här ett straff av något slag kanske? HAR JAG FÖRTJÄNAT DET??? (jag ska minsann jaga upp katten från sängen och väcka dig tidigt varje lördag ..så det så!!)

Skulle det vara så mycket begärt att få svänga runt i slalom några varv åtminstone? Nu när den äntligen är så lätt och rolig att springa igenom!

 Jag kan väl  få träna lite i allafall ..så jag får känna den där härliga känslan av att flyga genom luften över alla hinder... när jag är bäst!!

 Jag lovar att jag ska leta upp och hämta den där himla pinnen du alltid pratar om när vi är på tävlingar.. om du lyssnar på mig nu.. matte..OK??

Din Izor

 p.s. jag tycker om dig ändå!

Regnet vill inte sluta falla ner.. dammen utanför håller på att svämma över. Rätt vackert ändå.. när man sitter inne :-)

Men så bra! Då finns ju inga ursäkter för att... träna inomhus!

På t.ex benuppbyggnadsövningar (puh.. blev ett långt ord).

Det är orättvist mot hunden att inte träna långsiktigt och att göra så bra förberedelser som möjligt för hunden INNAN den tuffa konditionsträningen och sedan tävlingssäsongen tar vid.

Det finns flera sätt att förebygga ryggproblem hos sin hund. Förutom massage regelbundet så är ju genomtänkt träning av hundens muskler en stor hjälp. Om en hund har svaga benmuskler fram eller bak och man ändå utsätter den för ansträngning i dessa områden genom ex. hopp över hinder eller klättring uppför balanshinder, så kommer hunden att försöka avlasta det svaga området. Det gör den bl.a genom att lägga mer tyngd och spänning i ryggen i stället varpå det sliter mer på ryggen också.

Jag tränar med olika metoder för mina hundar. Med Izor som är mer klickerklok kan jag lättare göra roliga övningar som att han ska backa uppför några trappsteg men både han och Deus får stå på bakbenen och hålla balansen eller stå på en gungstol som rör sig.

De får annars  göra övningar som att gå över cavaletti (i vardagsrummet över pinnar) så de tvingas lyfta på benen, de ska skritta över för att det ska ge bäst effekt på benmusklerna. Även olika övningar där de får stå på frambenen ex. när jag sträcker ut bakbenen lite uppåt så de står på bara frambenen en stund. 

När vi är ute ser jag till att de ofta får skritta långa sträckor i bra lagom tempo. Skritt är mkt effektivare än trav för att nå fler muskelgrupper. (bra att tänka på när man "går av" hunden efter ett träningspass.. skritta av den så de flesta muskler töms på slaggprodukter )

Helst skritt över terräng där de får lyfta lite mer på benen ex. högt gräs.

Under trav kan hunden springa långt utan att slösa på särskilt mkt energi och muskelkraft.

Jag mäter deras muskler med måttband på bakben och framben (runt det bredaste stället) för att hålla koll på utvecklingen. Särskilt viktigt är det att lägga märke till om det skulle bli några skillnader i omfånget på musklerna på höger resp. vänster sida. (tyder också  på överkompensation i ngt ben)

Fram till januari får de endast lättare träning för konditionen. Sedan börjar vi successivt bygga upp konditionsträningen mycket mer för att ha god kondition till tävlingsstarten i februari.

Men jag som vilat ett tag själv måste nog ta lite fler pass på crosstrainern under hela vintern för att komma ikapp....

..går ju inte skylla på att det regnar eller snöar då..

Det kostar inte så mycket att ge bort ett leende till någon...

Izor och Deus, Ni är bäst i hela världen!!!

 Har haft fullt upp med jobbet i går kväll men idag hann jag träna lite mer på att få hundarna att uppmärksamma mina signaler vid "fällor"... eller för att själv kunna gena men skicka ut en hund mot rätt hinder när det står bredvid ett annat.

 Jag sprang själv (eller rättare sagt så gick jag eftersom jag fortfarande måste vara försiktig efter operationen) rakt fram på en linje (de svarta prickarna på bilden) hela tiden.

Ibland fick hunden springa till vänster om mig och skulle då omväxlande springa igenom tunneln resp. slalom utifrån hur jag visade med armen. Ut med armen för slalom och armen intill mig när han skulle ta tunneln.

 Första gångerna använde jag även verbala signaler sedan endast genom att visa med kroppen. Det tog några gånger innan Izor gjorde rätt upp till 80% vilket var målet.

Sedan bytte vi sida och då skulle han skulle göra likadant med hopphinder resp. balansen (jag har egentligen bara en liten balans) .

Det var lite svårare.. ett typiskt tecken på att jag förstärkt oftare på balansen än hopphindren. Han "sög" så mkt mot balansen så han var inte riktigt lika uppmärksam på mig då som när han var på andra sidan.

Bakläxa! Det blev till att börja belöna vid hopphindren mkt mer!!

Till slut började det fungera bättre även där med att växla mellan balans och hopp , kanske inte tillräckligt bra.... jag fick göra fler "räddningar" med rösten då för att få honom rätt. Deus gick inte alls rätt när jag var tyst men rätt hysat bra när han fick stöd av min röst.

Den här övningen var nyttig och den kan ju byggas ut på många sätt.

Men så bra, då har vi ju verkligen något att träna på :-)

 Det var mkt på jobbet som sagt fast jag egentligen var "ledig".

Vi på skolan har haft öppet hus idag (krävde en hel del förberedelser i går kväll) för alla intresserade men främst för dem som går i 9:an och funderar på vilken gymnasieskola de ska välja sedan.

Så nästan all personal var involverade i att visa upp vad vi erbjuder i form av kurser och de lokaler/anläggningar vi har. Det var en stor ström med människor som besökte våra skolbyggnader, smådjurstall, djurvårdshus, häststall, övningslokal, lantbruksdjursavdelning, fårhus m.m

Skolan har en herrgårsliknande miljö och är väldigt trivsam.

Inom djurvård där jag undervisar erbjuder vi kurser inom sällskapsdjur (allt från katt till akvarie, gnagare, kräldjur och fåglar), hundar, djurhållning i park, djursjukvård, djurskydd, mikrobiologi, etologi m.m

Alltså en väldigt bred utbildning men ändå med möjlighet till fördjupning inom ett speciellt intresseområde. Att läsa hundkurser är väldigt populärt just nu så skolan håller på att utveckla sig inom det området. t.ex fick vi nyligen en del agilityhinder, det ska förhoppningsvis snart ordnas en träningsplan för lydnad/agility (och fler hinder) och vi har fått ett veterinärrum för sjukvårdsövningar.

Det är inte alla förunnat att få syssla med sina intressen på arbetstid även om läraryrket oftast är väldigt stressigt. Det var flera elever som frågade speciellt om agility så det var ju kul.

Nu ska hundarna få en riktigt lång skön promenad innan det blir mörkt, det behöver även jag för att varva ner lite...

Wow.. vad många misstag man gjort egentligen..

Och fortfarande och i framtiden kommer säkerligen fler misstag att göras på vägen i vår agilitykarriär. Vackra duktiga Izor som är på bilden,  har tyvärr drabbats av många av dem...

Jag hade en gång ett ekipage på kurs där hunden, en tik i detta fall, bara stack ifrån matte nästan hela tiden. Några gånger lyckades hon inte smita i väg i full karrär som hon annars gjorde.. de gånger hon hade långlina på sig. Inte ens då lyckades matte alltid få stopp på henne, inte ens med hjälp av husse som spelade linjedomare vid varje kurstillfälle och raskt försökte kasta sig över hunden innan hon hann sätta tänderna i någon av de andra tikarna som hon riktat in sig mot.

Det hände aldrig ngt allvarligare men det var jobbigt nog för alla inblandade... de blev så småningom... mycket senare, rekommenderade att gå en lydnadskurs först i stället...

 Jag tyckte så synd om hunden.. den förstod nog aldrig riktigt vad som egentligen förväntades av henne. Hindren var inte ens i hennes tankevärld just då och matte var mest en figur som tjatade och var arg.. Jag kände ändå med dem..

I början av min hunds agilitykarriär så var han nästan likadan. Det kunde gå jättebra ena gången men så fort han fick korn på en liten senorita så tappade han spåret i omloppsbanan som jag befann mig vid och flög ut som en projektil i rymden mot intressantare objekt .

Mina belöningar utvecklades mer och mer i kvalitet från att bestå av frolic till bli skinka och slutligen rostbiff som desperat fiskades upp ur fickan utan framgång..

Jag följde allehanda rekommendationer. Allt ifrån att jag skulle testa "time-out" (fungerade inte alls!) , springa åt andra hållet och till att "ta tag ordentligt" i honom dvs. ryta i ordentligt och skaka om honom.... Tyvärr som den gröngöling jag var då så testade jag allt.. Men det ledde bara till ytterligare dåligt samvete... och många funderingar på att helt ge upp agilityplanerna.

 Många sa att "det där går över när han blir äldre" eller "blir mer van"... Jag har funderat så här i efterhand vad man egentligen menade med det.. vad skulle förändras?

Vändpunkten började när jag slutade "kämpa så hårt" och pressa mig själv... och när jag sedan fick rådet av Jenny Damm att helt enkelt gå ikapp honom.. ta med honom lugnt och säkert utan att säga något och utan att ta hårt i honom, ta med honom tillbaka en liten bit och göra en positiv inkallning med belöning... så fungerade det SÅ mycket bättre.

 Jag skulle aldrig ropa på honom mer än en gång. För om han kommer när jag ropar 2 gånger så kommer han inte för att jag vill utan när han själv vill. Så en chans och sedan hämta direkt .

Nu händer det väldigt sällan att han sticker i från mig, även om jag själv fortfarande har svårt att lita på honom helt.

Då kommer frågan igen... vad har förändrats? För det man sa förut stämmer ju.. hundar som sticker i väg brukar så småningom sluta med det... Jo... han blev mer självsäker, fick mer kunskaper och förståelse för sina uppgifter. Hindren blev mer värda efter mångfaldig belöningshistorik. Och han fick flyt i sina beteenden.

DET är bland det viktigaste för att en hund ska klara störningar..att hunden har flyt i sina beteenden. Ett beteende kan anses vara flytande när hunden gör det utan att behöva fundera så mkt, när den gör det nästan automatiskt.

Om en hund klarar att upprepa beteendet många gånger under en kort tid ex. sätta sig på signal ca 10 gr. på 20 sek, och klarar att göra uppgiften i olika miljöer och förutsättningar, ex, utföra slalomet även om det är placerat i en ovan miljö, så kan beteendet sägas vara flytande.

För hundar som är störningskänsliga så ÄR det viktigt att få flyt i beteenden innan den utsätts för störningar. Med flyt i beteendet så klarar den lättare av att utföra beteendet även med störning.

Det här vet jag nu.. och skulle jag börjat om med min hund idag så skulle jag sett till att träna mer enskilt i början INNAN jag utsatte honom för träning i grupp med stora störningar omkring, med hundar som sprang intill,  för att inte tala om löptikarna som lockade. Jag skulle sett till att han verkligen värdesatte hindren och att han hade kunskap nog för att klara hindren helt självständigt.

Det kan vara något att tänka på.. kanske vi i högre grad bör erbjuda dem  som behöver det,  privat agilityträning, redan på nybörjarnivå.

Vi kämpade vidare och lyckades tack vare envishet, uthållighet och stort stöd och förståelse från de andra i samma träningsgrupp men jag hann tänka många gånger att jag skulle sluta helt...Hur många andra hinner "ge upp" med sina hundar?

...ofta reagerar hunden på andra saker än vi tror.

Det är rätt enkelt att testa om en signal är helt inlärd. Så enkla saker som sitt kanske hunden inte utför pga att du säger "sitt", det kanske i stället är någon annan signal som får hunden att sitta.. någon lite handrörelse du inte tänker på.

Prova att vända ryggen till och säga sitt... vad händer då?

Ett beteende är signalsäkert om det fungerar i alla sammanhang och i alla miljöer. Och om hunden alltid t.ex ligger när du säger ligg och inte backar i stället. Träna på många olika platser, ge klara tydliga signaler och var konsekvent. I bland ger vi slarviga otydliga signaler som t.ex. extra handtecken eller extra kroppsrörelse.  Det kan t.o.m var små nyanser av ansiktsuttryck som påverkar hunden.

Det är vanligt, när vi använder muntliga startsignaler i agility,  att vi börjar röra oss framåt exakt samtidigt som vi säger ex. "kör". Då lär sig hunden att starta då vi rör oss. Inte att starta på vår muntliga signal. Det leder ofta till problem med tjuvstart eftersom vi ju egentligen lärt hunden att starta när vi rör oss.. vilket vi gör när vi börjar gå fram själva efter vi satt hunden i startposition. Oftast har hunden redan hunnit flytta fram flera steg innan vi hunnit vända oss mot den igen . (om man nu råkat släppa blicken från hunden...) 

Hundar lär sig signaler hela tiden, oftast helt på egen hand. Allt som hunden uppfattar kan vara en signal, ex. en kylskåpsdörr som öppnas.

En hund som springer fram till ett hopphinder när du säger "tunnel" har kanske inte lärt sig signalen för tunneln tillräckligt bra. Det är viktigt att hunden kan signalen ordentligt för att förstå den även vid pressade situationer som t.ex under ett agilitylopp.

Då måste du träna mer på signalen för tunnel. Hur då?

Ja.. du kan t.ex sätta hunden mellan ett hopphinder och en tunnel , så hunden har en valmöjlighet, och själv stå helt stilla i neutral riktning och bara ge signalen för tunneln och belöna när hunden tar rätt.

Och inte belöna när hunden tar fel. Självklart måste du först lära in betydelsen av ordet genom att upprepade gånger säga "tunnel" precis när hunden börjar gå in i tunneln.

Normalt bör man inte lägga på en signal innan man kan förvänta sig att hunden verkligen utför beteendet.

Något annat som kan vara bra att tänka på är att minimera signalerna när de är inlärda. Alltså att försöka göra handrörelser mindre el. säga ordsignaler tystare. Det gör att hunden blir mer uppmärksam på minsta lilla signal.

 Men var klar över hur just dina signaler är, små skillnader kan vara av jättestor betydelse för hunden! Om inte annat så märker man det då en annan förare tränar med din hund och hunden plötsligt verkar ha svårare för att förstå "vanliga" signaler.

Jag håller på med att träna 10 olika beteenden som måste vara helt signalsäkra hos Izor till nästa tillfälle på klickerinstruktörskursen.

Dessa är: sitt, ligg, vinka, höger (sväng åt höger), vänster (sväng åt vänster), backa (alltid 5 steg), dansa (stå på bakbenen), ligg död (ligga helt på sidan med huvudet mot golvet), trampa och kryp.

De är inte helt signalsäkra ännu t.ex händer det att han sätter sig efter några backsteg.. så det är tur att vi har några veckor till på oss att träna.

Har du testat om hunden verkligen "KAN" dina signaler??

Något annat vi tränar på är ett beteende jag shapat fram: att slicka sig om nosen på signal..  Egentligen borde vi ju testa freestyle någongång för att få lite  mer "nytta" av alla roliga beteenden och trix vi tränat på...

Veckans gapskratt fick jag när jag såg nedanstående filmavsnitt

  ...  även om det anknyter till något mindre trevligt...  som olika straffmetoder som används på hundar...

Användning av straff är ju kontroversiellt men används inom många områden fast de flesta som använder det inte är medvetna om de bieffekter det kan ge. Straff kan ge bieffekter som oro, stress och aggression. En annan sak är att straff oftast bara hjälper för stunden och bara när den som straffar finns i närheten.

Det avbryter bara ett beteende,det sker alltså ingen inlärning. Straff kan vara effektivt för att tillfälligt stoppa ett beteende.. eller för en väldigt lång tid om straffet var tillräckligt hårt så hunden chockades.. men till vilket pris?

Dessutom kan man aldrig vara säker på vad hunden egentligen förknippar straffet med. Jämför det med en hund som får en elstöt av en eltråd . Har man otur så blir hunden rädd för att gå på gräs eftersom den stod på gräset när den fick elstöten. Olika straff är t.ex ryck i kopplet, slag, nedtryckningar, nyp i örat och att .... spruta vatten på hunden. 

Det är lite lustigt i sammanhanget att göra jämförelser med människor..om en människa nu blev straffad med ett sprut med vatten i ansiktet vid oönskat beteende..... kolla själva!

(Såg denna själv på Maria Yttermyrs blogg.)

 har varit en sådan där dag när allt känns jobbigt. Har feber och ont överallt men klart man jobbat ändå. Det är då det känns som härligast att komma hem och mötas av små hoppetossor som överöser en med pussar och är sådär himlastormande glada för att man kommer hem. De får gärna hoppa upp mot mig!!

Sedan gick vi ut en sväng och de var fortfarande lika glada och satte igång med sitt tokrusande runt träden utanför huset.

Fram och tillbaka.. sedan står den ena, oftast Izor,  och lurpassar på den andre, Deus, och gör en attack,  springer snabbt iväg igen, hoppar och tvärvänder om vartannat. Vips så var mitt humör mkt bättre igen. Tack vare mina älsklingar som gjorde allt för att muntra upp matte igen.

När vi var ute så passade jag som vanligt på att göra lite grundövningar längs med promenaden. När de kom framför mig sa jag "höger" el. "vänster" för att fortsätta träna på att få dem att vända åt rätt håll på signal. Det är ju sagolikt märkligt att vänstersvängarna är lättare än högersvängarna, det fenomenet kallar jag för "slalomförbannelsen", eftersom vänsterslalom alltid känns lättare på tävling  hur mkt man än tränar... Jag svär! Jag har tränat på högerslalom och nu högersvängen lika mkt, om inte mer!

Undrar ni hur jag tränat in höger/vänster? Kolla på Greg Derrets film: agility foundations  så förstår ni.. men det handlar om att först få dem att svänga runt på stället åt rätt håll på signal.

Fler grundövningar vi gjorde på promenaden var att "gå runt" träd. Det använder jag sedan när hunden ska ta ett hinder och runda hinderstödet för att svänga tillbaka mot mig.

Jag gör ofta små övningar när vi är ute, idag fick det mig att tänka på att man borde tränat mer grundträning inför agility när hundarna var valpar.

Om jag ska hålla en agilitykurs till våren så är jag sugen på att hålla en förberedelsekurs för valpar/unghundar.

Många tycker kanske att man ska vänta tills de är lite äldre men det tycker jag är slöseri med deras stora inlärningskapacitet som de har som unga. Deras hjärnor är ju som tvättsvampar som bara suger åt sig massor av nya saker.

Jämför med tex. barns inlärning, de är som duktigast att lära sig nya språk när de är små.

Lämpliga övningar för en förberedelsekurs kan vara:

Sitta kvar, startträning, släppandeövningar mot en matskål utan hinder men genom hinderstöd, gå över släpet, gå på en bräda, träna kontaktfält, man kan låta dem gå över en bräda som är lite instabil (ex. lägga en tegelsten i mitten under brädan), träna cirkelarbete, svängar, framförbyten och bakombyten utan hinder, gå genom tunnlar, träna på att hunden ska klara olika typer av störningar, träna på olika belöningsformer ex. kunna kampa och inte minst träna på slalomingång genom en port.

Bara man tar det försiktigt och är noga med att det ska vara roligt för hunden.

Jag gjorde inte så mkt av detta när mina hundar var små tyvärr men det är ju alltid lika viktigt att träna på grunderna, även med "vana" hundar. Särskilt cirkelarbetet för att förstärka och hålla kvar följsamhet och lyhördhet för kroppsrörelser. (ytterligare en sak att komma ihåg att belöna under agilityträningen även med hinder)

Nu ligger hundarna och sussar så gott bredvid i soffan, Deus vilar sitt huvud  på mitt ben...  det finns inget bättre än en kramgo sheltie för att må bra igen!