Vad roligt det var att vara på agilitylägret i Tåndemåla hos Maria Melakari, http://www.brainpools.se/folder2.htm med "bara" shelties!!

Vi började på fre kväll då vi installerade oss i det fina huset där vi skulle bo under helgen. Mycket fint och mysigt. Vi var 8 personer som deltog men flera av oss hade extrahundar med oss så det var verkligen fullt i huset. Men shelties fungerar ju oftast så bra även i stora grupper. I huset hade vi en tik, resten hannar, så hannarna gick förstås och "stoltserade" sig lite inför varandra, men det blev inget bråk alls. Jag sov i ett "vardagsrum" på bottenvåningen, där fanns även ett fint kök och  dusch/toalettrum. Övriga hade även de fina rum.

Vi tränade några timmar fre kväll, fm + em på lördagen och fm på söndagen, däremellan kunde den som ville träna lite extra eftersom vi hyrt hallen för hela helgen, vilket jag passade på att göra med min andra hund som inte var med på "kursen".

Vi tränade olika kombinationer och även hela banor, som ökade i svårighetsgrad mer och mer. Maria visade hur hon handlar i olika situationer, bl.a lär hon hundarna snäva svängar med en speciell teknik som liknar Veronica Baches, men på ett sätt som passade mig  bättre. Hon använder gärna handen för att visa vägen i slalom ibland för att kunna att  hjälpa hunden om den skulle behöva det ex. i en stressad situation. En hund som aldrig blir visad med handen blir i stället störd om man plötsligt gör detta under en tävling men hon kan ta till det om det behövs. Jag har tränat mkt att mina hundar ska hitta ingången själv men det kändes  säkrare att få visa ingången genom att peka lite tydligare dit hunden ska. Maria har tävlat i landslaget i 10 år så uppenbarligen har hon klarat sig bra  ändå.

 Något som var väldigt bra var att hon har så bra erfarenhet av vår ras, vi fick många påminnelser om deras otroliga känslighet för våra rörelser. En kul grej var att en av oss fick prova  en av Marias hundar som absolut inte går en millimeter dit föraren inte visar, så då fick vi se precis när föraren gjorde rätt el. fel i sin handling, vilket gav lite "aha" upplevelser.

Mitt på dagen på lördag var vi ute på en underbar LÅNG  promenad i den småländska skogen, just då lyste solen och det var superhärligt. Hundarna var lösa tillsammans och hade verkligen kul. Maria tog med sina hundar så det var väl ungefär runt 18 hundar sammanlagt!! De hade lite jobb med att "valla" alla oss  människor eftersom vi gick genom täta snår  så vi stundtals bildade ett långt led.

Något annat värdefullt var att Maria, som även är utbildad hundfysioterapeut, gick igenom alla hundarna, klämde och kände igenom deras muskler. En del hade ju spända muskler och ryggar så de fick tillfälle till behandling efteråt. Min hund hade som tur var mycket mjuka muskler och var smidig / rörlig trots att han ändå "borde", ha en del spänningar som 4 åringar normalt har. Jag brukar ju massera honom regelbundet och även köra lite syreväxling efter agilityloppen men det var skönt att höra att allt verkade bra.

Vi fick en lista med agilityregler som Maria hade, här följer några av dem som vi jobbade lite extra med:

• Var medveten om vilken arm du visar med och varför. Handen närmast hunden fungerar som farthand och kan liknas vid en gaspedal. Handen längst ifrån hunden fungerar som styrhand, den bromsar hunden och visar hur den ska svänga. ( detta fick vi träna mkt på)
• Hjälp hunden att arbeta nära dig och visa nära nedåt. Förstärk med ord el. hundens namn. Snävare sväng runt hinder kan åstadkommas med styrhand och genom att vända ryggen åt fel hinder.
• Försök se linjer på banan och tänk på hur din placering och riktning påverkar hundens uppfattning om linjerna ( min hund är väldigt känslig för detta men tyvärr är jag själv inte riktigt lika duktig, så vi har en hel del att jobba vidare på )
• Planera dina placeringar och hjälper noggrant och var medveten om din påverkan genom trängningar, handrörelser, kroppsvridningar och extra "av bara farten steg"

Jag kan verkligen rekommendera att läger el. kurs i Tåndemåla, anläggningen och boendet fungerar utmärkt. Vår "grupp" kommer troligast att åka tillbaka nästa år igen. Det här passade särskilt bra som uppladdning / motivationshöjning inför årets tävlingar .

OCH jag fick ju testa inomhus matta precis i tid inför Oxies inomhustävlingar!! Perfekt, nu kan jag vara aningen mindre nervös för det momentet i alla fall.... :-)

Eftersom jag ska på agilityläger denna helg , jippie! så kommer det inte att bli något bloggskrivande.. men när jag kommit hem så kommer jag att berätta lite om vad vi gjorde, olika övningar och hur det fungerade för mig och min hund.

Som ensamstående är det som vanligt inte så lätt att bara åka bort så det har krävts en hel del planering och pusslande. Men sen ska jag försöka att bara njuta av träningsdagarna och ta till mig så mycket som möjligt av "pekpinnar" och råd. Jag vill gärna ha superkoll på om jag är konsekvent i min handling.. så någon annan får gärna studera just den delen lite extra.

Under kursen ska jag ha den hund som kommit lite längre ,   men det kommer finnas tid för att träna den andra  lilla vovven också så han får  hänga med ändå. Den yngre har visserligen startat i officiella klasser några gånger men eftersom han plötsligt uppför sig på ett icke önskvärt sätt på tävling så slutade jag tävla med honom för att inte "lära in" beteenden som tex. att "springa förbi hinder i en himla fart för att det är så himla spännande  bara att få springa!! Tala om att ha ett bra släppande i alla fall.. med lite mer styrning så kommer denna hund att bli livsfarlig på banan, passa er bara!! Men han är BETYDLIGT mer svårinlärd än min andra hund. Ändå kan jag verkligen påstå att han fått bättre grundträning än den andra på enskilda hinder.  Dessutom har jag inte trasslat med olika metoder på  honom vilket hände på den första i första början. Då gick jag baklänges vid slalomen och lockade in honom med godis i svängarna... "Brrr."... tog lång tid att lära bort. När jag började med min nästa hund så körde jag bara operant i slalomen och då kom farten direkt redan i början.. bara han inte springer förbi i stället , som sagt... Båda hundarna har en alldeles utmärkt fart i slalomet ialla fall.

Nu när det blir mkt tävlande igen så får hundarna knappt alls någon mat serverad  direkt i matskålen. De får i stället jobba för nästan hela slanten för att få "käk" .  Dvs det mesta används som belöning under träning och aktiveringsövningar. Numera drar de iväg till gräsplätten utanför vårt hus  långt före mig efter promenaden eftersom slalomet står där och de "suger självständigt" på det, jättekul att se!

Bäst att lägga sig någongång så jag orkar med helgens aktiviteter, har en bra bit att köra också.  Hundarna har redan lagt beslag på sina platser i sängen där de redan sussar gott. Vi hörs!

OJ, jag uppskattar verkligen att få råd av mer erfarna etablerade "experter" inom agility och hundträning överhuvudtaget.

Problemet är ju att det är så svårt att vara konsekvent och hålla sig till samma stil och metoder och inte byta bara för att det krånglar lite. Jag vet att man bör ge det en chans en längre tid och verkligen se till att man följer metoden man "testar" till fullo.

Vissa metoder kanske jag trots det testar en gång och ger upp direkt. Det gäller exempelvis Silvia Trkmans "springande " kontaktfält.

Silvia Trkman är från Slovenien. Hon har med tre olika hundar varit slovensk agilitymästare Hon har vunnit VM två gånger med sin pyreneiska vallhund La (medium).

Det ser  ju så snyggt ut!!  När hennes hundar liksom bara "flyter" ner. Och vad skönt  att slippa "krångla " med att hunden ska utföra en viss uppgift på kontaktfältet. Jag kände spontant att det nog skulle ta allför lång tid att lära in om det skulle bli helt "Safe" att använda på tävling sedan.

Sneglade på de bästa ekipagen på landsslagsnivå för att hitta bra handlingsmetoder som dessutom skulle passa mig och min hund. Men det var lätt att skylla på metoden i stället för på sig själv när det inte flöt på riktigt som jag ville .

Det här var ju förstås svårast i början av min "hundkarriär", då det mest handlade om lydnadsträning för min del. Fick allahanda råd om att "ta tag" i min hund etc. när han som unghund drog järnet över planen bort mot mer intressanta objekt än matte. Testade "Time out" som hjälper många ... men inte mig..  . Har rytit och gormat för många gånger ¨ under lydnadsträning, tyvärr,  utifrån "goda råd" Bestämde mig ändå rätt fort att metoder som innebär fysisk korrigering av hunden inte passar mig.  Det känns absolut inte rätt att göra så och vad lär sig hunden egentligen av det?  Ja inte ser han mig som någon trygg ledare direkt...

Ungefär i samband med att agility kom in i mitt liv började jag jobba med att endast använda positiv inlärning, arbetade med att så mkt som bara möjligt undvika "misslyckanden" som riskerade att förstärka felaktiga beteenden , använda belöningar med högt värde och en hög förstärkningsfrekvens. Jag lusläste böcker om operant inlärning bla. "Shaping Success" som verkligen påverkade mitt tänkande kring träningen. Det är ändå tufft att argumentera emot andra som har  svårt att acceptera dessa metoder, ofta får jag känslan av att andra tycker att man är "mesig" som inte säger ifrån ordentligt när hunden gör fel.

Men jag ser och känner att jag hittat "rätt" i samarbetet med mina hundar. Och det går ändå att vara tydlig och konsekvent både gällande träning och i hemmet.

Den som influerat mig mest och vars handlingsmetoder passar bäst för mig och mina hundar är Jenny Damm.

Silivia Trkman har ändå en hel del andra tips som jag tog till mig när jag började med agility, här följer en liten sammanfattning av en del av hennes synpunkter:

• jobba för att utveckla en stabil och förtroendefull relation med din hund.
• Var noga med att din hund verkligen har bra kondition och den fysik som krävs för agility.
• Lär din hund en massa tricks och konster, hunden lär sig att det är roligt att träna tillsammans med dig, den utvecklar sin smidighet och balans och den får en god  kroppsmedvetenhet som den sen har stor nytta av i agility
• träna lydnad med din hund, det krävs att man är duktig på motivationsträning för att hålla i gång hunden under ett flera minuter fritt följ. Klarar ni det är det lättare att hålla motivation  uppe i ett lopp som tar en minut.
• jobba på att höja din hunds självförtroende. Bara en hund med bra självförtroende vågar springa med maximal fart genom hela loppet, se till att din hund verkligen känner sig som en världsmästare redan innan den ska tävla första gången.
• Var inte rädd för att göra på ditt eget sätt, lita på din egen intuition och det du tror är bäst för er. har ngn sagt att din hund måste kunna sitta kvar i starten för att ni ska ha en chans att vinna? Silvia har vunnit många internationella tävlingar och hennes hundar sitter inte kvar i starten..
• Om något går fel, kom alltid ihåg att det är DITT fel, oftast har du själv handlat fel etc.
• Glöm aldrig att det inte bara är resultatet som räknas. Du kan ha vunnit ett lopp men utfört det väldigt dåligt ändå. Du kan ha diskat dig men ändå utfört ett strålande lopp. Kom i håg att även de bästa ekipagen diskar sig ibland, ingen är perfekt.
• Hundar jobbar bäst när de får tänka själv, be inte hunden att den ska jobba för dig, låt hunden be dig om att den ska få jobba för dig.

Man ska ändå aldrig sluta att "suga" åt sig ur andras kunskapsbank och erfarenhet. Lyssna men bestäm själv vilka råd du följer. Det gäller inte bara råd från proffs, utan även från dina egna träningskamrater. Ge varandra positiv feedback under träning och var glad om någon påpekar vad du skulle kunna gjort bättre. Det är ju så svårt att se sig själv och sina egna misstag och det gäller att bli medveten om sig själv för att kunna utvecklas till det bättre. Och till sist för idag: Tro på dig själv!!

Hemkommen efter jobbet så trampade jag lite surmulet in över tröskeln.. Gnällandes för mig själv över det evinnerliga regnandet som  så ofta infaller precis när det är dags att gå ut med hundarna på den långa eftermiddagsrundan.

Arbetet var rätt trevligt idag trots att 3 orna var lite svårflirade i början av sin lektion då de fastnat i diskussioner om den årliga studentbalen som ligger inom räckhåll eller åtminstone måste börja planeras nu. Spridda fniss över vem de ev. skulle bjuda med som kavaljer och djupa suckar över skolans alkoholpolicy hördes  (ingen champagnefrukost tillåten förstås på skolans område)  innan de kunde sansa sig. Själv sneglade jag då ut över den vackra vyn utanför där solen tydligen försökte nå fram över ängarna och jag längtade efter att få en härlig promenad i skogen på eftermiddagen... Men naturligtvis kom regnet "perfekt i tid".. Nedrans!

 En uppskattad agilitykollega till mig som dessutom så ofta kommer med sanningar.. , som både kan vara jobbiga men nyttiga att ta till sig, sa en gång för inte så länge sedan att det inte alls är så att hundarna bryr sig om regnet, det är bara vi som tror det och därmed påverkar dem utifrån våra egna känslor. Jag vet inte riktigt om den ras hon har påverkar hennes åsikt i frågan ( Jack Russel... ok, jag får erkänna att jag inte har tillräckligt på fötterna för en säker bedömning ang. om just den rasen föredrar en viss typ väder el. om de lika glatt och snabbt springer även i fullt ösregn på en lerafylld fotbollsplan likt den Åtvidaberg hade förra sommaren..)

Men! Jag kan med gott samvete säga att MINA hundar, som ju är shelties båda två INTE är särskilt förtjusta när det faller vattenbomber från himlen. Nåja den ena lite yngre hunden tycks inte reflektera särskilt mkt ang. väderleken innan han slänger sig ut genom dörren efter mitt "varsågod"  ev. hukar han sig ändå lite då han upptäcker att han blir BLÖT. Då kan jag ändå berätta om den andra, lite mer "erfarnare" hunden gör.. Han går inte särskilt långt utanför dörren innan han vänder tillbaka , särskilt om matte lite diskret försöker hålla sig under snedtaket vid dörrtrappan i stället en stund . "Ne He! Går inte du så tänker då inte JAG bli blöt ! " Och då går jag självklart  med ut i regnet eftersom nöden kräver detta och vi måste få vår promenad i vilket fall som helst, men vad gör han då?? Jo, springer till de närmaste träden ca 20 m. bort och kissar.. kollar snabbt in om grannens söta settertjejer möjligtvis är på väg ut och springer sen lika snabbt TILLBAKA till den torra trappan.. ställer sig där och ser ut att ha mycket roligt åt oss andra som är betydligt blötare än honom. 

Den andra hunden springer då fortfarande omkring ,  visserligen lite kisande med ögonen för att se något i regnet men utforskar ändå området på samma sätt som vanligt. Så visst kan hundar bry sig om vilket väder det är. Samma hund som stod där på trappan var densamme som just i Åtvidaberg förra sommaren gjorde sitt bästa för att hålla farten uppe i agilityloppet på söndagen ( Japp, värsta regndagen) trots att både han , men mest matte, halvt fastnade i underlaget i varje steg och där risken att göra en snygg vurpa var överhängande i varje sväng. Men vad skedde plötsligt på väg mot upploppet Jo, matte slirade till, råkade tappade koncentrationen och brast en sekund ut i ett uppgivet leende  över det komiska i situationen med lera hängande uppöver öronen på oss bägge. Då stannade den söta lerinpackade vovven, stirrade någon sekund på matte och tittade sen rakt ner på först höger sen vänster framben som om han undrade över vad sjutton vi egentligen höll på med, tittade en gång till lite mer bedjande  på matte,  som inte gav någon tröst i det läget utan "manade " på i stället ,  han satte sen i en ny växel och drog iväg över de sista hindren i full karriär igen. Kan tillägga att vi ändå fixade en pinne med det loppet, otroligt nog.

Vis av erfarenhet så tränar vi ändå i alla väder, självklart måste vi kunna göra ett bra lopp även om det regnar eller haglar. Mina hundar brukar ändå verka "glömma" bort regnet efter en stund när jag  fortsätter envisas med att vi SKA gå i väg.

Innan vi gick in efter promenaden så tänkte jag först köra lite slalomingångar igen.. då slog det mig att jag inte tänkt på att träna särskilt mkt i andra miljöer och med andra förutsättningar. På vår träning t.ex så tränar vi ofta svårare banor än vad som krävs på vår nivå vilket gör att de flesta banor ändå känns överkomliga. På slalomen kan jag höja svårighetsgraden på många olika sätt ex. köra fler pinnar, "annorlunda" vinklar etc.  Vi har tränat på andra klubbar men just med det hindret har jag inte varierat störningar och miljö tillräckligt. Så jag tog raskt med några pinnar, traskade ut i skogen igen och började träna där på en slät mossig yta. Upptäckte genast att farten inte var lika bra och fick använda mer värdefulla belöningar, sen gick det fint! Det kändes ungefär som när vi brukar springa i tungt spån/sandunderlag i ridhus.

Eftersom koncentrationen är något "Vi" måste jobba med så bör jag naturligtvis träna ibland i störande miljöer.  För oss är en skog med kvittrande fåglar en utmärkt träning inför ex. de ridhustävlingar där det ibland kommer in just fåglar. Egentligen är det ju självklart jag själv, och inte min hund, som måste jobba mest på att inte tappa koncentration och fokus under träning och tävling. Det är ju så onödigt om det skulle hända precis mitt under ett lopp. Full fokus ända in i mål !!!

En avslutande fundering: Men hur ska jag göra för att kunna träna på det inomhusunderlag / den matta som de kommer att ha i Oxie??  Säkerligen kommer detta annars vara ett litet orosmoment. Finns något liknande här i närheten tro??   Hmm. måste undersökas.. 

Agility är så otroligt härligt ändå! Då lever jag bara i nuet, det går ju inte att tänka på annat just då. Det är så befriande och ger ro för själen, dämpar stress efter jobbiga arbetsdagar.

Hundarna är ju en stor källa till glädje och skratt.. tänk idag när vi gick på den lilla skogsvägen bredvid åkrarna så kom det plötsligt ett lite trevligare hinder på vägen.. nämligen 2 rådjur som kom fram ur skogskanten som dessutom närapå krockade med oss när de skuttade förbi ( det såg i alla fall UT som ystra vårskutt). Oj, vad hundarna blev förvånade. I vanliga fall brukar de vara väldigt uppmärksamma utefter denna väg men vi gick liksom , både jag och hundarna,  och mest bara njöt av livet i den sköna solen som hittade sig fram mellan molnen åtminstone korta stunder. I normala fall hade de upptäckt "besökarna" långt före mig och då gett, hmm..., "övertydliga signaler" om att de faktiskt nog egentligen skulle vilja dra i väg.... Men nu så tappade de bokstavligen hakan i ett anfall av plötsligt lyckorus, "tjoho nu vi kan ta dem!! " samtidigt som  det ändå kändes lite obehagligt , av de dubbla reaktionerna att döma, ( den ena hunden tyckte plötsligt att en buske bredvid bakom honom var väldigt intressant att nosa lite på innan hann fann sig och började skälla på "främlingarna" ...) att ha dem SÅ nära inpå sig. Det närmaste de kommit förut är att de hunnit springa en liten bit efter rådjur som de siktat på långt håll  men inte fått fortsätta efter...  Rådjuren såg lika förvånade ut och gjorde en liten halvhalt, kollade samtidigt in möjliga flyktvägar och hoppade sen över ett staket och sprang hastigt iväg.

Promenaden hem var inte lika lugn och rogivande men ett stort leende hade jag i alla fall på läpparna!! Tack mina älskade hundar  för allt ni ger mig!

• Oj, nu var det alldeles för länge sedan som jag skrev i bloggen, jag som skulle skriva lite i princip varje dag. Men min dator har krånglat med mottagningen så....
• Men nu är det dags, det är ju mkt som är på gång. Äntligen är det snart dags för tävling igen. Den där spännande stunden när man står där och väntar på startssignal och undrar hur det det ska gå .... Men det är ju just det!!! Jag ska inte stå där och undra, måste tänka på att det SKA gå bra, vi ska göra ett perfekt lopp! Men det är inte så lätt alltid att styra sina tankar...  Studiecirkeln i tävlingspsykologi och föreläsningen med Niina Svartberg gav en del redskap jag haft nytta av men .. det var till det där "jäkla" slalomet började krångla igen!! Jag ska inte säga att "om bara slalomet inte fanns så.." Nej, tanken skulle inte föresväva mig alls.. Slalomet är ju ett av de roligaste hindren att titta på när andra hundar utför det och man kan ju verkligen, i mitt fall i alla fall, säga att den ju förhöjer spänningen väldigt mycket under tävlingen. ;-)


• Min underbara hund hade ju ett strålande utfört slalom under tävlingarna i höstas, bra ingångar och härlig fart. Oj, vad vi har kämpat med detta tidigare. I början så fanns farten alltid på banan utom just i slalomet vid flera tillfällen eftersom jag själv var så oroligt för just det hindret, så han sänkte farten och GICK igenom många gånger. Tills jag tränade så mycket på ingångar m.m så allt verkligen fungerade även på tävling och jag kunde slappna av vilket ledde till att hunden också fick roligare och därmed bättre fart!


• Så varför säger jag "jäkla slalom..? Jo, nu har det börjat strula igen sen några veckor, ungefär sen vi satte igång träningen efter den lilla vinterpausen. Plötsligt missar han många ingångar, hoppar ut efter 10 pinnen osv. Då kommer ju min nervositet som ett brev på posten.. så då går det ju ännu bättre..NOT!! Som tur var fick jag lite privatträning för ett tag sedan, då såg vi ju att HUNDEN inte har några problem med kunskaperna gällande slalomet. Som vanligt är det förarens , dvs mitt fel att det krånglar. Fick rådet att använda "ut" kommandot även vid slalom, då det är väldigt sneda ingångar, så jag skulle få ut hunden till en lite rakare linje. Det fungerade faktiskt! Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Nu är det grundträning som gäller igen. Inte hålla på och slipa på handling på klass 3 banor hela tiden som man lätt fastnar i för att det är så kul. Vi kör grundträningsmoment flera ggr varje dag. Ingångar, startträning och kontaktfält med hög belöningsfrekvens.


• Nästa agilitykurs jag håller på klubben får bli en grundkurs en helg där vi använder klicker. Tyvärr är det många nybörjare som inte vill lägga tillräckligt med tid på grundträning. Sedan när de inser hur viktigt det är så ångrar de att de inte var så noga i början. Eftersom jag ska gå klickerinstruktörsutbildning under året så vill jag nu även lägga in det i några av mina kurser på klubben. Kanske det är några som hållit på ett tag som också kan tänkas ha intresse av en sådan kurs? Jag tänkte köra enligt Susan Garrets filosofi och utgå från en del av hennes övningar.


• Till påsken är det tävlingar i Oxie ( debut i agilityklass 2 !!, kontaktfälten sitter i alla fall fint på träning men farten ökar ju en del..) Innan dess är det Kungsbackas "Häxjakten" på långfredag ( sista pinnen i hoppklass 1 hägrar, hänger bl.a på min förmåga att koncentrera mig) . Åh vad det ska bli roligt !! Men Kungsbacka brukar oftast inte gå bra för mig av någon anledning, hoppas att namnet på tävlingen kan ge lite magisk påverkan på loppet. J


• Först väntar en helg full av, är jag säker på, givande träning. Vi ska nämligen till Maria Melakari och hennes agilityloft i Tåndemåla på ett sheltieläger, Detta har jag sett fram emot länge. Maria har ju väldigt bra erfarenheter av shelties både genom tävling och genom sin egen kennel. Jag förväntar mig krävande, fokuserad men framför allt rolig träning. Sedan har jag förhoppningsvis ett bra "bagage" med mig inför tävlingarna helgen efter, både mentalt och tekniskt.


• Regnet öser ner där ute men jag måste ju tänka på konditionsträningen för både mig och mina hundar så det är väl bara att bita i det sura äpplet och ge sig ut.

Det är mycket som försvinner nu..

• ex. försvann en mycket efterlängtad agility klass 2 tävling som skulle vara i Varberg. Det är redan alldeles för få av dem. Nu får jag vänta väldigt länge på chansen, kanske till i maj, innan det finns en tävling i någorlunda närhet. Men tro mig, visst är jag beredd att resa långt bort för att tävla om det går.. Jag funderar skarpt på att åka till Dalarna i påsk för att tävla men det krockar tyvärr med annat och sen ska jag ju ändå upp till Dalarna på kurs lite senare.. det blir nog för dyrt med både och. Fast det är ju ingen världskatastrof jämfört med annat som drabbat människor omkring oss men ändå!! Hur ska vi kunna hålla i gång "andan" om vi inte får tävla tillräckligt ofta!. Dessutom blir vi väldigt många som vill tävla på de få chanser som finns och det blir LÅNGA startlistor = längre tävlingsdagar och jobbigare för arrangörerna själva. Så snälla tänk till när ni planerar tävlingar.

• Något allvarligare..Det är många hundar som förvinner.... Det har varit flera som efterlyst hundar på agilitylistan. En hund förvann i höstas från sin nya fodervärd, se bild på: http://www.sssk.org/ , vet inte hur det gått för den. Andra hundar har blivit skrämda av fyrverkerierna kring nyårsafton, och i samband med det sprungit bort. Det har t.o.m varit ungdomar som kastat smällare direkt mot hundar. Det är inte klokt! Kan de verkligen inte förstå vilka livslånga skador de ställer till med. Det borde inte vara möjligt för vem som hellst att ha fyrverkeri. Det borde vara organiserat och genomfört av en ansvarig arrangör i stället, ex. som i Göteborg , där Göteborgposten ordnade fyrverkerier vid hamnen. Stöd dem som kämpar för ett förbud, skriv på smällarupproret: http://www.namninsamling.com/uppror  Det verkar även som om fler och fler hundar stjäls. I höstas stals en hund direkt ur rastgården. Tack vare uppmärksamma människor återfanns den i en lastbil tillhörande en kringresande asfaltsläggare. Men det finns många som ser lättförtjänta pengar i en hund. De är ju oftast värda mycket pengar, förutom det omätliga värdet de har för sina ägare, och det finns tydligen gott om människor som inte tänker sig för. Ex. såg jag en annons på blocket. Det var en chihuahua som skulle säljas för 25ookr. Angiven ort var malmöområdet. Det fanns bara ett mobilnummer. Men jag upptäckte dessutom fler liknande annonser med samma tel. nr men tydligen en annan ort!! Väldigt misstänkt. Någon som köper en sådan hund kanske tänker att de "räddar" en valp till ett bättre liv..men inser uppenbarligen inte att de samtidigt bidrar till att ännu fler valpar föds upp under miserabla förhållanden och smugglas in över gränsen till Sverige. Då är det bättre att stödja någon av de föreningar som arbetar för att hitta nya hem åt hittehundar. Jag har blivit allt försiktigare med mina egna hundar, skulle aldrig lämna dem obevakade utanför en affär t.ex Det är så lätt för någon att bara gå fram och ta dem. Skulle knappt våga ha dem med mig i bilen om jag tänker handla vid något köpcentrum. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om de försvann. Det är tragiskt att man ska behöva var rädd.

• Men det finns som tur var några positiva försvinnanden....

..nämligen att de timmar..minuter som är kvar till vi ska till My Dog försvinner sakta men säkert. Längtar! Är faktiskt lite avundsjuk på er som redan varit där och sett agilitytävlingarna. Resultatlistorna från idag skvallrar om att det varit tight mellan ekipagen.. det ska bli riktigt spännande att följa det live i morgon. Hoppas jag lyckas ta några bra bilder, ska i alla fall försöka skriva lite kommentarer om tävlingarna senare.

Oj, nu har jag en blogg! gillar att skriva , hoppas  bara att jag hinner skriva som jag tänkt mig. My Dog står på tur den här veckan, ska bli spännande. Hoppas göra några fynd på mässan men kommer att sitta ganska helgjutet vid agilitytävlingarna. Skönt att bara få titta på..utan att vara nervös som  jag normalt är när jag själv ska tävla. Men ska "proffsen" hålla ställningarna och visa vad de går för? Det är ju tät stämning kring agilitybanan och allt kan hända. Håller tummarna  för Jenny Damm med hundar som alltid bjuder på utmärkta och sevärda utföranden men även Maria Melakari som ju har den bästa rasen, enligt mig :-), sheltie såklart! Har ju två själv fast de är ju inte , ännu får jag säga, på samma nivå som hennes hundar. Dessa personer är så duktiga! Man lär sig alltid något av att se på andra. Tidigare skyllde jag alltid på att mina hundar var för snabba för mig om jag inte hann visa vägen ordentligt på banan...men jag har ju fått erkänna att det förstås varit jag som inte haft tillräckligt bra egna placeringar och framför allt så har jag rört mig alldeles för långsamt. Är det fler som. liksom jag, verkligen tycker och känner efter ett lopp att "nu gick det fort" "jag sprang som sjutton!"  ?? och sedan fått se verkligheten på film efteråt..."kul" att se hur det där "snabba" loppet mer bestod av ett enkelt joggande på banan..vad i ##### ??     Ok, jag lovar att inte anmärka på andra som inte "springer"  eftersom jag uppenbarligen inte alltid gör det själv..men herregud, hur ska våra hundar få snabba tider om vi själva inte ger allt?       Angående det.. vad det är svårt att hålla i gång konditionen nu på vintern.  Ärligt talat blir det väl inte riktigt lika många konditionskrävande "övningar"  och det blir ju inte särskilt många långa promenader när det bara regnar och blåser kallt. Här där jag bor, ute på landet, känns det lite läbbigt att gå i skogen när det är mörkt. Försöker ändå hålla i gång grundträningen, lite markarbete för agilityn, mycket klickerträning för att stärka samarbetet och bus och lekar så hundarna ändå får röja av sig.  Vi har lite agilitypaus just nu, sen en månad tillbaka men oj vad det börjar kännas. Både jag och hundarna har nog lite abstinensbesvär. Som tur var fick vårt agilitygäng från klubben vara med på en show i ett ridhus förra veckan, då vi fick visa upp några agilitylopp. Åh, vad det var roligt att få springa (!) igen. De hade faktiskt även lite shetlandsagility då shetlandsponnier skulle springa en bana med sina unga mattar över olika hinder. t.ex skulle de över en slags gunga vilket gick jättebra för de flesta men de skulle även ställa sig med framhovarna i en "låda" innan de fick gå vidare. roligt att se. Vi gjorde en liten skojtävling med våra hundar på en enkel men fartfylld bana. Publiken jublade och hundarna gjorde verkligen bra i från sig trots att de rimligtvis inte borde vara i form. Antar att MyDog också kommer att väcka upp en agilitylängtan ännu mer men det är ju dags att börja träna snart. Ska ju debutera i agilityklass 2 till våren... det får nog vara dags att börja träna lite igen för att få upp konditionen så jag får en rimlig chans att klara referenstiden där.  Nu måste jag ut med hundarna, det snöar lite och de älskar att "fånga" snöflingor i luften ! =)