Läste en diskussion som handlar om landslagsapiranters önskemål och tankar om landslagsuttagningar i agility. Det handlar bl.a om var uttagningstävlingarna ska vara. Sverige är ju ett av de länder som fått medaljer tidigare och det är ju viktigt att lyssna på dessa erfarna förarna. De vet vad som krävs och förväntas av dem.

Det är ju rimligt att uttagningarna speglar svårighetsnivån på VM genom både kvalité på hinder, banor och annat.

Något viktigt, som också är på tapeten just nu,  är ju förutsättningar för att kunna ta sig till uttagningsorten först och främst.

Det är ju tråkigt att tänka sig att det kanske finns superduktiga eipage med VM glans som inte ens får möjlighet att ta sig till uttagningarna för att det är för långt och kostsamt..men tråkigt nog är det svårt att göra detta rättvist i vårt avlånga land... eller ..tänk om klubbarna kunda sponsra sina deltagare med ersättning för ex. bensin... Mmm...men det är väl bara önskedrömmar för de flesta.

Det är låååååångt kvar innan jag får vara med i SM .  men en dag så...

-VM!!!! ..det kräver otroliga insatser i form av träningstid och engagemang.. och pengar.. om man någonsin ska kunna ha en chans. Men man kan ju alltid drömma..

Så om jag drömmer på en lite mer lagom nivå för mig och mina hundar.. Vad har jag för önskedrömmar? Förutom att komma till SM och att hundarna blir champions innan de blir för gamla så finns det små drömmar som skulle vara trevliga om de blev uppfyllda... men de är rent egoistiska och kanske ogenomförbara i praktiken men ändå ..man kan ju alltid drömma ..

..så då önskedrömmer jag om:

--att mina klasser aldrig startade före kl. 11. på förmiddagen..

-att det fanns färdiguppställda tält till varje deltagare på tävlingsplatsen som man bara kunde parkera sig i ..

-att jag (bara jag ) fick köra om ett lopp om jag inte blev nöjd med det...

-att jag fick vara ensam med min hund i startfållan utan andra hundar...

-att jag aldrig fick startnummer 1. eller något annat nummer före nr 10...

-att jag  (bara jag) fick minst en kvart på mig att banvandra...

-att jag alltid fick välja själv vilket pris jag vill ha... varför inte ett presentkort på en semesterresa?

-att mina klasser aldrig slutade efter kl. 16.00 på em..

-att det aldrig regnade, åskade, snöade, var för varmt eller för kallt

-att det aldrig fanns massa myggor, småkryp eller getingar som störde

-att jag alltid fick ha framhoppningsbanan precis när jag ville ..och att det alltid fanns en..

-att parkeringen låg precis intill banan, nära mitt tält

-att det alltid fanns fik och servering med goda nyttiga rätter som var färdiga direkt och att jag inte behövde stå i kö.. det där med att slippa stå i kö gäller även för toaletten..som alltid var en riktig toa och ingen baja-maja.

-att det alltid var lätt att hitta till tävlingsplatsen.. alla tävlingar skulle ju förstås inte vara så långt borta..

-att jag och hundarna alltid gjorde toppenlopp med supersnabba tider!!

..nej.. nu blev det lite för osannolikt.. t.o.m för mina drömmar ;-)

Men vad vore väl agility utan verklighetens ingridienser...

Det regnade mycket igår kväll !! Hurra!!!

Va? Säger ni, blir hon glad för det skitvädret.. ?

Jo, då blev ju marken tillräckligt mjuk för att få ner slalompinnarna igen!!

Om jag nu bara blir lite bättre (är sjuk och hemma från jobbet) så ska vi träna ingångar med ett nytt perspektiv.

Jag ska nämligen testa att blanda metoderna rätt friskt i samma träningspass. Det är inte så illa som det låter. Helt slalom rakt fram några minuter och sedan ingångar med 2x2 några minuter. Det är viktigt att träningspassen hålls korta så i stället upprepar jag träningen x3 per dag .

Tanken är att jag ska träna på 4 pinnar för ingångarna med 2x2 metoden, för att återgå till grundträningen. Jag är av den åsikten att det ALLTID är viktigt att gå tillbaka till grunderna för att underhålla dem.

Men jag ska även blanda med lätt slalom rakt frammifrån. Båda hundarna klarar både höger och öppna ingångar om det är en port men så fort det blir en port till så börjar de missa lite ibland om vi har en svår vinkel. Eftersom jag inte kan räkna med att alltid hinna finnas där för att hjälpa till med att styra in dem så måste de klara av alla svåra ingångar självständigt.

Vill ju även kunna lämna dem lite och positionera mig bättre inför nästa hinder. Måste verkligen börja bli bättre på att föra en träningsplan för att se om "lyckandegraden" är tillräcklig innan jag höjer kriterierna. Tänker mig att hunden ska klara en ingång 10 ggr i rad innan jag flyttar mig 10 cm mer åt sidan. Jag klickar för rätt beteende med klicker i börjar och när hunden är lite säkrare så använder jag Manners Minder för att få upp farten. Då får hunden springa iväg några meter till för att få sin belöning, vilket hjälper till att höja tempot. Jag växlar med att använda superbelöningen ..en frisbee som jag kastar långt....

När det fungerar bra med ingångarna så sätter jag till ett hinder framför slalom och gör nedanstående övning som jag gjort tidigare med. Om jag får dem att fungera kan jag känna mig rätt "säker" på tävlingarna framöver...

Hur kommer det sig att hundarna sällan har en "dålig dag" som vi kan ha. .. Visst har det hänt att de varit magsjuka någon dag  el. haft ont och varit lite dämpade men jag menar liksom till vardags utan att de är sjuka.  Ibland har man huvudvärk, det borde väl hundar också kunna ha?  Eller så är man på dåligt humör för ngt som hänt. Det har aldrig hundarna. 

 Varje morgon vaknar de lika pigga och glada. De är alltid glada när man kommer hem. Visar mkt kärlek mot oss. Det gäller inte alltid för hur vi människor är.... Förutom "a bad hairday sometime" så går ju humöret upp och ner normalt sett olika dagar. Men inte för hundarna.

Tack för att ni alltid är så glada och busiga!

Nu har jag anmält mig till tävlingen i Kungälv den 31/1, de har tillgång till en jättefin nybyggd arena: Troya horse arena. Se bilden. Ska bli kul att testa hur den fungerar under en agilitytävling.

Tävlingsförberedelser är på full gång med träning men även med införskaffande av material mm som gör livet lättare på tävling. Förra året köpte vi ju en liten husvagn, den har varit perfekt att ha med , nära tillhands så man få en lugn stund under dagen

 Nu har vi även köpt 2 agriaburar  som är lätta att bära trots  storlek L , hundarna får det lite trevligare, den har ett regnskydd med sig..det kan nog behövas många gånger. De verkar gilla sina nya burar!

 Lite skillnad är det ju jämfört med när man var med på sina första tävlingar: Inget tält och man satt under ett paraply men blev ändå alltid blöt..

Längtar efter att tävla nu! Fick en liten rysning i kroppen när jag räknade dagarna till nästa tävling! Wow.. Snart!

Även om jag naturligtvis inte säger att det nog går åt skogen på nästa tävling , Linköpings klass 1,  (självklart tänker jag bara positiva tankar nu..) eftersom det var så länge sedan vi tävlade så kan jag i alla fall uttrycka lite försiktighet genom mina mål för Deus då... och hoppas att vi åtminstone får en trevlig kväll!..... (jo, det är ju en kvällstävling)

Fysträning för både mig själv och hundarna följer schemat, idag blev det klättring över backar och berg. Vi tog oss fram genom snår och buskar och branter i skogen. Mitt i skogen hörde vi plötsligt ett "plingande" ljud. Va?? Mitt i skogen, vad nu då?? Var tvungen att stanna för att lyssna noga.

Plötsligt dök en draghund med förare upp framför oss, det var en dragkärra som släpade efter hunden. På den satt några bjällror som plingade för varje steg hunden tog.

Föraren hade tydligen samma idé som mig om att just dessa nästan otillgängliga spår passade utmärkt för hundträning.

I normalfall skulle hundarna reagerat genom att skälla ut sådana plötsligt uppdykande främlingar men i stället blev Izor "fastfrusen" stirrandes och Deus HOPPADE bakåt i rena förskräckelsen över den plötsliga överraskningen ... Draghunden, som var en siberian huskey, vände huvudet en aning mot oss, sträckte fram öronen lite stelt men stannade aldrig utan fortsatte sedan lugnt åt sitt håll. Det roliga var att föraren som var fullt koncentrerad med att hålla koll på underlaget och "vägen" inte ens märkte att VI stod där mitt i skogen..

Jag vill träna upp min fysik och kondition för mina hundars skull.. Vad spelar det för roll om de är supersnabba som expresståg på banan om de ändå tvingas släpa på ett ånglok bredvid......

IS IS IS!!!! Just nu gillar jag is väldigt mycket -NOT!!!!

Den är överallt just nu.. dum som jag var så plockades slalompinnarna bort ett tag och nu går de givetvis inte att få ner i marken igen.. KRITISKT läge, vad göra?? Jag måste ju träna slalomingångar för fullt! En tanke dök upp om att jag borde fixa ett slalomhinder som funkar att ha inomhus . Kanske jag ska bygga ett bestående av en stor bred lång träplatta. Så hunden kan springa ovanpå utan att behöva hoppa över någon "mittdel", och sedan borra hål för några plastpinnar..

 -Ånej.. ett nytt projekt igen!! 

Ja ja... om den här kälen inte ger sig liiiiiite,  inom några dagar så blir det tvunget med ett litet hemmabygge ..

 Kontaktfälten har blivit mkt bättre genom träning i flera korta pass varje dag så ett liknande upplägg krävs för slalomingångarna.

I morgon tränar vi i ridhuset igen, ska träna på tydligare svängsignaler och inkallning genom tunnlar i en del av en bana som var med i Linköping/Åtvidaberg i somras. En bana ritad av Mr Alar himself, en av de roligaste banorna jag tävlat på..

Att Deus fick sin första agilitypinne då gjorde förstås banan extra minnesvärd.

 Har lagt mycket mer träningstid på Deus nu än på Izor.. hoppas det inte straffar sig för mkt när han ska tävla i februari. Självklart får han också en del träning.. svängar, slalom och kontaktfält..

Men det är tyvärr nödvändigt att koncentrera Izors träning på de beteenden och signaler han måste kunna till examenstillfället på klickerinstruktörskursen... tiden är,  hur man än vrider och vänder på det, inte oändlig.. så prioriteringar måste göras.  Men vi "tjuvtränar" lite genom att först starta i en inoff. i Kungälv i slutet av januari innan det blir dags för Linköpings klass 2 tävlingar.

Nu är almanackan redan full av inplanerade träningstillfällen och tävlingar för våren !!

YES!!!!!!

Mycket finns att säga om hundträning, ibland kan det vara jobbigt att få en massa råd från olika håll. Speciellt om man är ny som hundägare. Jag har hört mycket men sållat bort en del efter mer egen erfarenhet som tur var..

Numera har jag  funnit en del inspiration hos några av de bästa hundtränarna i Sverige, inom agility: Jenny Damm, vars handlingstil passar mig och mina hundar väldigt bra.

Inom lydnad och etologitänk är Kent Svartberg en av dem som bidragit till mer fördjupade kunskaper.

 Jag var på en studiedag där Kent föreläste om bl.a "rasnycklar", tävlingspsykologi och hjälpte oss att koppla den senaste forskningen till praktisk träning med hundarna.

Idag när jag tränar agility eller klickerträning tänker jag mycket mer på hur hunden tolkar situationer och varför den reagerar som den gör.

Några ord som Kent sa har dykt upp i mina tankar just nu:

För att få ordning på mina vänster-höger kommandon som jag inte får signalsäkra utan att använda kroppsignaler: Jag vill kunna minska ner på mina hjälper för att det ska funka på banan.

Kent sa:

Om att kunna minska på hjälper:

-Minska ner successivt i små steg

-Variera mellan hjälp och utan hjälp

-Ta bort hjälp men acceptera kvalitetsförsämring.. jobba upp igen med kriterier

Om belöningsträning:

-Målet är att hunden ska veta VAD den får belöningar för, och VILJA göra rätt.

Jag vill få snabbare kontaktfält..

Kent sa:

-Fråga dig vilka utföranden som ska belönas..

-Om man bara belönar de bästa prestationerna finns risk att hunden tappar motivationen..

-Om man använder utebliven belöning för de sämsta prestationerna?.. Kan bli för mkt belöningar..

-Belöna i stället allt över genomsnittet!.. En del hundar får belöningar för vad som helst vilket inte förbättrar kvaliteten..

Om att hunden ska kunna prestera lika bra fast den VET att jag inte har godis med mig på banan..

Kent sa:

-Hunden ska kunna prestera lika bra på tävling som på träning.. Oftast gör vi felet att bara använda hjälper som vi inte får använda i tävlingssituationen.

-Etablera tävlingsmässiga belöningar vid sidan av andra -använd dem för att bekräfta ex. träning:  mkt beröm/social belöning före godis, tävling: mkt beröm/social kontakt.. men inget godis.

-variera belöningstillfället, ibland när hunden är på väg att börja, ibland mitt i , ibland efter prestationen.

-Träna i tävlingslika situationer!

-Överträna, lär hunden att klara av att prestera i ännu svårare situationer..  (hmm ska jag träna på 14 pinnar i slalom.. 30 hinder i en bana...?)

Ang. rasnycklar..

-Försök förstå hunden, Hur lär sig just den här hunden? Det finns inget "måste" förutom att man måste ta reda på vad som fungerar på just den hunden..

Risk att tänka på:

-Hunden kanske får utföra sådant som den inte är vältränad på (under tävling) med risk för att den blir besviken och/eller frustrerad..

Resultat= att hunden presterar sämre på tävling än på träning!! (man ska inte börja tävla för tidigt...)

 Ojdå... nu måste jag ut och träna slalomingångar lite till... så det ska kännas "lätt" på tävling för min hund..

;-)

För andra hundar: 

Några råd för dig som delar revir  med en  människa! 

1.       När du kommer till en ny familj och saknar din mamma. Se till att kissa så ofta du kan på olika platser i huset, då kommer du att få mycket uppmärksamhet! Gnäll så ömkligt du kan och vifta bara på svansen som om du inte förstår något när de kräver något av dig.  Du kommer att mötas av leenden och vänliga ord ändå.  (Den chansen får du inte igen senare…) Upprepa detta gärna nattetid för bäst effekt. OM du lyckas få ut din matte så se till att inte kissa genast, det kommer annars att leda till att människan snabbt slänger in dig igen och gömmer sig själv under täcket.

2.       Håll dig i närheten när din människa tar av sig ”skinnet” ,  ungefär  när solen gått ner. De godaste delarna , de kallas strumpor på människospråket, har en tendens att hamna på golvet och glömmas bort. Skynda dig att sniffa och tugga  i dig alla ljuvliga dofter, du har hela natten på dig. Men se till att hålla dig undan på morgonen då de upptäcker spår av dina tänder. Försök ev. att lägga strumpan i kattens bädd innan människorna vaknar.

3.       För att få del av reviret i den s.k soffan ska du iaktta noggranna förberedelser. Börja med att lugnt gå nära, se glad och gullig ut, då lockas människan att känna på din mjuka päls. Då är chansen stor att du också kan smyga upp din haka på mattes knä. Utnyttja detta tillfälle väl, lyft upp en tass som om du ville ge din matte en kram. Vips så blir du upplyft till soffan. Återupprepa detta så många gången du kan så kommer du snart att kunna hoppa upp i soffan och luta dig mot den skönaste kudden själv utan att din matte reagerar på att du inkräktar. Om du glömmer bort dessa steg är risken stor att du i stället bryskt puttas ner på golvet igen.

4.       Ät aldrig torrfoder direkt när du får den!! OBS! Varning, risken är stor att människan köper en dubbel storpack av dessa tråkiga kulor. Gå lugnt fram till skålen men håll dig från att äta, låtsas som om du provsmakar men lämna snarast skålen igen. För en starkare effekt kan du gnälla lite så får människan ett s.k dåligt samvete. Jag vet inte riktigt vad det är men det är effektivt att använda sig av vid många tillfällen . Snart kommer de att ge goda köttbullar och korvar i stället. Men låt dem inte försöka lura dig genom att blanda i det goda i det andra… ett vanligt trick bland människor..

5.       Lägg märke till hur mycket människor använder sina framtassar, de ger många signaler med dessa. Vissa väldigt svårtolkade som när de sträcker fram ena tassen mot dig, särskilt om de sträcker ut en lång klo också, det kan misstolkas som en leksignal eller en undergivenhets signal men betyder att du nog bör avsluta det du ev. sysslar med för tillfället och hålla dig lugn. Du kan använda dina egna tassar väldigt effektivt för att t.ex få människor att öppna sina dörrar. Då ska du lyfta tassen mot dörren och krafsa på den. Samma teknik kan du använda när du vill bli kliad, fast då krafsar du på människan ben. Bry dig inte om deras valhänta försök att undvika dig. Fortsätt en stund till så får du det du vill. För snabbast bästa effekt, undvik att gå på marker där du sliter ner dina klor…

              / av en hund som redan kan det här….

Titta vad som gömde sig i kameran!! En till film från My Dog som funkar att titta på. Ett tjusigt och snabbt hopplopp med Jörgen den 4/1-09 ...men vem är hunden?? Det är väl inte Zack han springer med i det här loppet? Skriv gärna en kommentar du som har bättre koll än vad jag har....

Åh.. nu dröjer det ett helt år till nästa gång... suck..

Men vänta nu.. Gott om tid ju tills dess.

Det betyder att vi kanske kanske kanske  absolut kan hinna få några pinnar så vi också får vara med då!

Alltid lika roligt att se Rose-Marie, det blev en liten miss men annars var det ett strålande lopp. Film från Hoppklassen.

Det bästa loppet idag, enligt mitt tycke, var ett med Maria Melakari, som vann hoppklass medium efter ett riktigt snyggt, flytigt och snabbt lopp. Tid: 30.76

Tyvärr trängde sig en man förbi just framför mig (Grrr!!!)  när jag filmade det ... så det blev inget att visa här tyvärr. Men vi som var där kunde bara hålla andan och njuta! :-)