Läste en diskussion som handlar om landslagsapiranters önskemål och tankar om landslagsuttagningar i agility. Det handlar bl.a om var uttagningstävlingarna ska vara. Sverige är ju ett av de länder som fått medaljer tidigare och det är ju viktigt att lyssna på dessa erfarna förarna. De vet vad som krävs och förväntas av dem.

Det är ju rimligt att uttagningarna speglar svårighetsnivån på VM genom både kvalité på hinder, banor och annat.

Något viktigt, som också är på tapeten just nu,  är ju förutsättningar för att kunna ta sig till uttagningsorten först och främst.

Det är ju tråkigt att tänka sig att det kanske finns superduktiga eipage med VM glans som inte ens får möjlighet att ta sig till uttagningarna för att det är för långt och kostsamt..men tråkigt nog är det svårt att göra detta rättvist i vårt avlånga land... eller ..tänk om klubbarna kunda sponsra sina deltagare med ersättning för ex. bensin... Mmm...men det är väl bara önskedrömmar för de flesta.

Det är låååååångt kvar innan jag får vara med i SM .  men en dag så...

-VM!!!! ..det kräver otroliga insatser i form av träningstid och engagemang.. och pengar.. om man någonsin ska kunna ha en chans. Men man kan ju alltid drömma..

Så om jag drömmer på en lite mer lagom nivå för mig och mina hundar.. Vad har jag för önskedrömmar? Förutom att komma till SM och att hundarna blir champions innan de blir för gamla så finns det små drömmar som skulle vara trevliga om de blev uppfyllda... men de är rent egoistiska och kanske ogenomförbara i praktiken men ändå ..man kan ju alltid drömma ..

..så då önskedrömmer jag om:

--att mina klasser aldrig startade före kl. 11. på förmiddagen..

-att det fanns färdiguppställda tält till varje deltagare på tävlingsplatsen som man bara kunde parkera sig i ..

-att jag (bara jag ) fick köra om ett lopp om jag inte blev nöjd med det...

-att jag fick vara ensam med min hund i startfållan utan andra hundar...

-att jag aldrig fick startnummer 1. eller något annat nummer före nr 10...

-att jag  (bara jag) fick minst en kvart på mig att banvandra...

-att jag alltid fick välja själv vilket pris jag vill ha... varför inte ett presentkort på en semesterresa?

-att mina klasser aldrig slutade efter kl. 16.00 på em..

-att det aldrig regnade, åskade, snöade, var för varmt eller för kallt

-att det aldrig fanns massa myggor, småkryp eller getingar som störde

-att jag alltid fick ha framhoppningsbanan precis när jag ville ..och att det alltid fanns en..

-att parkeringen låg precis intill banan, nära mitt tält

-att det alltid fanns fik och servering med goda nyttiga rätter som var färdiga direkt och att jag inte behövde stå i kö.. det där med att slippa stå i kö gäller även för toaletten..som alltid var en riktig toa och ingen baja-maja.

-att det alltid var lätt att hitta till tävlingsplatsen.. alla tävlingar skulle ju förstås inte vara så långt borta..

-att jag och hundarna alltid gjorde toppenlopp med supersnabba tider!!

..nej.. nu blev det lite för osannolikt.. t.o.m för mina drömmar ;-)

Men vad vore väl agility utan verklighetens ingridienser...