Det är rätt mkt intresse just nu för ämnet hoppteknik bland agilityförarna. Det ordnas regelbundet föreläsningar och kurser i ämnet. Och visst kan det ha stor betydelse i vissa fall på hundarna. Speciellt på hundar som faktiskt har en dålig hoppteknik från början. Men man får inte glömma att det i så fall kan bero på många olika orsaker. En orsak kan vara att hunden helt enkelt har ont någonstans.

Susan Salo har gjort en film om hoppteknik och har spridit sina ideer till många andra instruktörer. Hennes system grundar sig främst på att hunden ska kunna hoppa så oberoende som möjligt av föraren, inte oberoende av handlingsteknik men ... kunna ta avsprång på rätt ställe själv.

Här kommer några saker att tänka på för er som testar olika hoppteknikövningar:

• Det är viktigt att hunden lär sig att hoppa på många olika typer av underlag, gräs, grus el. spån. Dvs allt som den ska klara av under en tävling. Något många "glömmer" att träna på är att starta med ett hopphinder i tex. en lutning, vilket skulle kunna inträffa på en tävling..

• En bra hopphund måste kunna accelera bra och anpassa sin fart, träna på detta utan hinder först, men något av det viktigaste är förstås god hälsa. Många hundar får tyvärr sluta sin karriär pga ledproblem. Dålig byggnad behöver inte vara ett stort problem om bara hunden lär sig att använda sig kropp på rätt sätt.

• Hoppteknikövningar får hunden att känna efter vad som känns bra och fungerar. För att kunna hoppa bra krävs stödjande muskler bla. runt bröstkorgen , ngt som en del hundar inte har tillräckligt av. Det leder till större påfrestningar för hundens leder och ligament både vid upphopp och landningar.

• Efter hoppteknikövningar är nedvarvningen särskilt viktig eftersom hunden troligtvis "tvingats" använda sig av fler muskler på ett annat sätt än vanligt.

• Under hoppteknikövningar ska man inte korrigera hunden om den river, rätta till hinderhöjden i stället om det blev för högt.

• Man ska inte höra hunden "dunsa" ner vid landningen, den ska hoppa lätt och välbalanserat. En hund som låter mer när den landar lägger för mkt tyngd på frambenen i landningen. Skaderisk!

• En hund som tittar mkt mot dig, vrider sig mot dig under hoppet har svårare att få en bra hoppteknik -hamna inte bakom hunden!

Man kan inte göra så mkt "fel" med hoppteknikövningar men... det värsta man kan göra i så fall är att ha för hög höjd på hindren... och att hunden inte lär sig "rätt" teknik förstås.... vilket ju var syftet. Tänk på att det är väldigt jobbigt för ovana hundar så träna bara i korta pass.

Ett lätt snöfall från himlen men en doft av vår i luften.. hur är det möjligt? Kanske nytt hopp och lite bättre humör väcker vårkänslor... Äntligen känns det roligt igen med träningen efter allt huvudbry med hur sjutton jag ska orka träna så mkt som krävs för att nå mina mål.

En liten pusselbit i svaret får bli att jag ska träna mer med kvalitetet och inte bara i tidsmängd. Inte fara omkring på ALLA tävlingar som går utan i stället träna så noggrannt jag kan, så de lite färre tävlingar jag är med på förhoppningsvis går bättre.

Kvalitet framför kvantitet!

Har fått lite mer gnista för att komma igång med min egen träning igen också.. kommer aldrig bli ngn elitidrottare så det får bli på en åtkomlig nivå som fungerar i vardagen. Långa promenader varje med hundarna i olika terränger, uppför och nedför branta backar, jogga några gånger i veckan med hundarna, och crosstrainern 3 ggr i veckan.

Vaknade med en ny idé för slalomingångarna och hann knappt på med ytterkläderna innan jag var ute på tomten för att testa.

 Nu testar jag inkallningar för att träna ingångar! De ska baklängeskedjas genom att jag gör en kort inkallning med hunden stående i princip med rumpan mellan slalompinnarna i början sedan längre och längre ifrån. Först en rak ingång alltså där jag lägger på mer avstånd successivt (träning genom endast en port i början) sedan börjar jag vinkla enligt klockan. Skillnaden är att jag förut övat i att skicka hunden, nu ska jag kalla igenom hunden i stället.

1)                2)   sedan..            3)  senare....         osv......

 jag                         jag                        jag

 * H *                        *  *                       *  *

                                 H                    H

Måste också slå ett slag för träning av slalom och kontaktfält med Manners Minder..  (se tidigare inlägg: http://agilityliv.bloggagratis.se/2008/12/16/1202180-det-ultimata-redskapet-for-att-fa-tyst-pa-skallande-i-buren/) mina hundar är helt sålda på detta!!! Plötsligt går det mkt bättre att träna avståndsträning, sidledes, framför och bakom, med andra störningar etc. Hurra!!!

YES!!! Vi gjorde det!!! Vi klarade examensprovet i klickerinstruktörsutbildningen på Hundens utbildningsakademi. Ja, det var förstås jag som skrev och planerade men Izor var en pärla och den viktigaste  i kursen.

Han ..och jag är helt slut både fysiskt och psykiskt, för det var en pärs! Idag har vi mest bara vilat för att smälta helgens aktiviteter. En skön promenad över åkrarna blev det i alla fall.

Först satte jag hjärtat i halsgropen när jag kom in i kurslokalen i fredags... det teoretiska provet skulle börja genast och skulle ta 3 timmar!! Jag som inte hade hunnit repetera så noga som jag önskade.. men men det var bara att göra det och hoppas på det bästa. Det var länge sedan som 3 timmar gick så fort!! Men jag klarade det med bra betyg!

Helt slut, redan efter det, så sov jag som en stock hela natten. Genast efter frukost på lördag så kom nästa chock! Vi skulle ha ett praktiskt prov redan då ! Det hade jag missuppfattat och blev väldigt nervös (trodde vi "bara" skulle ha kurs och diskussioner då) men vi hade ju ändå tränat mycket på våra beteeenden som skulle ingå i vår kedja så det räckte med en snabbrepetition för att lyckas med det provet! Fast repetitionen gick som den ska på en generalrepetition dvs.. inte så perfekt direkt.. och Izor var inte helt koncentrerad, oupps! Men "premiären" lyckades ju och det var huvudsaken!! Det var också väldigt kul att se övriga kursdeltagares resultat och vilka kedjor de satt samman.

Det svåraste provet kom på söndagen då vi fick en helt ny kedja med 10 beteenden som skulle läras in på en kort stund.

Plötsligt blev jag varse om att jag hade dubbelsignaler i "smyg" på flera beteenden, ex, på backa och höger/vänstersnurr. Dvs både verbal +  (liten..) kroppssignal. Testade noga vilken av signalerna som han egentligen "lyssnade" mest på för att kunna göra en "renare" bättre kedja på provet.

Det ledde mest till att jag blev ännu nervösare. Speciellt när det sedan också visade sig att inte alla av de före mig blev godkända! Naturligtvis kände Izor att jag var nervös , så han blev lite dämpad, och för att reparera det så försökte jag "tagga upp" honom mer i stället med cirkelövningar. Jag visste att vi skulle få problem med flytet i kedjan om det gick för sakta. Men som det brukar på tävling annars så gick det som bäst på själva provet!

Härmed fick jag ett bevis på att jag är klickerinstruktör!! Äntligen! Efter nästa ett helt år av träning, åter träning och många timmar av läsning och diskussioner. Måste ändå säga att det varit otroligt roligt och givande!! Inte minst tack vare underbara Izor som skött sig så himla bra varje gång på kursen. Men det är skönt att det är färdigt nu.

Jag har fått många A-ha känslor under kursen, saker som påverkar mig i agilityträningen. En sak är bla. att jag inser att jag måste bakåtkedja mkt mer under träningen. Och att jag måste förstärka de små enskilda beteendena mycket mer för att signalerna (för hinder osv.) ska fungera som förstärkande för nästa del av kedjan (dvs banan) . För att signalerna ska fungera i en kedja så måste de komma innan hunden hunnit avsluta föregående beteende. Alltså måste jag bli bättre på att ge signalen tidigt. Senast när hunden är på väg att landa efter ett hopphinder ska den få nästa signal. Är signalerna tillräckligt förstärkta fungerar de då som en förstärkning, eller ett "klick" (med en klicker) och visar att hunden gjort rätt och är alltså förstärkande inför nästa del i kedjan.

Om kedjan bryts så är inte de enskilda beteendena tillräckligt förstärkta och signalerna är för svaga. Då är det egentligen ingen mening att fortsätta kedjan.... Ett slalom ska alltid tas om helt från början, en balansbom ska alltid tas om helt från början om hunden hoppar av. Å andra sidan.. om hunden går ur slalom el. hoppar kontaktfältet så är ju inte dessa enskilda delar tillräckligt förstärkta och inlärda...

Något väldigt viktigt att ha i minnet är betydelsen av att alla signaler hålls positiva.. att inte riskera att de förknippas med några negativa känslor för hunden... det påverkar mycket mer och mycket längre tid än jag insåg från början.. Om en signal blir förknippad med ngt negativt ex. pga stress el. att man själv påverkar hunden negativt i samband med en signal så blir signalen "förgiftad" och det är bättre att lära om beteendet med en helt ny signal.

Nu ska jag filma mycket mer från vår träning, så jag ser hur tydliga mina signaler är och hur väl han, och Deus med,  egentligen reagerar på dem.

Från i morgon ska vi träna slalomingångar i 2 korta pass varje dag. och ett pass med hela slalom, då blir det förutom ingångsträning även träning av fart och olika byten före/efter slalom.

3 Veckor kvar till Linköping klass 2 med Izor, sedan väntar Fagersta för både Izor och Deus om inget hindrar oss...

Ja, nu drar vi iväg Izor och jag på avslutningen för klickerinstruktörsutbildningen. I kväll väntar stort teoretiskt prov på många delar... spännande!!

På lördag fortsätter vi träna och diskutera .. sedan på söndag kommer det roligaste/mest nervösa... nämligen det praktiska provet på de beteenden jag lärt in till en kedja. "problemet" är bara att vår lärare kommer att ändra i vår kedja som ska utföras i en annan  ordning sedan... hoppas bara att Izor är så förstärkt på sina enskilda beteenden genom vår träning så han har uthållighet att fortsätta jobba utan godis fast det bli en annan ordning...

Och nja... har jag/vi fullständig signalkontroll på dessa beteenden..? Det får vara upp till Izor att visa ! (beroende på aktuella störningar som vi kan råka ut för....) Kan säga att jag ändrat i flera omgångar , vilka beteenden som ska ingå i kedjan ...av en orsak...

Håll tummarna för oss!!!!!!!!!

Ha en bra helg!!!!!!!!!!

Oj oj oj oj..... öppnade mailen från agilitylistan och det var typ 35 mail i samma ärende.. Om hur stora Goliat SBK behandlar el. inte behandlar lilla David dvs domare, funktionärer och agilityansvariga människor i klubbarna.  Det börjar likna en kamp mellan den stora organisationen SBK,  som tar hand om MYCKET pengar i agilityns namn dvs startavgifterna från agilitytävlingar, och Agilityaktiva ex. vis sektormedlemmar. Hur ska detta sluta egentligen...

"Du kan inte skrämma mig till tystnad"

Låååånga utlägg med olika åsikter, varför när lösningen egentligen är så enkel!

Ni "gamla" kloka rävar som abbonnerar på styrelseplatser i de lokala klubbarna, det här problemet är lätt att lösa med en enkel uträkning:

+demokratiskt styrning

+rättvis fördelning av pengar som dras in

+möjlighet att påverka sin situation

´+bli lyssnad på

+ta vara på kunskaper

+jämna fördelning i styrelser av människor inom olika områden

+tydlig och rak information

+öppenhet

+feed-back  och uppmuntran för arbetsinsatser och idéer

+förtroende att fatta beslut

+vänlig och respektfull kommunikation

= En bra klubb där alla agilityintresserade stannar kvar och håller kurser, tävlingar, aktiviteter mm och fortsätter dra in pengar till klubben!!

Så blir agilityaktiva så här glada:

Måste bara skriva några rader om dagens träning avslutningsvis:

Jag fick nämligen verkligen några Aha-upplevelser! Som jag kämpat med Deus slalomingångar, han har varit mkt svårare att lära svåra ingångar än Izor, har inte fattat varför. Med hjärtat i halsgropen blev jag varse om EN av flera tänkbara orsaker..

-att jag ju inte tränar på ingångarna så bra och noggrant som jag trodde!

När det blir fel med en svår ingång, dvs när Deus missar ingången, så har jag ju oftast underlättat när jag skulle försöka igen !!?? och då tagit slalomet mer rakt i stället!! Vadå det är väl inte fel eller?? Jo, det är just vad det är,. Jag tränar ju inte på den svåra ingången då!! OCH det jobbiga i detta.. risken är stor att detta blivit en kedja, att Deus inte "behöver" anstränga sig så mkt för att lära sig de svåra ingångarna "eftersom man då genast får en ny chans som dessutom är lättare och då får man godis för att man var så duktig......." 

Jag måste alltså ha lite mer is i magen och ta om precis på det sätt, den ingång som jag tänkte att det skulle vara första gången, även om det blir fel flera gånger i rad, för att sedan belöna MYCKET  MER när det blir rätt.

När jag väl gjorde så idag så fixade han flera ingångar som han inte kunde förut, polletten måste få en chans att trilla ner själv utan för mkt hjälper.....

Nu har jag dessutom ÄNTLIGEN!!! ett 12 pinnars slalom på tomten så nu ska han väl för sjutton snart fixa högerslalom genom alla portarna och inte bara 10 portar som det ofta blir..  Det funkar ju lixom inte alltid med att bara köra vänsterslalom på tävlingarna.. även om lilla Deus fortfarande bara är i klass 1 nu.. hur ska han annars hinna till VM -deltagande före storebror..  ;-)

Har du också en hund som oftast gör väldigt bra kontaktfält på träning, men som kanske hoppar av dem på tävling?

Eller en hund som sitter som klistrad i starten på träning men som ibland lyckas smyga fram en bit på tävling?

En hund som är superentusiastisk och energisk på tävling är bra att ha.. om du lyckas få den att prestera lika bra ändå trots dess sinnesstämning.

Å andra sidan finns det hundar som har den energin på träning där hemma men som pga stress eller bristande motivation inte visar ngn gnista på tävlingsbanan...

Ju fler skillnader du har mellan träning och tävling, skillnader som hunden märker, desto mer ökar risken att beteendet inte blir likadant heller på banan. Man bör noggrannt gå igenom vilka skillnader man gör mellan träning och tävling, ex. antal belöningstillfällen, hur man belönar, hur man förbereder sig etc. för att träningssituationen ska likna tävlingssituationen.

Den största skillnaden för många är ju skillnaden i hundens (och förarens) stressnivå eller "aktivitetsberedskap" .

 Om du vill att hunden ska kunna prestera bra trots denna "stress" på tävling så måste du hitta sätt att få fram detta även på träning. Ex. träna trots främmande hundar omkring, "busa upp" hunden riktigt mkt , använd verbala och kroppsliga signaler för att tagga hunden, håll igång hunden före start på träning, spring från mållinjen till en väntande leksak om du gör så på tävling.

OM din hund  river hinder, hoppar kontaktfält eller tjuvstartar endast under tävling så måste du simulera tävlingslika förhållanden på träning. Om du inte lyckas efterlikna tävlingssituationen på träning så är det svårt att få bort problemen på tävling. Det viktigaste är som sagt att få upp samma stressnivå. Kanske du ska träna oftare på andra klubbar? i ny miljö? Tävla mot andra eller er själva på träning genom att alltid ta tid?

På tävling får du inte bära med dig leksak el. godis. Om du alltid tränar med en godisväska på dig så ger du hunden väldigt tydliga signaler om att hunden med säkerhet kommer att få en belöning, nästan en form av muta... Hunden märker då direkt skillnad under tävling. Du behöver träna hunden på att vara uthållig med sin belöning, att den kommer när jobbet är avslutat dvs banan avklarad.

Ett bra tips är att tänka att en bana är en kedja där belöningen kommer på slutet.  Du kan i stället använda ord som hunden associerar med belöning. Då ska du använda samma ord när du ger belöningen på slutet varje gång så hunden förknippar ordet med en positiv känsla. Då kan du genom att säga det ordet på banan under en tävling  väcka hunden lite mer.

Själv säger jag ordet "duuuuktiiig" med ett speciellt tonfall. Om jag säger det under en vanlig promenad så vänder sig hundarna om och slickar sig genast om munnen. Det gäller att inte "överanvända" detta ord  för att det inte ska mista sin betydelse.

Det är svårt att vara samma person själv på tävling som man är under en mer avslappnad träning. Om du oftast säger en signal för kontaktfältet med ett lugnt tonfall under träning så kan du genom att plötsligt låta hysterisk (nåja..) under tävling snarare själv orsaka att hunden hoppar i stället.

Försök använda samma lite hetsiga tonfall ibland även under träning . Spring på samma hetsiga sätt som du troligen gör på tävlingar. Låtsas som att du tävlar nästa gång du tränar, kräv lika mkt av hunden som på en tävling, försök motivera din hund lika mkt trots att du inte har godis el. leksak synlig. 

Försök själv hitta tävlingskänslan även på träning. Och träna inte om du inte är på humör själv... 

Så fick vi äntligen komma igång med en tävling före den officiella i slutet av feb. Hade inte riktigt lust att åka iväg så tidigt först men ....

Kallt var det också och dagen blev riktigt lång, så lång att jag hoppade över den sista klassen. Troya Arena där tävlingen hölls var fin, spec. fikaavdelningen där det fanns mysiga soffor bredvid en TV som visade en mysig brasa.. Bra med plats att sitta på där och hundarna fick följa med in.

På läktaren i ridhuset fanns det inte lika mkt plats.. trångt och lite bökigt att komma fram med sina grejer. Det krävdes ju lite extra filtar etc. för att kunna hålla värmen hela dagen. Det var tom kallare inne än ute. Hundarna kunde man rasta av på småvägar el. på stora fält runt ridhuset, perfekt! Alla funktionärer var väldigt hjälsamma och trevliga!

Banorna ritade av Mikael Hofgren var snabba men lite kluriga ändå, hmm. han lyckades smyga dit en del fällor som man inte riktigt uppfattade på första banvandringen.. men sedan lyckades han inte lura mig!

Jag körde Izor på A-klasserna och Deus i en B-klass, vilket var en liten felbedömning. B-banorna blev ju svårare och det blev en riktigt svårt slalomingång för lilla Deus i hans klass..(han var mest med för miljöträning och test av "läget") chansade friskt på en svår ingång och högerslalom men efter 2 försök fick det bli vänsterslalom ändå... Fick rätt många fel men var ändå riktigt nöjd med honom!! Han var betydligt mer följsam nu än på tidigare tävlingar i höstas. Det märks att träningen ändå börjar ge resultat. Och fartkapacitet finns verkligen!

Izor gick riktigt bra, gullungen!!, trots lite okoncentration i starten från honom (han hade ju inte tävlat sedan i september och hade lite svårt att koppla bort andra hanar omkring..) så fick vi bra fart och snygga svängar. Konstigt att det oftast går bättre för honom på tävling än träning? Men han behöver nog den lilla extra spänningen (och en mer laddad matte) för att tända till.

I agility så gick allt alltså perfekt tills vi kom till balansen. Vi har inte tränat en stor balans sedan september.. bara på vår "lilla balans". OCH JAG SAKTAR IN FARTEN!!!!! Sablar!!! Antagligen pga omedveten försiktighet... Jag hamnar alltså lite efter honom och Izor slarvar med sitt kontaktfältbeteende, han fick inget fel så jag tvekade ngn sekund, men precis när han hunnit till nästa hinder så kallar jag tillbaka honom och gör om balansen. Diskar mig själv förstås.. Han VET  vad han ska göra, hur han ska göra, så det var rent slarv.

 Inga fler "fel" och vi kom i "mål" med stor glädje! Det kändes riktigt härligt att han var i så bra form redan på första tävlingen för året!  Och jag var nöjd med att ha tagit om kontaktfältet. OM jag inte gjort det hade vi fått pris men uppriktigt sagt bryr jag mig inte ett dugg om priser om det andra "priset" blir att min hund tar chansen att slarva på nästa tävling för att han kom undan tidigare. Det skulle "kosta" mer än jag vinner...

Måste bara påminna mig själv om att be ngn vänlig själ att ropa åt mig strax före en balans på tävling : SPRING!!!

Lovade mig själv att alltid göra så här OM han slarvar igen... vilket förstås ska undvikas genom mer noggrann träning på en riktig balans. Men löftet gäller även om det händer på en off. Kanske jag får "offra några tävlingar" , vad vet jag,  men det får det vara värt. Vi ska INTE upp i klass 3 med halvbra kontaktfält el. osäkerhet vid öppna slalomingångar.

I hoppklassen var Izor ännu duktigare, jag var mer taggad och "på" honom så farten blev ännu bättre!

Jag har gjort en försök till banskiss, måtten stämmer inte 100% men ungefär så såg banan ut. Ev. har jag fått dit ett hinder för mkt på slutet!?  Nåja.. vid platta tunneln på slutet så visste jag först inte riktigt hur jag skulle handla.

Vill inte göra bakombyte på raksträcka innan, ville inte springa på vä sida om huset själv för att riskera att råka styra upp honom mot fel hinder efter hopphindret bakom platten, bestämde mig ändå för det sistnämnda.

Men det blev ett bakombyte ändå före släpet tyvärr och jag genade för att ta emot honom vid hindret efter. Tyvärr drogs Izor mot mig när han kom ut ur tunneln.. Helt rätt egentligen eftersom jag gjort bakombytet . Jag sa "ut!" för att få ut honom på rätt sida om hindret men det blev antagligen för otydligt eftersom han ändå kom på fel sida, jag hade precis påbörjat att försöka "trycka" ut honom igen men tajmingen blev fel, så jag fick honom att ta hindret från fel håll i stället! Ouups!! Men sedan var det full fart in i mål i alla fall!!

Ett riktigt fint lopp av Izor och felet tog jag på mig helt förstås! Så jag kan inte var annnat än nöjd med hans insats i denna tävling ändå med tanke på förutsättningarna.

Sedan var min ork slut, jag var stelfrusen och yr i huvudet (kan ju inte äta vanlig mat ännu pga av att jag inte är frisk) . Så vi bestämde att avbryta och hoppa över Deus sista klass. Men jag var glad över tävlingsinsatsen när vi åkte hem. Nu vet jag vad jag har att träna på inför Linköpings klass 2.

Får se om jag kan träna på lite UT-signaler på ondagsträningen. Vi håller på att lära Izor att kunna följa mina arm/axelsignaler utan att han går för mkt efter min kroppsrörelse. Jag ska kunna röra mig mot nästa hinder lite i förväg utan att han bryter sin väg mot pågående hinder. Vore ju himla skönt att tex. kunna lämna honom vid slalom och placera mig närmare nästa hinder vid behov.

 Den mesta träningen denna vecka kommer att läggas på klickerträning och de beteenden vi ska ha i kedjan vid instruktörsexamen nästa helg. Hua... nu börjar det bli nervöst!! Apropå det! Jag var inte alls lika nervös nu på agilitytävlingen som jag brukar..hmm..börjar allt tävlingspsykologitänk ge resultat!? Vore ju toppen! Man kan ju alltid hoppas!