Det är genom möta svårigheter som vi blir starka sägs det.

Det finns risk att man gärna fastnar på träningen av vissa hinder eller vissa moment i träningen..

En del av träningen är ju helt klart roligare. (läs slalom!) Men man måste ju såklart lägga mer tid på det som känns lite "jobbigt och svårt" ....också!

 Trots att jag både på träning och tävling ibland råkat ut för tydliga missar på "ut-signalen" dvs när hunden ska ta hindret bakifrån eller längre ut från sidan av mig ( På göteborgs avd. tävling sist så hände det tom 2 ggr på samma bana..!)  så har jag inte tränat på detta som jag borde.

Men vad sur jag kommer att bli om det kommer en sådan ut-sekvens på Linköpings tävling ännu nästa helg och jag INTE blivit bättre tills dess... och om jag diskar mig då!

Så under varje promenad denna vecka har jag förstärkt denna signal genom att vi bara gått el. sprungit rakt fram och att jag sedan visat "ut" och belönat MYCKET när det blivit rätt. Fast där har det inte alls varit några problem.

Uppföljning med hinder blev så ganska snart så här: dvs en slags trappa + threadle...

Jag försökte hålla en så rak linje som möjligt själv och jobbade mest med axelvridning med minskande styrka.. och ut -handen + verbal signal. Försökte att göra övningen flera gånger med enbart en signal åt gången för att "testa" vilken signal han går bäst på.

Det visade sig att axelvridningen (+ kroppsförskjutning..) gav bäst effekt, sedan den verbala signalen och sist min Ut-arm... hmm... intressant. Trodde nog att han gick mer på min arm... Det är ju bäst att ha så tydliga och rena signaler som möjligt så utifrån detta bör jag tänka mer på att bli tydligare med axlarna på banan när jag tävlar.. Men om jag ska rensa bort en signal..? Det är ju dumt att ha 3 signaler för samma sak! ..... svårt ändå att välja.....

Har ni testat era hundar på vilken signal de egentligen reagerar mest? Ibland kan det ju tom vara ngn liten grej man gör som man själv inte ens är medveten om...Då är det bra att filma varandra!

För övrigt har jag haft en S*** dag på jobbet (var riktigt arg ett tag..inte likt mig..) så jag muntrade upp mig genom en härlig springtur i skogen med hundarna och sedan lite agility förstås när humöret blev bättre. Skönt att känna att konditionen verkligen börjar bli bättre igen! Vill tävla nu!! Fast jag börjar bli lite spänd och nerv.... Nej, vad säger jag .. jag är inte alls nervös!! .. tror jag... det är nog bara vinnarinstinkten som börjar komma tillbaka! (..säger vi.. Tur att jag snart ska på föreläsning om tävlingspsykologi igen.. precis vad jag behöver just nu tydligen )