Hösten KAN ju vara väldigt vacker.. och nästan befriande efter en lång varm sommar ....med allehanda småkryp och getingar.

Fina färger och stjärnklara nätter. Men det här tråkiga regnandet som inte håller upp särskilt länge lockar inte särskilt mkt till utomhusträning långa stunder, förutom promenaderna förstås. Nu har vi dessutom drabbats av åska flera dagar denna vecka. I går fick vi springa från bussen hem medan blixtarna slog ner med några sekunders mellanrum NÄRA oss. Hundarna var rätt oroliga när vi kom hem. (vi med..) Som tur var har vi en damm intill där vi bor som "tar åt sig" blixtar så risken minskar att de slår ner i vårt hus.

Usch, det var ändå inte så kul..

Då uppskattar jag klickerträningen väldigt mycket. Det kan jag träna vart som helst. I köket, sovrummet eller tom i badrummet om jag inte får lugn och ro någon annanstans. Allt går bra. Just nu tränar jag intensivt på de beteendekedjor vi måste lära oss och att ha säkra signaler på. En signal är säker om hunden ALLTID t.ex backar när jag säger backa oavsett miljö och situation. Det är inte signalsäkert om hunden råkar sätta sig istället för att backa. Jag tränar på en kedja med högersnurr + vänstersnurr och en avslutande backning. Detta ska göras i ett svep. Det är ingen idé att börja med kedjor om inte de enskilda momenten sitter bra först. Det gör de för oss. Men det ligger mycket träning bakom. Hemligheten är att momenten är så förstärkta att själva signalerna för momenten i sig utgör en effektiv inlärd sekundär förstärkare.

Det finns en mängd grundbeteenden som man kan träna på, klarar hunden dem så kan den det mesta som behövs för vilken hundsport som helst ex. agility, lydnad och freestyle.

Här kommer en lång lista på grundbeteenden att träna på:

• Ögonkontakt
• sitt
• ligg
• utgångsposition, även ligg och stå
• backa fritt
• fotgående
• apportering
• loss
• musmatta
• målöverföring
• backa i fotgående
• inkallning
• behålla ögonkontakt i rörelse
• förbli sittande
• förbli liggande
• förbli stående
• hålla kvar vid musmattan
• hålla kvar vid målpinnen
• krypa
• skall
• hoppa över
• krypa under
• rulla runt
• vinka
• vänster/höger

Måste jag då hålla på med att klicka och belöna dessa beteenden i evighet? Nej, självklart inte. Så fort ett beteende är inlärt och signalsäkert och vi vill behålla det så kan man övergå till ett oregelbundet belöningsschema "fixed schedule". som en enarmad bandit.

 Klicket är inte heller nödvändigt på ett redan inlärt beteende, det räcker med en primär förstärkare.

Jag kan ärligt säga att min hund är klickerklok nu dvs han bjuder självmant på en mängd beteenden när jag ställer mig i utgångsposition för att börja klickerträna.. och det är så himla kul!!!! Framför allt är det även så glädjande för hunden. Härligt!!

Har du inte börjat med klickerträning ännu? OJ, vad du missar mkt skoj!

Om man vill vara med i Varbergs tävling men inte anmält sig ännu så kan jag meddela att det tyvärr är kört. Enligt egen erfarenhet så vet jag att de inte är mottagliga för ursäkter eller vädjanden så det hjälper inte att försöka anmäla sig i efterhand. Jaha, "kul för er då" som är anmälda och betalat i god tid....

Ni har en jättechans att ta pinne där nu när inte vår minsting Prinsen Deus får vara med.. han hade nämligen sprungit i från er alla!!

...Möjligtvis hade han tom sprungit åt rätt håll hela vägen också...

Skämt å sido. Självklart är det roligt att få avsluta tävlingsåret med en officiell tävling så jag önskar er naturligtvis lycka till!

Någon som misstänker att jag är lite avundsjuk? (ni har rätt) ..

Passa på och njut nu också av ert tävlande. Vi kan som sagt var inte vara med och hundarna har fått en tidigare vintervila än planerat. Hör och häpna, jag har inte ens tränat slalomingångar på flera veckor! Men oj, vad vi ska ta igen detta så fort vi kommer igång igen ungefär i slutet av Januari. För sedan i februari ska minstingen få vara med i Oskarsström BK:s tävling och då måste vi ha hunnit träna lite i alla fall.

The Lord of sheltieöarna: Izor får tyvärr vänta på sina klass 2 tävlingar ännu längre. Om vi inte får oerhörda abstinensbesvär och drar iväg betydligt längre bort än vi tänkt oss.. risken är förstås stor.

Det är viktigt med vila för hundarna!!!

Inte minst psykiskt för att hunden inte ska tröttna eller tycka att det blir tråkigt. Det är även viktigt för återhämtningen. Om man tränar för mkt med kort återhämtning så bryts musklerna ner utan någon chans att bygga upp sig.

Låt mig återge lite av vad Mija Jansson säger, nämligen att återhämtningstiden beror på  individens egna förutsättningar. Men man ska t.ex tänka på att hundar ändå verkar kunna återhämta sig fortare än människor. Att en hund som är van att jobba mycket återhämtar sig snabbare och tvärtom. Du kan träna oftare om du ser till att träna olika muskelgrupper.

Alltså , det är viktigt att ge hunden en chans att "komma igen" och att den får läka ut ev. småskador. Men träna andra saker, ställ inte av hunden helt och hållet -det går fort att tappa men lång tid att bygga upp.

 Överträning kan bla. leda till minskad prestationsförmåga, muskelvärk, sämre koordination, viktminskning, dålig aptit, hög vilopuls och ökad infektionskänslighet. Psykiskt påverkas hunden genom att den kan bli trött , rastlös, nedstämd, irriterad, tappa motivation och få humörsvängningar.

Har det gått så långt är det viktigt med omedelbar vila från hård träning och tävlingar, minskad träning. I stället ska du göra nya roliga saker med hunden.

Agilityhundar belastas mkt i fronten bl.a vid landningar och hopp -det behövs bra muskulatur i fronten. Pålagringar i tåleder kommer pga sneda landningar, vrickningar osv. Tänk på att senor (som i tassen) tar mycket längre tid att bli uppvärmda. Passa på att se över hunden ordentligt hos någon kunnig person och glöm för allt i världen inte att massera era hundar regelbundet!

Tips:  läs artikeln  "Hur överbelastas agilityhunden?" som tidigare publicerats i Brukshunden.

Hur mycket kan egentligen en sheltie ( "skälltie")  skälla på en skala under ett dygn? Och hur ska man egentligen kunna få ut något vettigt av det de säger?  Idag funderade jag allvarligt på våra språkförbistringar sins emellan oss.

"Men för sjutton matte!!! Akta dig för brevlådan!!"  Sa Deus. "Va, sa jag? Vad menar du ? " "Ska du vara rädd för brevlådan nu också? " Så sa han nämligen antagligen när jag skulle hämta posten idag.

Brevlådan står precis bredvid ett stall så det finns såklart en del andra saker av intresse där intill som skulle kunna framkalla detta varningsläte.. för det var vad det var! En varning.

Hur jag vet det? Nämen.. ni känner väl igen de olika typerna av skällande? Även om en sheltie låter bedrövligt i öronen efter en stund så betyder även deras vokaler något trots att kroppsspråket i sig under all päls är nog så övertygande . 

Vad kunde detta hemska vara? Och han har ju aldrig någonsin reagerat på brevlådan.. även om just Deus reagerar på alla möjliga icke konstigheter. T.ex om en förrådsdörr på huset intill aldrig brukar stå öppen en gång plötsligt GÖR det så är den värd att skällas på för säkerhets skull tycker han. Liksom de flesta som går lite underligt -de får veta det!

Men nu var det alltså brevlådan.. det kändes lite halvt pinsamt med folk omkring så jag skyndade mig att öppna brevlådan. Oj, där bland massa reklamblad och månadens inte så roliga räkningar var ju....  en ny blankett för inbetalning för ett års medlemsskap i den lokala brukshundklubben!!!

Som jag alltså INTE tänker betala , ska ju avsluta medlemskapet där ...

...(nu får ni nog bläddra till ett tidigare inlägg om ni inte hänger med..)

Åh, jösses , skrattet bubblade upp inom mig och bildade en stor skrattattack! Brydde mig inte längre om några personer som stod och stirrade bredvid på en tokskällande hund och en matte som uppenbarligen inte gjorde mer än halvhjärtade försök att tysta hunden utan stod bara där och skrattade!!

Nog brukar hundarna bidra med mkt lycka, äventyr , stor förundran och beundran som gör livet underbart men att det där brevet som väckte lite tråkiga känslor för mig, också kunde påverka hunden innan det överhuvudtaget var öppnat anade jag inte.

Men så passande det var ändå , tänkte jag för mig själv när vi gick hemåt på lite busiga ben. "Visste väl att vi var på samma sida, du och jag Deus."

Vi får ju vara lite konsekventa eller hur?

Men det slog mig att jag inte alltid är det... visste ju det  om jag ska erkänna men ytterligare en dimension uppenbarade sig för mig. Mina signaler på agilitybanan.!!

Rak rygg signalerar framåt med fart, om jag sjunker ihop lite så tolkar hunden mig ganska bra om den sänker sin fart.. sänka farten gör vi  "naturligtvis inte" i på tävling normal fall.. hrrmmm...

Armen nära kroppen betyder hund nära matte, armen långt ut från kroppen betyder att hunden gärna får vika av en bit ifrån mig...

Detta använder jag väl konsekvent får jag säga. MEN!! Nu kommer det underliga. Är jag verkligen konsekvent med mina verbala signaler?? Eller?? Jo fram-fram !!  betyder INTE att hunden ska sakta av.. och genom betyder alltid genom men.. RÖSTEN! Jag menar alltså tonfallet. Hur borde det vara?

Hög röst borde vara en framåtsignal eller hur? "Fram-fram brukar jag ju säga rätt högt "nu kan du tuta och köra!!" .. Men nu kommer det retliga .. då borde ju en låg röst signalera tvärtom. Att "NU får du uppmärksamma mig lite mer, här kanske en sväng kommer.."  Men tyvärr.... detta används väldigt inkonsekvent. Så dagens  lärdom är att börja jobba mer konsekvent med ljudsignalerna.

Tonläge och styrka bör ge konsekventa betydelser för hunden. Lugnare mer dämpad kommunikation där det behövs för bäst hjälp inför uppgiften. Och jag ska tänka mer på att inte höja rösten för mkt när jag tror att hunden inte hör och jag misstänker att han rusar iväg framåt åt fel håll. Då är ju risken i stället att jag "puschar" på honom ännu fortare framåt.. Hmm.. det var något att tänka på!

..en liten filmsnutt som komplettering till tidigare inlägg, men man bör ju vara insatt i Cesars metoder för att förstå ironin....

Hur mycket ska man stå ut med egentligen?

Hur många år ska man orka kämpa för att samarbeta med folk som aktivt motarbetar agilityverksamheten på en brukshundklubb?

 Vill inte gå in på allt som hänt men....

.....Nej, nu räckte det för oss i tävlingsgänget. Vi har gjort så mycket för klubben, men vi som är bl.a. instruktörer, tävlingsledare och agilityfunktionärer sa tack och hej efter några riktigt allvarliga incidenter och startar nu en egen klubb. Vi ger inte upp, vi har höga mål med agility inkl. tävlandet och nu får vi bättre förutsättningar för att nå så långt vi vill!!

Ska verkligen bli spännande. Vi har valt styrelseposter och ska ta de nästa stegen i föreningsbildningen, dessutom letar vi efter en bra plats att vara på, det ser ut att kunna ordna sig för vi har flera alternativa lösningar att jobba utifrån. Träningen i vinter sker i ridhus så än så länge klarar vi oss. Sedan ska vi ordna träningar, kurser och inoff. tävlingar.

Det enda lilla problemet är att man inte får tävla på agilitytävlingar för vår inoff. klubb så antingen ska jag tävla  för sheltieklubben el. bli medlem i en annan brukshundklubb bara för den orsaken. Får se vad det blir...

När jag kommer tillbaka till jobbet igen så består innehållet i en av kurserna av ämnet djurskydd som 3:orna läser nu. Ämnet är konstigt nog fortfarande rätt kontroversiellt och det blir därför en hel del spännande lektioner.

Mycket av det som står i djurskyddslagen och föreskrifter är väldigt tolkningsbart. Eller egentligen inte. Men ta bara formuleringen ”djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande” .  Min tolkning är glasklar,  t.ex. Så ska man inte slå hundar. Men av någon anledning blir det ju diskussion om detta speciellt inom hundträningsområdet. Det märks om inte annat i den debatt som uppstått ang. den s.k.” mjuka träningen” som vi använder oss av inom ex. vis klickerträning. Vart dras gränsen innan man anses bryta mot lagen?

Men enligt min mening är många av de regler och föreskrifter som gäller för djurhållning lågt satta och borde inte vara svåra att följa.

Trots allt har vi i Sverige kommit långt inom djurskyddsområdet.  Jag har läst en del i kväll : Annat var det förr!  I mitt inhämtande av information som inspiration till lektionerna har jag stött på många lustigheter såväl som förskräckligheter.

 

I boken ”Mjöhund och byracka” skriven av Nils Palmborg kan man bl.a läsa om hundens betydelse ur en annorlunda synvinkel:  Enligt en handskrift från mitten av 1400-talet kan man göra på följande sätt för att bota en galen människa: Först skulle man raka av håret på den sjukes huvud och gnida in det med salt och ättika. Därefter tar man en hundvalp, klyver den mitt itu längs ryggraden, kastar bort inälvorna och binder fast den varma djurkroppen om huvudet. Den sjuke skulle därefter stängas in i ett mörkt rum och sova. Som botemedel för ”Bröstböld” ska man bränna ett hundhuvud och sen strö askan över bölderna.

Hujeda mig... men något att minnas när vi pratar om hur folk i andra länder fortfarande använder djur för tillverkning av alla möjliga ”mediciner” .

Hundtränaren ”The dogwhisperer” Cesar Millan går enligt min uppfattning över gränsen många gånger genom de metoder han använder.  Därför blev jag glad när Svenska brukshundklubben släppte ett pressmeddelande ang. hans metoder.

De skriver bland annat:
"Användandet av obehag vid inlärning kan leda till oönskade reaktioner, som exempelvis rädsla, passivitet eller att hunden söker avstånd. Det är något som Svenska Brukshundklubben anser och som styrks av forskning som gjorts kring eldressyr av djur. Det finns andra inlärningsmetoder som är säkrare, skonsammare mot hunden och minst lika effektiv[a]. Svenska Brukshundklubben eftersträvar inlärning genom positiv förstärkning."

Pressmeddelandet avslutas med:

"Inlärning genom positiv inlärning bygger på träning utifrån hundens egna lust att utföra en uppgift. Detta sker på effektivaste sätt genom att belöna fram det önskade beteendet som ägaren vill få fram. På så sätt arbetar föraren tillsammans med hunden."

Många tycker ändå att hans sätt att lösa hundproblem är bra, själv blev jag definitivt slutligt övertygad om att jag INTE vill se honom på TV fler gånger då jag såg nedanstående avsnitt, lägger in en filmsnutt. Om man försöker att läsa hundens signaler kan man se att det i själva verket i hög grad är Cesar själv som väcker hundens försvarsinstinkt och utlöser aggression vid hundmötet. .  hundens aggression riktar sig mot Cesar pga hans metod där han använder ett stryphalsband högt upp på halsen så att hunden kämpar för sitt liv, den blir ju strypt och får inte luft.

I Norge har serien nyligen börjat visas och det har väckt reaktioner:Gry Løberg, MSc Companion Animal Behaviour Counselling, Manimal, Akershus och Randi Helene Tillung, M.Sc i atferdsbiologi, Fjellanger Hundeskole AS, Hordaland  skriver bl.a så här:

”I dette programmet er det før hver treningsomgang en tekst som advarer mot å bruke metodene på egenhånd, men heller søke profesjonell hjelp. Dette alene kunne tjene som et rødt lys for TV-selskapene som vurderer å kjøpe inn dette programmet. Men når man ser nærmere på programmet bør det være tydelig at metodene med kvelning, klyping, ydmykelser og trusler ikke hører hjemme i noe ordentlig hundehold eller egner seg som helgeunderholdning.”

 Ang. filmavsnittet nedan skriver de bl.a.:”Den videre treningen er at hun skal gå tett ved den andre hunden. Millan strammer da renneløkken slik at hun knapt har fotfeste på frambeina og vi hører gurglelyder og desperate forsøk på å få luft. Det hele ender med at hun blir så engstelig, i løpet av de 6 minutter han avser til treningen, at de ender opp i en kamp som for henne handler om liv og død. Millan må bruke hele sin styrke for å få lagt henne i bakken og strammer båndet så hardt at hun blir passiv og apatisk av luftmangelen. Emily ligger langflat og utmattet på bakken. Med dette avslutter Millan ”treningen”, og forklarer at tiltaket var nødvendig fordi Emily var aggressiv”.

Är det här verkligen metoder som man vill lära ut till ”vanliga” människor???
Hoppas att liknande influenser kommer minska i samhället. Tyvärr har det gått åt fel håll ett tag. Men det börjar snart en ny hundträningsserie på TV och enligt förhandsinformationen använder sig instruktören av positiv förstärkning i träningen.  Ska bli intressant att spana in första avsnittet.

länk till några hundpsykologers reaktion på serier som visar upp metoder som grundar sig på straff: http://www.aftonbladet.se/debatt/medier/article362263.ab
 

Ni på TV: Nu är det dags att släppa in en hundtränare som använder sig av mjukare metoder, varför inte en klickertränare?object width="425" height="344">

Är väldigt trött idag och har ont efter en axeloperation, axeln ville liksom smärtsamt nog gå ur led vid de mest olämpliga tillfällen.. så idag har jag inte varit den trevligaste personen... Surar även fortfarande lite för att jag  då inte kunde vara med på de senaste agilitytävlingarna som vi var anmälda till ... Skurup och Bjuv fick klara sig utan oss tyvärr. Både jag och hundarna börjar bli rätt rastlösa redan.. kan ju/får inte träna agility heller. VILL VILL VILL !!!!!!

Men för att lyfta upp humöret lite kan jag ju tänka på hur skönt det är ändå att vara utan vissa delar av tävlandet. Jag saknar t.ex inte:

• Att vakna klockan 3 på natten för att åka iväg  typ 32 mil i mörkret.. som jag gjorde till Örebros tävling
• Att känna hur det enda paret strumpor  jag har med mig inbäddas i lera, kyla och en halv sjö vatten redan under banvandringen på Tidaholms BK
• De ca tusentals getingarna som körde ett envist attackkrig på både folk och hundar  i slutet av sommaren på Lidköpings BK...
• Att med skamsen uppsyn tvingas be snällt om att få starta sist i stället när jag missat min start eftersom jag konstant blandade ihop mina startnummer (flera tävlingar..)
• Ha ett tidigt startnummer när tältet står på andra sidan av tävlingsplatsen och stressat springa tillbaks till banan efter att jag nyss gått banvandring, hämtat hunden och med andan i halsen och med en stressad inte lika uppvärmd hund  som jag borde ha kasta mig fram till starten medan väntande funktionärer ler lite stelt.. Göteborgs BK
• Precis missa pinnar  pga några hundradels sekunder i båda loppen! .. så retligt..på Tomtens BK
• Vänta trotsigt i 5 timmar till efter en sen tidigare redan oändligt lång dag, tills det hunnit bli kväll,  på att sista klassen ska starta trots att jag har 35 mil att köra hem sedan och efter det göra ett riktigt skitlopp där jag fick typ 15 fel och massa tidsfel... på Eskilstuna BK
• Hamna med husvagnen på en allmän gräsmatta precis bredvid ett bostadsområde där det drog omkring ett ungdomsgäng som tjoade halva natten så man inte kunde sova... intill Lunds BK.

Ok,det kan nog vara ganska skönt med ett liiiiiitet uppehåll trots allt. :-)

Fast agility är ändå det roligast jag vet.

Ibland blir man inte riktigt klok på sin hund.. speciellt när de plötsligt ser spöken som man själv inte ser. "Vad morrar han på egentligen?"  För det mesta har man ju en aning men vid vissa tillfällen känner jag att jag som människa är rätt underlägsen mina hundar gällande uppmärksamhet.

Deras fenomenala hörsel har ju också stor betydelse, men förmågan att uppfatta saker och ting snabbare är fantastisk. Hur ******* ska det vara så svårt varje gång att själv få syn på grannkatten INNAN hunden sett den och redan hunnit spänna musklerna och ladda för att jaga ikapp den.. fastän jag är beredd innan.. tror jag åtminstone..

När jag var ute på en promenad vid skogen i kväll så trodde jag att det skulle bli en skön avslappnad tur.. trodde jag ja! I stället så fick hundarna mig att vara beredd på att möta något bakom varje träd, "en varg?" " älgar som flyr från jägare" "hmm.. någon skummis kanske?" och började fundera på folk som försvunnit spårlöst..! Jag kan lova att jag inte brukar vara ..hmm ..orolig.. när jag går i skogen (långa ensamma skidturer som liten i björnskogar i Norrland har ju härdat en som tur var) Men NU var pulsen rätt hög och det var helt hundarnas förtjänst. DE såg ju något!! VAD var det?? I alla fall var de väldigt stirriga på konstiga ställen.

Först så stannade båda plötsligt och stirrade UPPÅT mot en klippa.. Jag stirrade också så mycket jag kunde men inte fasen varken såg eller hörde jag något. DET är ju det som gör en lite nervös. Tänk om det åtminstone kunde titta fram en grävling då eller tom en älg.. helt ok.. bara jag får veta vad det var! Precis när de , och så småningom jag,  börjat lunka fram igen i godan ro så stannar Izor och raskt efter Deus och fokuserar bakom sig! Sådär plötsligt stelnar de till och jag vänder mig tvärsnabbt men ser jag något där kanske?? Nejdå! Tur var väl det förresten... Jaha, nu kunde jag inte låta bli att kika bakom mig under resten av skogspromenaden..

Ibland har de en så bra uppmärksamhet minsann!! Tvärtom brukar det vara med mig, utom på tävling.. då är min uppmärksamhet av världsklass!! Om den bara var riktad åt rätt håll vill säga. Då noterar jag sekundsnabbt om något rör sig bredvid mig i starten.." där är en annan hund som min hund kommer att bli störd av" .. "måste hon leka just där med bollen?" " Varför sitter de vid målet så himla nära banan?"  Precis en sådan typ av uppmärksamhet som just då kunde få vara lite mindre" utåtriktad". (Hur tränar man egentligen på att bli bättre på att fokusera på rätt saker? Försöker koncentrera mig på uppgiften men...Har någon några bra tips så skriv gärna en kommentar.)

 Hunden, som jag tror ser allt som JAG ser just då, har i själva verket en väldigt smal fokusering.. fast åt rätt håll , fokus och uppmärksamhet på linjen som leder till målet där något viktigt som smakar gott väntar. Men just ikväll, ja andra tillfällen med, så överglänser hundarna mig tusenfalt med sin uppmärksamhet för omgivningen.. och jag börjar känna mig knäpp som inte fattar något!

På klickerinstruktörsutbildningen talade vi om att hundar ofta ser och uppmärksammar andra saker än vi tror, att de kanske betingar träningen på ett annat sätt än vi tror, och att vi måste tänka på att hundar tar in väldigt mkt av allt som händer omkring.. saker som vi kanske missar och som därmed påverkar träningen.

Vi såg en kort filmsnutt, en slags uppmärksamhetsövning, Jag ska inte avslöja för mycket, titta själva, men jag missade rätt rejält kan jag säga.. Ni ska fokusera väldigt noga på det vita laget och räkna antalet passningar de gör.

Hmm jag borde nog vara lite mer uppmärksam bakom mig i skogen.. ;-) men som tur var har jag ju hundarna som hjälper mig...