Hur mycket ska man stå ut med egentligen?

Hur många år ska man orka kämpa för att samarbeta med folk som aktivt motarbetar agilityverksamheten på en brukshundklubb?

 Vill inte gå in på allt som hänt men....

.....Nej, nu räckte det för oss i tävlingsgänget. Vi har gjort så mycket för klubben, men vi som är bl.a. instruktörer, tävlingsledare och agilityfunktionärer sa tack och hej efter några riktigt allvarliga incidenter och startar nu en egen klubb. Vi ger inte upp, vi har höga mål med agility inkl. tävlandet och nu får vi bättre förutsättningar för att nå så långt vi vill!!

Ska verkligen bli spännande. Vi har valt styrelseposter och ska ta de nästa stegen i föreningsbildningen, dessutom letar vi efter en bra plats att vara på, det ser ut att kunna ordna sig för vi har flera alternativa lösningar att jobba utifrån. Träningen i vinter sker i ridhus så än så länge klarar vi oss. Sedan ska vi ordna träningar, kurser och inoff. tävlingar.

Det enda lilla problemet är att man inte får tävla på agilitytävlingar för vår inoff. klubb så antingen ska jag tävla  för sheltieklubben el. bli medlem i en annan brukshundklubb bara för den orsaken. Får se vad det blir...

När jag kommer tillbaka till jobbet igen så består innehållet i en av kurserna av ämnet djurskydd som 3:orna läser nu. Ämnet är konstigt nog fortfarande rätt kontroversiellt och det blir därför en hel del spännande lektioner.

Mycket av det som står i djurskyddslagen och föreskrifter är väldigt tolkningsbart. Eller egentligen inte. Men ta bara formuleringen ”djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande” .  Min tolkning är glasklar,  t.ex. Så ska man inte slå hundar. Men av någon anledning blir det ju diskussion om detta speciellt inom hundträningsområdet. Det märks om inte annat i den debatt som uppstått ang. den s.k.” mjuka träningen” som vi använder oss av inom ex. vis klickerträning. Vart dras gränsen innan man anses bryta mot lagen?

Men enligt min mening är många av de regler och föreskrifter som gäller för djurhållning lågt satta och borde inte vara svåra att följa.

Trots allt har vi i Sverige kommit långt inom djurskyddsområdet.  Jag har läst en del i kväll : Annat var det förr!  I mitt inhämtande av information som inspiration till lektionerna har jag stött på många lustigheter såväl som förskräckligheter.

 

I boken ”Mjöhund och byracka” skriven av Nils Palmborg kan man bl.a läsa om hundens betydelse ur en annorlunda synvinkel:  Enligt en handskrift från mitten av 1400-talet kan man göra på följande sätt för att bota en galen människa: Först skulle man raka av håret på den sjukes huvud och gnida in det med salt och ättika. Därefter tar man en hundvalp, klyver den mitt itu längs ryggraden, kastar bort inälvorna och binder fast den varma djurkroppen om huvudet. Den sjuke skulle därefter stängas in i ett mörkt rum och sova. Som botemedel för ”Bröstböld” ska man bränna ett hundhuvud och sen strö askan över bölderna.

Hujeda mig... men något att minnas när vi pratar om hur folk i andra länder fortfarande använder djur för tillverkning av alla möjliga ”mediciner” .

Hundtränaren ”The dogwhisperer” Cesar Millan går enligt min uppfattning över gränsen många gånger genom de metoder han använder.  Därför blev jag glad när Svenska brukshundklubben släppte ett pressmeddelande ang. hans metoder.

De skriver bland annat:
"Användandet av obehag vid inlärning kan leda till oönskade reaktioner, som exempelvis rädsla, passivitet eller att hunden söker avstånd. Det är något som Svenska Brukshundklubben anser och som styrks av forskning som gjorts kring eldressyr av djur. Det finns andra inlärningsmetoder som är säkrare, skonsammare mot hunden och minst lika effektiv[a]. Svenska Brukshundklubben eftersträvar inlärning genom positiv förstärkning."

Pressmeddelandet avslutas med:

"Inlärning genom positiv inlärning bygger på träning utifrån hundens egna lust att utföra en uppgift. Detta sker på effektivaste sätt genom att belöna fram det önskade beteendet som ägaren vill få fram. På så sätt arbetar föraren tillsammans med hunden."

Många tycker ändå att hans sätt att lösa hundproblem är bra, själv blev jag definitivt slutligt övertygad om att jag INTE vill se honom på TV fler gånger då jag såg nedanstående avsnitt, lägger in en filmsnutt. Om man försöker att läsa hundens signaler kan man se att det i själva verket i hög grad är Cesar själv som väcker hundens försvarsinstinkt och utlöser aggression vid hundmötet. .  hundens aggression riktar sig mot Cesar pga hans metod där han använder ett stryphalsband högt upp på halsen så att hunden kämpar för sitt liv, den blir ju strypt och får inte luft.

I Norge har serien nyligen börjat visas och det har väckt reaktioner:Gry Løberg, MSc Companion Animal Behaviour Counselling, Manimal, Akershus och Randi Helene Tillung, M.Sc i atferdsbiologi, Fjellanger Hundeskole AS, Hordaland  skriver bl.a så här:

”I dette programmet er det før hver treningsomgang en tekst som advarer mot å bruke metodene på egenhånd, men heller søke profesjonell hjelp. Dette alene kunne tjene som et rødt lys for TV-selskapene som vurderer å kjøpe inn dette programmet. Men når man ser nærmere på programmet bør det være tydelig at metodene med kvelning, klyping, ydmykelser og trusler ikke hører hjemme i noe ordentlig hundehold eller egner seg som helgeunderholdning.”

 Ang. filmavsnittet nedan skriver de bl.a.:”Den videre treningen er at hun skal gå tett ved den andre hunden. Millan strammer da renneløkken slik at hun knapt har fotfeste på frambeina og vi hører gurglelyder og desperate forsøk på å få luft. Det hele ender med at hun blir så engstelig, i løpet av de 6 minutter han avser til treningen, at de ender opp i en kamp som for henne handler om liv og død. Millan må bruke hele sin styrke for å få lagt henne i bakken og strammer båndet så hardt at hun blir passiv og apatisk av luftmangelen. Emily ligger langflat og utmattet på bakken. Med dette avslutter Millan ”treningen”, og forklarer at tiltaket var nødvendig fordi Emily var aggressiv”.

Är det här verkligen metoder som man vill lära ut till ”vanliga” människor???
Hoppas att liknande influenser kommer minska i samhället. Tyvärr har det gått åt fel håll ett tag. Men det börjar snart en ny hundträningsserie på TV och enligt förhandsinformationen använder sig instruktören av positiv förstärkning i träningen.  Ska bli intressant att spana in första avsnittet.

länk till några hundpsykologers reaktion på serier som visar upp metoder som grundar sig på straff: http://www.aftonbladet.se/debatt/medier/article362263.ab
 

Ni på TV: Nu är det dags att släppa in en hundtränare som använder sig av mjukare metoder, varför inte en klickertränare?object width="425" height="344">