Senaste inläggen

Av tiipa - 17 december 2008 20:53

KOPPEL:

Ett rep som sitter fast i ditt halsband och som gör det möjligt att leda din person dit du vill att han/hon ska gå.


HUNDSÄNG:

Vilken mjuk, ren yta som helst, som till exempel det vita överkastet i gästrummet eller den nyomklädda soffan i vardagsrummet.


 DREGEL:

Detta är vad du gör när dina personer har mat och inte du. För att göra detta korrekt så måste du sitta så nära du kan och se ledsen ut, sedan låter du dreglet falla till golvet, eller ännu bättre, i deras knä.


NOSNING:

 En social sed att använda när du hälsar på andra hundar. Placera din nos så nära baken du kan på den andra hunden och andas in djupt. Upprepa ett flertal gånger, eller till din person ser till att du slutar.


SOPTUNNA:

 En behållare som dina grannar ställer ut en gång i veckan för att testa din uppfinningsrikedom. Du måste stå på dina bakben och försöka putta av locket med din nos. Om du gör det rätt så blir du belönad med margarinpapper som du kan riva sönder och köttben och mögliga brödkanter att äta.


CYKLAR:

En konditionsmaskin på två hjul, uppfunnen för hundar för att kunna kontrollera midjemåttet. För att få maximalt träning så måste du gömma dig bakom en buske och sedan hoppa ut och skälla högljutt och springa vid sidan av cykeln i några meter. Personen kommer sedan att tappa kontrollen över cykeln och falla in i buskarna och du kan gå lycklig därifrån.


 DÖVHET:

 Detta är en åkomma som påverkar hundar när deras person vill att de ska komma in och de vill stanna ute. Symptomen inkluderar att stirra tomt på personen och sedan springa i motsatt riktning eller lägga sig ned på marken.

ÅSKA:

Detta är en signal att världen kommer att gå under. Människor är dock förvånansvärt lugna under åskväder, så det är nödvändigt att varna dem för faran genom att darra okontrollerat, flämta, rulla runt med ögonen och följa dem hack i häl.


PAPPERSKORG:

Detta är en hundleksak fylld med papper, kuvert och gamla godispapper. När du blir uttråkad, vält papperskorgen och strö runt papperen i hela huset tills din person kommer hem.


SOFFOR:

Dessa är för hundar som servetter är för människor. Efter att man har ätit så är det artigt att springa upp och ned i soffan och torka av sina morrhår.


BAD:

Detta är ett sätt som människor använder för att blöta ned golvet, väggarna och sig själva. Du kan hjälpa till genom att skaka pälsen våldsamt och mycket.


BUFF:

Det bästa sättet att få en människas uppmärksamhet när de dricker en kopp rykande hett te eller kaffe.


LUTA:

Varje bra hunds svar på kommandot "sitt"! Speciellt om din person har klätt upp sig för kvällen. Detta är väldigt effektivt just före en kavajtillställning.


/av Jezz

Av tiipa - 16 december 2008 21:54


In med hunden i bilen!

Ta tag i hundjä****!

-Men få honom att hålla käften då!


Mycket får man höra när man har skällande hundar.. och shelties är ju inte den tystaste rasen direkt.. det håller jag med om. Men att skällandet stör andra så otroligt mycket inser jag inte alltid.


På något sätt har man väl blivit tillvand eller så bryr man sig kanske inte lika mycket. Annars skulle man väl inte skaffa sig en ras som har så lätt till skall. Men självklart bryr jag mig om andra blir störda.


Och självklart bryr jag mig om det skulle påverka hunden negativt i något sammanhang. Ex. vis vill jag inte ha dem skällande i sina burar under tävlingar. Vill ju gärna att de har mycket energi kvar till loppet. Så då har de oftast en filt över buren för att minska på störningarna .

Men det har inte fungerat perfekt alltid direkt...


Så nu ska jag nog testa en Manners Minder. En träningsapparat som man styr med en fjärrkontroll . OM man klickar på kontrollen så låter apparaten,  "ping!" och en godis ramlar ner i en behållare till hunden. Den fungerar väl på långa avstånd, det vet jag eftersom jag testat tidigare. Så man skulle teoretiskt sett kunna gå en banvandring och samtidigt "klicka" då hunden är tyst i buren så den lär sig att det lönar sig. Då ska man förstås ställa apparaten i buren först :-)

 Får se hur det fungerar i praktiken.


Lämpligen börjar man först använda den under vanliga träningstillfällen och sedan under tävling. Men kan även ställa in den så den inte "pingar" om det nu det skulle störa hundar i närheten.

Trots att, eller tack vare, att mina hundar redan är klickertränade så mycket och genast kände igen "träningsformen" så blev de väldigt nyfikna på Manners Mindern första gången. De fick en hel måltid när vi tränade på att dutta på target som filmen ovan visar ett ex. på. bara för att vänja dem vid apparaten.


Träningsmöjligheterna är många! Man kan belöna hunden trots att man inte är där. Man kan skicka hunden till en annan plats (rutan) där den blir belönad direkt. Man kan ställa in den så den belönar  automatiskt med ett visst intervall ex. för att träna hundar att vara ensamma. Få hunden att vara lugn när det kommer gäster. Vara lugn i buren. Stå stilla under skötsel. Lära in ett bra backande då belöningen kan komma bakom hunden m.m


Vi får väl se hur detta går sedan, om detta kan få hundarna att vara lite tystare i burarna. Eller när jag är tvungen att binda upp dem tillfälligt under träning när vi bygger bana el. går banvandring. Svårigheten för mig är väl mest att få möjlighet att träna en hund i taget under agilityträningen.

Det kan nog även bli svårt att träna långa stunder INNAN de ska in på banan.. vill ju inte att de ska bli mätta och därmed mindre motiverade att "jaga" efter belöningen  i målet.


Men allt är värt att testa! Noggrann träning i små steg är förstås viktigt för att det ska fungera. Min kriterieplan kommer att utgå från att hunden bara ska kunna gå in i buren lugnt , utan störningar omkring, (kan de redan) till att sedan kunna ligga i buren under minst 15 min stilla och tyst trots störningar intill.


Om det är några fler som testat en Manners Minder så hör gärna av er med tips och reflektioner.




Av tiipa - 15 december 2008 12:51

Vad glad jag blev när jag läste dagens mail på agilitylistan!

Tydligen finns det några klubbar som tänkt till lite och satsat på att utveckla även förarna,  för den den fysik som behövs vid agility.


Och allt fler inser vikten av att hålla sin hund i god fysisk form, det har tom kommit ut en del litteratur i ämnet, jippie! En ny bok är skriven av Anna Holmgren och Stefan Rosén, finns på Ica bokförlag och heter Fysträning för hund. Jag har inte den själv ännu men ska beställa så fort som möjligt :-)



Jag skrev lite om mina funderingar om vilken träning som kan behövas för oss som tränar och tävlar i agility i ett tidigare blogginlägg:


http://agilityliv.bloggagratis.se/2008/11/24/1138317-att-oka-sin-egen-hastighet-for-agility/


Alla behöver självlart inte vara elitindrottsmän/kvinnor för att syssla med agility men oavsett vilken nivå man är på /satsar på så kan det vara en god idé att förebygga skador inte bara hos hunden utan även hos sig själv.


 Jag kan nog tänka mig att det är många förare som vrickar foten, får muskelsträckningar osv. Oftast KAN det nog bero på, liksom när det gäller hundar som skadas, att man inte är tillräckligt uppvärmd. Men risken finns att det händer även pga att man är otränad inför uppgifterna eller pga de ojämna planer  man ofta springer på . För att inte tala om halkrisken pga regnet som alltför ofta infinner sig .. inte bara risk för att man halkar och ramlar men man spänner sig även lite mer vid dessa tillfällen ..

...så lite eftervård i form av massage vore bra även för oss.


En  kort promenad före att agilitylopp förebygger nog inte särskilt mkt inför de snabba vridningar och sträckningar man utför vid ex.framförbyten el. snäva svängar.


Om man nu satsar på att komma långt.. att nå till toppen av agilityvärlden dvs SM el. tom VM , så krävs det faktiskt att man även har en god fysik och kondition själv. Med de allt snävare referenstiderna i klasserna så måste man själv orka springa rätt fort för att få bra tider. Man behöver kanske inte springa lika fort och långt som hunden men hinna springa till rätt placering på banan är väldigt viktigt.


Även om jag vid ett tillfälle (tror det var på Kungsbacka BK:s  "Häxjakten" i ridhuset där) såg en man som kom in på banan med kryckor, ställde sig i mitten och dirigerade sin hund (bordercollie..) med signaler som "höger", "vänster" etc. och lyckades få hunden att gå felfritt.


 Men jag tror nog inte (förlåt mig om jag får fel någongång ) att man når till så mkt högre nivåer på det sättet.

Å andra sidan har Greg Derret demonstrerat något liknande i en sekvens på sin film "Agility foundation"..... så vem vet....


Vi behöver träna våra leder och muskler så de blir uthålliga, tänjbara och klarar höga belastningar. Under agility så belastar vi främst våra fotleder, knäleder och benmuskulatur. Men även rygg och axlar kan ta stryk om vi spänner oss eller gör plötsliga vridningar och andra rörelser där vi sträcker ut oss häftigt i ovana kroppspositioner.


Hmm.. kom just på att jag nog får göra en träningsplan för mig själv också om man ska lyckas få upp kondition och styrka till kommande tävlingar.


Man får tänka på att kroppen ska hålla många år till.. det lär ju ta ett tag till för oss innan vi nått våra mål...


Av tiipa - 13 december 2008 22:22

Vissa saker är roligare efteråt.. när en viss tid förflutit efter..

Som några saker som kan inträffa under agilityutövande. ..


En del saker som kanske inte är så roliga men ändå väcker viss munterhet lite i efterhand kanske. Som t.ex vissa av de misstag man gjort som man naturligtvis aldrig tänker göra igen.


Saker man visste innan var fel  men som inträffade ändå i hastigheten , och som skedde, med största sannolikhet, ibland pga nervositet..


..som att glömma ta bort halsbandet -det hände verkligen bara en gång- för det kändes riktigt surt att bli diskad för :-(


Att råka ta upp belöningen ur fickan innan man varit ute från banan -suck!


Att "slappna av" före sista hindret på banan när man trodde att nollan var klar.. och således slarva med handlingen så hunden MISSAR sista hindret -riktigt skämmigt!


Det var några saker som hände innan vi hade fått så mkt erfarenhet. Men jag glömmer det aldrig.


Pinsamt var det också första gången vi tävlade inomhus i ett ridhus och min hund plötsligt till min stora fasa bestämde sig för att kissa på väggen bredvid slalomet ....

Som tur var såg jag ju sedan att sådana saker var vi trots allt inte helt ensamma om, att det faktiskt hände andra ibland också.


Nu med mer erfarenhet kan man ta hantera ev. pinsamma situationer med  lite mer humor än besvikelse men nu handlar det mer om andra orsaker.

Som när jag i somras fokuserade så otroligt mycket på en supersvår slalomingång..som min hund klarade perfekt, till min stora lättnad ...och därmed tillfälliga förlust av fokusering pga av det ... och jag min klantskalle glömde för ett ögonblick  vilken tunnelingång vi skulle till  direkt efteråt fast jag hunnit gå banvandringen väldigt noga innan. Kom ju på det nästan direkt igen men då hade jag förstås redan lyckats styra in min hund i "fel" ingång....


Åh vad jag var arg på mig själv!!  Ok, lärde mig förstås läxan,  att inte överdriva mitt fokus under banvandringen till en särskild del av banan. Och faktiskt våga tro lite mer på min hund än jag gjorde just då inför slalomet...


Det är ändå så skönt att få se att även de bästa, t.o.m även de i landslaget , kan göra små misstag ibland. Då känns det inte lika "farligt" att råka göra några själv...


Jag tittar gärna på den här filmsnutten som påminnelse om att jag inte behöver vara för hård mot mig själv om det inte riktigt blir som jag tänkt mig på agilitybanan.. jag är INTE ensam  om det :-)

Av tiipa - 12 december 2008 23:25


SBK utbildar många instruktörer. Det ingår visserligen lite pedagogiskt "tänk" i de flesta kurser men de flesta SBK lärare är inte egentligen pedagoger. Behövs det?   De som går kurs förväntar sig i alla fall att själv också lära sig mer på kursen.


Om man vänder på det lite så behövs

det i alla fall lite mer "servicetänk" hos instruktörer.

Det är personer vi utbildar först och främst, inte hundarna. Det är en stor skillnad.


En bra instruktör ger ju hundens förare redskap för att den själv ska kunna träna sig hund mot olika mål. Sedan så köper ju faktiskt hundägaren en kurs och bör få ut så mkt som möjligt av den.. mer än de faktiska träningsstunderna under kursen.


Förvånansvärt många ser sin egen instruktörsframgång i hur väl hundarna utvecklas på kursen när man ju inte får glömma att förarens kunskapsutveckling kan vara det viktigaste , speciellt i början.


 Det är viktigt att även ge förarna beröm för sina insatser och inte bara uppmärksamma hur duktiga hundarna blivit. Även den som har en jobbig hund som inte är bland de duktigaste, kanske den i gruppen som "stör" mest,  måste få  besked om vad den gör som är bra för att utvecklas och inte tappa motivation.


Det finns alltid något man kan uppmärksamma som är positivt.


Man bör komma ihåg att människor lär sig på olika sätt, vi har olika inlärningsstilar.  Något förenklat så.....Ex. vissa är mer analytiska och behöver få lära sig nya saker stegvis bit för bit, från punkt a till ö,  för att sedan skapa en helhetssyn.


Medan andra tvärtom har en holistisk inlärningsstil och måste få utgå från en helhet, få sätta saker i sammanhang och från det arbeta sig inåt mot detaljer.


Analytiska personer behöver få saker dokumenterade och tappar lätt koncentrationen om man inte följer en "röd tråd" i undervisningen. Medan det mer skulle trötta ut den holistiskt lagda , att alltid gå från ruta 1 till 10.


Analytiska personer behöver ha ordning och reda och ha tyst omkring sig när de ska lära sig något. De holistiska är de som gärna pratar lite "bredvid" och kan vara just samma personer som gärna lyssnar på musik samtidigt som de läser något.


Som en jämförelse kan nämnas att de flesta matteböcker inom skolvärlden passar den analytiska personens sätt att lära sig. Medan den holistiske skulle lära sig mest av att "gå ut i den verkliga världen" och lära sig matte genom praktiska konkreta exempel.


Tänk vad många elever i skolan som trott att det är deras "fel" att de inte förstår... när det egentligen kan handla om att det är undervisningsmetoderna som inte stämmer.


Det är ju många fler inlärningstilar  och aspekter att ta hänsyn till men detta är en av de största skillnaderna. Vi kan sällan skapa en perfekt lärande situation för alla samtidigt men man bör åtminstone tänka på att variera sina undervisningsmetoder. Man kan även tänka till lite mer om HUR man presenterar en ny uppgift och HUR man ger instruktioner.


Ikväll har de flesta på jobbet en mysig julfest tillsammans, jag fick tyvärr ingen barnvakt ikväll. Dessutom har jag redan varit bort tillräckligt mycket, får ju prioritera dottern nu.


 Men en speciell person på jobbet, som alltid är vänlig och får mig att bli glad :-) , som ville att jag skulle komma, fick mig att känna att jag borde varit med...


Det skulle behövts så här efter en superstressig vecka med alldeles för mkt att tänka på. Fast.... några klockrena kontaktfält i stället , av hundarna ute på tomten, med deras efterlängtade belöning: SNÖBOLLAR!!

.....var nog bästa medicinen..  ....och lättade upp fredags stämningen igen!!

Av tiipa - 10 december 2008 19:18


Så fick man något nytt att tänka på igen... men det är den stora tjusningen med agility. Man blir aldrig fullärd, tack och lov, och när man tror att man börjar bli säker på något så dyker plötsligt frågor upp ändå. Varför gör man som man gör egentligen i en viss situation? Det kan vara bra att fråga sig ibland. Man måste våga ifrågasätta sina egna metoder och handlingsalternativ ibland .


Om en hund gör stora svängar så ligger det kanske närmast att börja tro att man måste jobba mer på att ex. bli tydligare själv med sina signaler eller att förstärka mer då hunden gör snäva svängar.


Lätt eller hur?   Nä nä.... Enligt Greg Derret så kan det förstås

( ja, förstås ..så "dum" jag är som inte tänkte på det...) bero på att man inte förstärkt tillräckligt mycket i den egna zonen (en nästan hel cirkel runt ens egen kropp utom bakom dig). Hunden ska vara belönad så ofta i din zon så den strävar efter att komma nära dig . Därför ska du helst inte kasta iväg det du belönar med utan belöningen ska komma hos dig.


Måste alltså börja förstärka zonen kring mig också, belöna nära mig. Träna mer cirkelarbete och belöna  när vi svänger runt.


Framförbyten är ju egentligen så lätt, bara 3 enkla steg...

men väldans vad krångligt det kan bli ändå på tävling. Man bör träna på framförbyten så mycket själv utan hund så man klarar att göra dessa i hög fart tom när man blundar. Då kanske man klarar att göra dem på ett bra sätt på tävling. Bara med 3 steg och med god mark förflyttning, helst ca 2.5 meter enligt Greg. Gäller att träna ordentligt i vinter för mig ... :-)


Det är faktiskt så att många gör sina framförbyten med fel timing, på fel ställe, så man riskerar att störa hunden mer än man hjälper den.

Enligt Greg ska man inte göra framförbyten på raka linjer, även om man vill byta sida. Det är större risk då att man krockar med hunden och att man bryter hundens raka linje.


Fler nackdelar med framförbyten på en rak linje: Du lär faktiskt hunden att ignorera din svängsignal och du riskerar att störa hundens "båge" över ex. ett hopphinder med ev. rivning som följd.


På övningen ovan så kan man fundera hur många framförbyten som behövs... Kanske skulle jag gjort ett framförbyte både mellan 3 och 4 och mellan 7 och 8 men.. enligt Gregs "order" ska det då bara vara ett framförbyte, det mellan 3 och 4. 


Greg har haft en del invändningar mot blindbyten bakom oss.. t.ex:

-du förlorar ögonkontakten med din hund, det finns risk att hunden tappar driv och fart, det kännetecknas ofta av sena egna kropps signaler för nästa riktning, det är inkonsekvent jämfört med våra andra handlingsregler som säger att hunden aldrig annars själv får "smita" bakom vår rygg, bakom vår blindbyteslinje dvs den linje som går ut mot sidorna från oss och bakåt.


 Han lär sina hundar redan som unga att de aldrig får "byta" riktning bakom hans rygg, ens på promenader. Så konsekvent klarar jag nog inte att vara hela tiden men jag ska definitivt tänka mer på dessa regler när jag går banvandring nästa gång!


Denna helg är Greg på besök i Sverige (Malmö)  och håller en kurs..

..Den varar flera dagar och kostar rätt många tusenlappar tyvärr.

Så en prioritering av min tid och mina pengar så här inför jul gör så jag i stället får sitta här och vara avundsjuk en stund på dom som kan vara med....

Av tiipa - 9 december 2008 23:24


Hur farligt är det med agility egentligen?


Det är väl känt att det kan leda till förslitningar och skador men i vilken omfattning blir det skador? Hur stor är risken? Tyvärr finns inga klara besked ännu men jag känner till att det var en veterinär som genom agilitylistan försökte samla in information i ärendet. Vad jag förstod så kommer hon att presentera vad hon kommit fram till nästa år på en föreläsning för veterinärer och djursjukvårdare. Jag ska försöka få delta i denna föreläsning genom jobbet.


Det verkar som om de flesta agilityhundar som kommit upp en bit i klasserna och hållit på med agility i flera år åsamkar sig en del skador på vägen. Jag hade en undersökning på bloggen tidigare och den visade att nära en 3:e del av de som svarat råkat ut för att hunden krockat med ett hinder. '


Jag hörde talas om ett fall där en hund fick en ögonskada som man misstänkte hade orsakats av just en krock med ett agilityhinder. Detta hände min hund en gång med, en rätt allvarlig krock rakt in i sidan av däcket. Han råkade vända sig bakåt med huvudet just när han skulle ta avstamp, för att en annan hund bredvid banan råkade bli extra högljudd just då.  Vi hade tur och min hund fick inga skador den gången.


 Däremot har han drabbats av stelhet efter några tuffa tävlingsdagar tidigare. Numera är jag mkt noggrannare med att göra regelbunden massage mellan tävlingarna och sedan dess har han inte visat några fler tecken på stelhet. Massage är ju inte bara bra för att motverka stelhet och ömma muskler utan det är även bra för att förebygga detta också.


Agility kräver att hunden ska klara snäva svängar och krävande upprepade hopp. Om hunden dessutom inte har helt korrekt anatomi så är risken betydligt högre att den drabbas av skador el. förslitningar på leder och skelett.


Något man kan tänka på är att inte alltid satsa på att få till supersnäva svängar på agilitybanan. Bättre är att satsa mer på att hitta bra linjer och öka farten för att slita mindre på hunden.


Om man inte värmer upp hunden ordenligt före agilityträningen ökar risken att hunden får ryggproblem el. problem med leder.

Några tecken som kan tyda på att hunden drabbats av smärta i ex. rygg eller länd:


Svårigheter att hoppa upp ex. i bilen el. upp i soffan

Skriker till när den ska resa sig upp

Hälta

Beteendeförändringar, ex. visar aggressivitet

Ovilja att röra sig, dämpad fart

Visar tecken på obehag när man stryker den över ryggen

Visar Stelhet el. smärta under el. efter träning


Alltså: värm upp ordentligt, gå av hunden noga efter träningen, ge hunden massage 1-2 gånger per vecka. Kontrollera din hunds muskler, arbetar den lika mkt med båda sidor?, använder den höger galopp direkt när den går över till höger varv el. föredrar den att använda  vänstergalopp några steg till?


Försök ge en jämn allsidig fysisk träning. Tänk på att hunden behöver vila för att kunna bygga upp muskler.


Av tiipa - 8 december 2008 21:39


Varför ska jag jobba på att få min hund snabbare? Jag hinner ju knappt med honom som det är nu?


...så tänkte jag i början då han var snabb och entusiastisk, snarare försökte jag dämpa honom lite för att få honom över rätt hinder ibland. Så skulle jag ju aldrig göra idag.


Farten och entusiasmen är numera våra bästa vänner på agilitybanan.

Från att vara nöjd med att "köra på säkerhet" och hellre få typ 10 fel än att bli diskad så gäller idag i stället att "vinna eller försvinna"." Att vara i toppen eller botten", "satsa för fullt varje gång.". You name it!


Det är ju det som krävs idag om man ska nå några höga placeringar. Visst kan man (med lite tur..) med "säkerhet" nå upp till klass 3 om man tävlar tillräckligt mycket men sedan är det kört om man fastnat i ett inte så supersnabbt tempo.


Några tips på vägen:

Det enklaste sättet att få upp hundens fart, och motivation, är att använda något hunden verkligen älskar. Ex. en lek ni gör eller ett föremål. Om du bara kan använda godis som belöning så bör du jobba på att kunna använda andra belöningsformer . Godis dvs att äta är nämligen lugnande för hunden...


Låt hunden jaga och fånga föremål ex. en leksak i ett snöre, om din hund är försiktig så låt den vinna ofta. Din röst och dina egna rörelser är också viktiga. Rör din snabbt och spela gärna "över" om det behövs. Prata med upprymd , ljus och glad röst i snabbt tempo.


Tänk på att du kan bygga upp signaler som hunden förknippar med glädje och fart. Ex när hunden rusar omkring hemma ute på tomten och leker så kan du lägga på ett speciellt ljud varje gång som du sedan använder även när du vill "busa upp" hunden , och när ni leker vid en tävling.


Och: Hur ska din hund bli entusiastisk om inte du är det själv. Du ska också "älska" leken eller det ni leker med!! Lek gärna en stund själv med föremålet innan din hund får nå den.

När du tränar på olika hinder, tänk på ditt kroppsspråk, vänd dig inte med din front rakt mot hunden så mkt.  Stirra inte på hunden och vänd din sida/rygg mot hunden för att inte visa dominanssignaler, speciellt om din hund är känslig.


Träna aldrig agility själv om du inte är på "humör".... det främjar inte direkt hundens fart.... Risken är i stället att du förstör mer än du bygger upp.


Fartträning är inte alltid synonymt med "lätt" träning.. men att träna lite enklare banor/kombinationer ibland gör att hunden upplever träningen lättare och därmed får mer självförtroende då den lyckas med det den gör.


Slutligen: En hög förstärkningsfrekvens är väldigt viktigt för att hålla uppe hundens motivation. Belöna ofta!!!


Här kommer ett tips , det här vill jag ha i julklapp i alla fall:

se klippet nedan.

Susan Garrets nya DVD om slalominlärning. Tydligare genomgång än tidigare filmer i samma ämne. Del 1 finns att köpa men bara en begränsad tid. Sedan kommer del 2. Vill ha!!!!!

Skapa flashcards