Senast för någon dag sedan fick jag göra en agilitykollega medveten om värdet av att belöna sin hund och på ett sätt som hunden uppfattar som en belöning.  Många fastnar i gamla vanor och kanske belönar hunden bara där man upplever att man har mest tydliga problem. Detta brukar inte sällan vara vid balanshindrets kontaktfält och vid slalom. Sedan kanske hunden i bästa fall  får en belöning vid banans slut också.

Vad händer? Vi får en hund som älskar balansen, så mycket att den gärna väljer att hellre springa till balansen i stället för till "rätt" hinder om balansen ligger och lockar som en uträknad fälla. Hunden "suger" inte lika bra på alla hinder men får även en extra skjuts på väg till mål där den vet att en belöning brukar komma.

Man kan inte nog stryka under hur viktigt det är att belöna oftare på fler ställen för att väcka hundens motivation och inte minst fart! Att belöna vid ex. hopphindren minst lika ofta.

Hur många brukar få för stora svängar med sin hund på banan? Hur många av dessa brukar jobba med att belöna sin hund när den faktiskt lyckas göra snäva svängar?.... 

Om du tycker att din hund går långsamt i slalom? Tror du att slalomet då har ett högt värde i hundens ögon?  Testa att byta upp dig till en riktigt smaskig superbelöning och se vad som händer.

Och om du själv inte lever dig in ordentligt, om du själv inte är intensiv och engagerad i det du gör, hur tror du att hunden ska vara det?

Jag brukar påminna om de ord Susan Garret brukar säga:

De lyder ungefär så här...

-Skulle du själv gå till jobbet med glädje och fart om du fick risigt eller inte alls betalt för det arbete du lägger ner?  Men om du visste att du fick en miljon så skulle du  inte tveka en sekund att kasta dig in i dina arbetsuppgifter. Om synen på hindret för hunden motsvarar "en chans till rostbiff"  så skulle även hunden få högre motivation  till att utföra just det hindret och därmed få bättre fart.

Det måste ju inte vara belöningar i form av mat/godis. Hundens reaktion bestämmer ju vad som är riktigt värdefullt för den, det kanske är att få kampa el. ha en brottningsmatch med matte? Det kanske är, som i fallet med mina hundar, att få jaga ett flygande föremål?

Idag har vi tränat just på det . Förutom att vi tränade på kombinationer med många svängar, alltså många tillfällen att belöna och förstärka dessa, så tränade vi även på gungan. Den är lite bortglömd ibland, i alla fall för oss, eftersom vi inte brukar "ha problem" med den.

Men inte har väl farten och utförandet varit exakt som man vill ha det på hela gungan alltid... Så massor av smaskiga belöningar för snabb utförd gunga blev det också i dag.

Ibland är det faktiskt inte så mycket som behövs egentligen för att "väcka" hunden lite extra.

I morgon ska vi åka till tävlingsplatsen vid Ryda sportfält i Borås där Ulricehamns BK arrangerar klass 2 , klass 3 och lagtävlingar

( och vi har fortfarande inte anmält eller börjat tävla med något lag från oss

ännu  :-(  tyvärr  ) .

Jag vill få upp tältet i förväg så att det blir lugnare på lördag morgon och för att få en bättre plats för tältet. Kampen om bra tältplatser kan nämligen bli hård på Ryda för det blir lätt trångt om man hamnar för långt "in" mot kanten.

Men jag vill inte stå helt ytterst heller eftersom vi förra året vid just en ytterplats råkade ut för en skum typ som gick omkring och spanade in i flera tält och han gick in en bit i vårt tält!! Som tur var upptäckte en av oss detta och frågade vad han höll på med?? Då smet han kvickt iväg åt ett annat håll. Misstänkte skarpt att han var ute för att se om det fanns någon som var värt att stjäla.

Det hade vi ju inte .. förutom hundarna förstås!! Det inträffar ju allt oftare att hundar blir stulna men jag har inte hört talas om att det förvunnit någon hund vid en hundtävling än så länge. Men detta gör faktiskt att jag blivit mkt försiktigare med att lämna hundarna i buren utom synhåll. I bland är jag faktiskt glad över att åtminstone en av mina hundar nog skulle protestera rätt vilt om en främling försökte få ut honom ur buren och ta med honom.

Paula Alden skriver på sin blogg om hur många har det jobbigt med sin nervositet vid tävlande och kanske t.o.m genom det försämrar sin hunds prestationer också. ..känner mig väldigt träffad.... klart att mina taskiga nerver spelar en stor roll för våra tävlingsresultat. Men men... vi jobbar ju med detta och det har blivit lite bättre även om jag ännu får springa till toa  minst 4 gånger på morgonen före tävlingen....

Det är ju ändå väldigt roligt åtminstone ibland att tävla... fast mest efter att 1:a loppet är avklarat. Nu i Borås börjar vi med hopploppet i stället för med agility som det varit på de flesta tävlingarna i vår. Det ska bli väldigt intressant att se om det blir så nu i stället att agility då går bättre än hopp som hittills gått bäst i 2:an.....

Trötta efter dagens slit.... Så var den tävlingen ( I varberg) färdig. Och hur gick det då?

Man kan ju fundera över om målen nåddes. Svaret måste bli ett ganska tveksamt Njaa.....

Kontakt? Intensitet? Bra samarbete? Nej inte riktigt......

Izor var lite okoncentrerad och jag svarade med "samma mynt" -Stressade på lite i starten i ag. 2 , tappade farten själv eftersom jag blev lite tveksam och missade därmed ett framförbyte vilket ledde till att Izor gick in i fel tunnelingång:  Disk! Efter det blev det som det brukar när det råkat bli en miss på banan, jag tappar gnista och det gör ju inte saken bättre precis i resten av loppet.

Fick höra att jag kanske var för "mjuk" mot honom och att jag borde vara lite tydligare. Izor har ju varit väldigt känslig för om matte är missnöjd och då har han blivit låg och tappat fart. Så jag har tvärtom varit så väldigt entusiastisk genom hela banan. Men nu är han så duktig och självsäker. Alla ev. misstag som blir beror absolut inte på att vi inte klarar av svårigheterna utan på att vi inte får till "flyt" och fullt fokus genom hela loppet. Så jag behöver alltså inte vara så överdriven i rösten el. överrösa honom med beröm hela tiden längre.

Så i hopp 2 försökte jag vara mer tydlig. Dock var starten lite klurig och jag fick själv inte upp tempot ordentligt, ledde till en stor sväng och vägran på slalom. Efter det gick det ändå riktigt bra. 5 fel alltså men även tidsfel pga den lite sega starten och slalomet. Men jag säger bara: Vilka gudabenådade upplopp vi får till. Det kan vi tacka för att vi tränat så mycket släppande övningar på träningen.

Återigen gick det andra loppet bättre än det första. Återigen gick hoppklassen bättre än agilityklassen.  Alltså helt tvärtom mot hur det varit. Hmmm.. Han har alltså mer  (hjärn-)ork än jag tror. Kan inte skylla på det precis längre.

Ska nog inte ändra min strategi särskilt mkt inför tävlingen i Ryda till helgen. Det jag kan göra är väl att springstarta i stället så att jag därmed kan  "väcka" Izor  (läs: mig själv) lite extra direkt.

Men tala om att det behövs bra kondition hos både förare och hund för att orka långa tävlingsdagar och inte minst för att överhuvudtaget ha chans att bli placerad med dessa tuffa referenstider.

Vad säger vetenskapen om konditionsträning för hundar? Enligt "The practical guide for sporting and working dogs" så ska ett konditionsträningsprogram läggas upp med hänsyn till hundens individuella nivå, ålder, ras. kön, motivation och stressnivå. Målet man sätter upp måste vara rimligt i förhållande till den individ man tränar och ens egen kapacitet som hundförare.

För att musklerna ska kunna arbeta en längre tid måste de få syrerikt blod. I vila finns endast ca 15% av blodet i musklerna, vid uppvärmning distribueras blodet ut till muskulaturen. Det är dock viktigt att inte aktivera/värma upp sin hund för fort för då hinner inte cirkulationssystemet med vilket leder till syrebrist i muskulaturen, sänkt PH, mjölksyra och i värsta fall kramp. Alltså uppvärmningen är nödvändig inte bara för att motverka skador utan också för att hunden ska orka jobba. Lämpliga aktiviteter vid uppvärmning är raska promenader med tempoökningar, flacka uppförsbackar och "skutt"-övningar, inga höga krävande hopp.

För att få den styrka som behövs i ett agilitylopp bör man träna "explosiv" styrka: träna hunden på "snabba" saker, som ruscher, "suga musten ur hunden"  (inte bokstavligen kanske) på kort tid. Få repetitioner , max 5-6.

För att få den uthålliga styrka som också kan behövas ska man träna många repetitioner , 8-40 med lägre belastning. Ex. på aktivitet: Hopp över naturhinder, snabba "doggy push-ups", starter som avslutas med hopp, korta branta backar, hopp varannan över/under, intervall trav-galopp el simma med motstånd. Intervall träning kan utföras under korta pass el. som del i distansträning.

Kondition kan förklaras som syreupptagningsförmåga. Ett enkelt sätt att mäta konditionen är att beräkna vilopulsen på hunden. En låg puls innebär att syrgasutbytet fungerar optimalt. Pulsen känner du i ljumsken på insidan av låret, räkna slagen under 30 sekunder och dubbla antalet slag.

För en hund i vila bör pulsen ligga på:

100-200 /min för en liten hund

70-100/min för en mellanstor hund

60-70/min för en stor hund.

Ex. på uthållighetsträning:

aktivitet under minst 40 min utan vila, Hunden håller sig i ungefär samma tempo under passet. ex. cykling/trav på grus el. gräsunderlag.

Kom ihåg att ge tid för vila: Vid träning bryts kroppen ner, vid vila byggs den upp igen . Detta kallas överkompensation och innebär att kroppen bygger upp mer än den behöver. Efter mindre än en vecka avtar överkompensationen och kroppen övergår till ursprungskonditionen/styrkan. Om hunden inte får möjlighet till vila kommer muskelmassan att brytas ner i stället för att öka. Vila för hunden innebär fri aktivitet och promenader utan krav

Om man tävlar en gång per vecka bör det räcka med 2-3 träningstillfällen per vecka med konditionsträning. 2 vilodagar per vecka.  Till detta kommer den tekniska träningen som man har 1-2 dagar per vecka.

Senare i bloggen kommer jag att lägga upp ett träningsgprogram som sträcker sig från uppbyggnadsfas till toppform till vilofas.

Själv har jag nu en kramp i benet som inte vill gå över riktigt. Jag stretchade Izor men  förstås inte mig själv efter loppet.  Åh vad det är mkt att tänka på. 

I morgon har vi VILODAG!! I alla fall Izor. Det får bli Deus som hänger med till agilityträningen uppe på klubben i morgon. Man kan lugnt säga att han verkligen behöver det om det ska kunna bli någon nystart för honom snart.

Nu bär det snart av igen. Hur ska jag orka vänta ända till kvällen?? Bättre att få det gjort. Det brukar alltid kännas bättre efter 1:a loppet när jag sett vilket "humör" Izor är på och hur väl jag själv lyckas just för dagen...

Bilen är färdigpackad, myggmedel med flera livsnödvändigheter är redan i väskan. Har införskaffat diverse belöningar i "matväg" . Idag har jag badat båda hundarna, klippt klor och finpusat dem under tassarna med saxen.

Hann med ett kort besök på klubben för att träna på den stora balansen.

Kontaktfältet på gungan behövde också förstärkas, råkade ut för en väldigt "lätt" gunga senast som damp ner så fort att Izor i princip studsade av...Allt gick jättebra , bra fart, strålande kontaktfält, snygga slalom förutom en missad ingång då jag själv slarvade, men annars var allt toppen! ..... vilket dessvärre gjorde mig ännu nervösare... hur knäpp får man va´ !?

Hur kan det både vara så otroligt kul och spännande att tävla men ändå så himla nervpåfrestande så att jag undrar vad jag egentligen tävlar för överhuvudtaget?

Mål för dagens tävling:

Bra kontakt!

Flyt på banan!

Intensitet och fart! (hos både mig och Izor)

.. och jag ska ta OM kontaktfältet OM han inte gör som han ska!

...Vad är väl en disk här i världen...... Fokusera på det som går bra!

.. ska komma  i håg att vi har lika stor chans som alla andra att vinna om allt funkar som det ska!

Jaha, då kör vi väl!!!

Fy vilket ¤%/&# väder, Regn och en hård blåst hela dagen!

 I dag har vi förstås inte tränat något alls.. vem vill gå ut i sådant väder??

 Det är ju bara sådana där agilityidioter förstås...

Ja visst ja, det är ju det jag är...

Ok, erkänner. Vädret har INTE stoppat mig särskilt mycket idag.

Det kan ju för sjutton regna  och blåsa spik på tävlingarna med. Även om jag själv gärna vill låtsas som något annat. 

Först:

Jag tillhör dem som gärna pratar om agility oavsett om det råkar vara en måttligt intresserad släkting el. en något oinsatt arbetskollega. Det är ungefär som med nyblivna mammor som gärna pratar i timmar om den lilla bäbisen har ätit och bajsat ordentligt...  Och det bara är andra nyblivna mammor som faktiskt är intresserade av att lyssna.

Fast jag pratar om agility förstås. Ibland kan det faktiskt hända att någon "oinvigd" lyssnar och är genuint intresserad. Men de flesta vet ju inte ett dugg om agility innan och är inte riktigt lika intresserade som jag skulle vilja. Förra veckan så var det tex. en som ifrågasatte mig när jag sa att jag nog behöver jogga lite mer för att hålla uppe min kondition.. "Det är ju bara hunden som behöver springa!" sa han lite halvt nedlåtande. Sådant gör mig lite putt och man tappar ibland  lusten att förklara allt om hur agility går till.

Därför blev jag ganska glad över att se denna lilla videosnutt, man kan säga att det är en typ av instruktionsfilm... den kan jag sätta framför näsan på de som är "intresserade" av agility.....

http://www.youtube.com/watch?v=oAUHqIWilrw

 ....Lite kul i alla fall :-)

Jag tränade ju trots allt idag... Vi sprang alltså glatt omkring på fotbollsplanen i full fart. I regnet. Fick jobba en del med min egen motivation men men...

Körde en hel del grundträning a la Greg Derret med Izor. Cirkelarbete på en mängd olika sätt:

Springa i cirkel med hunden på utsidan, springa i cirkel med hunden på insidan, springa i 8:or med bakombyte, springa i stora cirklar resp. små cirklar, springa i cirkel och göra plötsliga framförbyten osv.

Suveränt att uppdatera lite följsamhet på marken inför tävlingarna i veckan. Jag förstärkte beteendet genom att riktigt utstuderat variera belöningen i olika former. Något att äta som t.ex skinka, sedan plötsligt en nötbit i stället. Vips så kom det sedan fram en freesbe ( Izor älskar dem!) , lite kycklingbitar, varvat med lite dragkamp. Oj, vad taggad han blev och svängarna kunde inte bli bättre. Vem sa något om att det regnade??

Deus fick slippa regnet eftersom hindren är kvar i ridhuset och han behövde träna lite extra på bankombinationer.

Det fick bli den ni ser på bilden. Den är ritad av Dana Pike och jag gillar den eftersom den har en intressant och utmanande sekvens som leder upp till slalomingången om man kör högerhandling från början. Jag körde först delar av den: 1-3, 4-6, 6-9. Sedan 1-6 och 4-9 innan jag körde hela. Det blev lite klurigt att få till bra slalomingångar båda "varven" men till slut lyckades det när jag fick till mina framförbyten. Testa gärna själva!

Apropå starlistan till Varbergs BK tävlingen... Jag verkar ha turen med mig den här gången, vi får starta ungefär i mitten i båda loppen. Perfekt. Hinner hämta Izor och värma upp det sista i lugn och ro efter banvandringen.

Det får ju gärna ändå bli lite sol på onsdag trots dagens lyckade regnträning    .. om man får önska alltså... ;-)

Alltså... den lilla gulliga älskade tokstollen heter egentligen Amadeus. Men vi kallar honom Deus. Ålder : 3år. Han är främst min dotters hund så därav har inte JAG tränat honom så mkt.

Efter att ändå ha provstartat honom i några lopp så har vi åter varit på enbart träningsstadie . Han har en otrolig glädje och massa spring i benen men springer tyvärr plötsligt förbi en del av hindren, speciellt händer detta vid slalom och A-hindret. Han gör ett superslalom när han går in rätt men A-et har vi ju tränat alldeles för lite på.

Men idag har det varit specialträning på slalom. Något mkt roligt som hände en gång med hans slalomträning var att han ju inte kunde högerslalom mer än 4 pinnar och plötsligt , alltså verkligen helt plötsligt, när jag liksom bara testade 12 pinnars högerslalom så KUNDE han det bara så där!! Behövde inte ens uttöka med några fler pinnar i taget.

Vad var hemligheten??

Här kan man dra slutsatsen att värdet på belöningen enligt Deus ökade tillräckligt enligt hans behov.. Vad hade jag? ( har bara hänt denna gång) Jo, havrekakor, ni vet såna där i storpack.  Fast i små bitar förstås. De gjorde susen!. I alla fall.. så nu kan han både vä och hö slalom tom snabbare än Izor. Problemet var ju dessvärre att han drog förbi ibland. Antagligen är väl problemet inte helt borta ännu men kvällens träning var mkt lovande.

Nu i kväll tränade vi enligt stegvis uttökande av avstånd till slalomet och med en gradvis utökning av min egen fart till högre och högre hastighet bredvid. Han blir nämligen störd av när man springer fort bredvid.

Deus är klickertränad redan från början och går mkt sällan ur för tidigt.

 Efter  en träning enligt en bestämd kriterietrappa bestående av träning i 4 x 3 minuter så kunde jag springa som bara den bredvid och även från långt avstånd utan att det orsakade några problem. Detta kräver noggrann repetition i några dagar -någon vecka - för att det ska sätta sig. Kan meddela att belöningen idag inte bestod av havrekakor men det gick bra ändå :-)

Våra hundar är helbröder, Deus kommer från kullen året efter Izor. Vi var så nöjda med Izor och hoppades att Deus skulle bli ungefär som honom. Oj, oj, så blev det ju inte. Vi älskar förstås Deus otroligt mkt ändå . Han är väldigt gosig och söker mkt kontakt. Utseendemässigt är de väldigt lika men inte annars. Izor är nästan översocial, älskar alla.  Är framåt och självständig medan Deus är mycket försiktigare, gillar inte främlingar som ju är till för att skällas på om man möter dem på vägen och han är väldigt osjälvständig. Det  positiva med det är att vi inte har samma problem före start på agilitytävlingar.

Med Izor måste jag jobba väldigt mkt med kontakt och motivation, han är väldigt lättstressad , uppmärksammar alla hanar omkring honom och speciellt alla snygga tjejer. Han går knappt att stå stilla med inför start , då börjar han skälla och vill hellst jaga efter den hund som springer på banan, vi måste hålla oss en bit i från och snabbt gå förbi startfållan.  Men hans självständighet har gett ett väldigt bra släppande på banan och fina snabba upplopp. Deus bryr sig inte om andra hundar så mkt, vi kan stå stilla och fokusera på varandra eller kolla in banan i lugn och ro före start. Det gör att jag själv inte blir lika stressad som med Izor.

Enligt vad jag lärt mig  om stress  så har man ju kommit fram till att olika individer har olika sätt att hantera stress. Gäller även människor förstås. Vissa individer får främst en aktivering av sympatiska nervsystemet och binjuremärgen vilket ger minskad cirkulation i perifera delar, höjt blodtryck, mobilisering av energireserver och förhöjd sexuell aktivitet. Dessa individer är mer aggressiva mot främlingar och är överhuvudtaget mer aktiva i sin hantering. De kallas därför "aktiva".

Andra får i stället främst en aktivering i hypofysen och binjurebarken, vilket ger en ökad uppbyggnad av energireserven, höjt blodtryck, sänkt immunologisk beredskap och minskad sexuell aktivitet. Dessa individer är mindre aggressiva och mindre aktiva i sin hantering. De kallas därför

"passiva" . Aktiva hanterare har höga krav på kontrollerbarhet, är mindre beroende av retningar från omgivningen och är mer anpassade till en stabil miljö. De passiva är betydligt mer  flexibla, har inte lika stort behov av kontroll, påverkas mer av  retningar från omgivningen och är mer anpassade till en föränderlig miljö.

Den ena metoden är inte bättre än den andra. Båda klarar av olika typer av stress, men de gör det på olika sätt. De är olika effektiva i olika miljösituationer. När de inte längre klarar av situationen utvecklar de olika sjukdomar. De aktiva får mest hjärtsjukdomar medan de passiva snarare får nedsatt immunförsvar och därmed infektioner av olika slag. Vilken hanteringsmetod djuret har beror på en rad olika faktorer, som tex. arvsanlag, ålder, kön och individens erfarenheter. Man pratar också ibland om att de aktiva är mer introverta (reagerar mer på sin inre bild av omvärlden) och de passiva mer extroverta (reagerar mer på omgivningen)

Introverta skulle då vara mer tankfulla och reserverade, de har en tendens till att göra färre misstag och kunna koncentrera sig längre. De tenderar också till att lättare drabbas av fobier och oro el. överdriven skygghet och rädsla.

Extroverta skulle i stället vara mer sällskapliga och impulsiva, De har mer tendens att bli överdrivet upphetsade och att reagera med antisociala och självdestruktiva beteenden vid påfrestningar.

Att ens hundar oftast är väldigt olika går ju lätt att konstatera och att de därför bör hanteras och tränas på olika sätt.

Nu återstår bara att dra slutsatser av detta. Vilken stresstyp tillhör hunden? Vilken stresstyp är man själv?   Mycket att fundera över......

För att hålla motivationen uppe inför denna arbetssamma vecka  (3 tävlingsdagar)  för min hund , kan det kanske vara bra att dra ner lite på hinderträningen. Inte så himla mkt konditionsträning heller. Bara lite lagom för att hålla uppe orken och bevara mjukhet och styrka i musklerna.

För ett tag sedan  visade Izor  lite symtom på träningsvärk, han var lite stel i sina bakbensmuskler.   :-(  Jag som alltid brukar massera ordentligt efter varje träningskväll och se till stretcha också .  Men ibland krävs lite djupare genomgång av muskler så jag lät en hundfysioterapeut kolla igenom honom lite noggrannare . Hon tyckte att han även var något stel även i ländmusklerna. Men han visade inga smärtsymtom i alla fall som tur var. Den gången fick det bli lite akupunktur  i 2 omgångar, fm +em,  för att nå ner ordentligt till de djupare muskelpartierna.  Först blev han väldigt trött och avslappnad sedan blev han nästan lite överenergisk en stund. Det visar ju att han ändå kände av att han fick en viss befrielsekänsla i kroppen efter akupunkturen.

 Nästa gång ska vi testa hur väl elektroterapi fungerar på honom. Att ge hunden djupmassage, akupunktur el. elektroterapi är ju även väldigt bra som förebyggande åtgärd , man vill ju förstås att hunden ska må bra och hålla för många fler års agilityutövande. Efter en diskussion om innehåll i träning och vardag så blev jag varse om att det ju händer i princip varje dag att hundarna glatt börjar rusa omkring och busa så fort de kommit utanför dörren. De är ju alltid lösa hemma på gården och i skogen omkring oss.  Det blir då många hastiga snäva svängar och tvära kast. Jag måste tänka på att ha dem kopplade en stund först så att de hinner bli uppvärmda innan de tillåts göra sina tokrusningar och vilda lekar. Säkert har det blivit en del tänjningar i kalla muskler och leder pga detta.  Oj då... har tyvärr slarvat lite inser jag nu.. Skärpning krävs! Ska nu även se till att stretcha när de gjort sina "egna träningspass" och rusat omkring långa stunder.  De tar säkerligen lika hårt på kroppen som en agilitybana. Kan behöva lägga in ytterligare en massageomgång per vecka också nu när tävlingssässongen är i full gång.

Bättre alltså att köra korta pass med effektivitet och kvalité hellre än att nöta för mkt. VILA är viktigt med för återhämningen.

De närmsta dagarna blir det alltså ingen banträning, han ska riktigt få längta efter att få köra en bana. Då kanske han är lite mer fokuserad inför start på onsdag? Men det finns ju annat att göra som kan vara till nytta. Kontaktfälten och slalomingångarna ska dock ägnas några minuter åt varje dag. Korta pass men med intensitet och noggrannhet. Lätta övningar för självförtroendets skull.

 Dags att börja se över annat lite smått och gott som jag ev. kan påverka inför tävlingar. Små  problem finns ju alltid att fundera över....

1= nosande i backen medan vi väntar på start. Åtgärd: komma ihåg att byta till halsband i stället för sele när vi ska tävla. Det kan hjälpa mig att få upp nosen lite bättre utan att bråka med honom. Ev. testa en halti?

2= Fokusering inför start för att inte Izor ska distraheras av alla "konkurrerande" hanar omkring honom. Åtgärd: Som förut: undvika att stå stilla och "trängas" i startfållan. Gå dit så sent som möjligt utan att göra inroparen nervös. Göra fler övningar som trix och konster för att främja samarbete inför starten, sedan bära honom förbi det "värsta" stället pch samtidigt hålla en godisbit i handen som han får kämpa lite med för att få loss, släppa ner honom med god bibehållen kontakt och hålla uppe tempo in på banan. Se till att få en snabb start så han inte hinner lägga märke till störningar bakom honom så mycket. Ev. springstart vid "nödlägen".

3= Stress vid tävlingsplatsen. Gäller både mig och Izor. Åtgärd: För att undvika för stort stresspåslag gäller enligt vedertagen vetenskaplig forskning att individen ska ha kontroll över situationen och att man kan förutsäga vad som kommer att hända. DVS vi ska vara förberedda på alla situationer och göra ha likadana förberedelser, allt ska gå att känna igen vid varje tävling.

Viktigt alltså att jag för mig själv ser till att ha god kontroll på bla.. vilket startnummer jag har, att jag verkligen har packat ner allt jag behöver. Se till att äta frukost innan... det brukar jag inte kunna göra för att jag är så himla nervös men mat är ju lugnande så en macka ska jag väl kunna tvinga i mig . Se till att göra allt jag ska i god tid. Inte komma i sista minuten till banvandringen. För Izor gäller att jag inte orsakar honom någon stress genom mitt eget beteende, följer ett likartat uppvärmningsprogram varje gång. INTE utsätta honom för saker som stör mkt som att gå onödigt nära andra hundar , speciellt dem som jag VET påverkar honom negativt.

4= Lyhördhet för sitt namn, svängsignaler och "nödbroms" på banan. Inget större problem men alltid värt att förstärka ytterligare. Åtgärd: Ska nu lägga extra krut på att hans namn verkligen ska ha ett högt värde. Belöna ofta när jag säger hans namn och han reagerar ögonblickligen. Springa med honom under promenaderna och göra plötsliga vändningar och belöna när han snabbt svänger med mig. Träna på att han snabbt ska kunna avbryta ett beteende ex, om jag testar att  kasta en boll,  ropa på honom när på väg att fånga den och belöna när han  väljer att komma till mig i stället. Belöna honom för VARJE gång han väljer att lyssna på mig och följa med mig i stället för något annat lockande som ex. en fågel som plötsligt flyger upp ur buskarna. Och förstås träna ställande och läggande under gång el. högre tempo.

Snart kommer startlistorna ut inför tävlingen vid Varbergs BK, ska bli spännande att se. Jag vill INTE starta som nummer ett, håller tummarna allt jag kan.....  men OM jag nu får nr 1 så får jag väl acceptera detta... hmmm.... ja , då har jag väl i alla fall full kontroll på när det är mig tur, behöver inte fundera på om antal strukna osv. påverkar hur lång tid jag har på mig.... SE där! POSITIVT tänkande !!!  :-)

Jag brukar ha vissa problem med att tänka positivt under tävling... speciellt på morgonen innan. Jag är mkt medveten om detta och försöker verkligen styra tankarna åt rätt håll igen. Som tur var har jag klubbkamrater som försöker påminna mig ibland, och det har faktiskt blivit lite bättre. Försöker åtminstone hålla mina tankar lite mer för mig själv numera.

Det viktigaste jag uppnått är att jag nu fokuserar mer på att få till ett bra samarbete än att fundera så mycket på resultat.

Efter en träning  i kväll som inte gick riktigt som jag önskade och därmed framkallade ännu mer  "tävlingsnerver" så dök denna högst hemmasnickrade lilla dikt upp i huvudet.....

 kalla det  gärna :

"en agilityförares önskan en tidig morgon före tävling....."

-Åh  för jösse namn,  jag glömmer väl ändå inte att tävlingsboken packa ner?

Vill inte ha en påminnelse om annat när jag för nollan går omkring och ler.

Snälla, se till att det inte regnar för mycket och att solen inte är för het,

Och om hur det känns att springa i lera eller snö jag tillräckligt redan vet .

Låt det gärna vara den där trevliga inroparen som står ut med nummerglömska,

en domare som inte är för petig vid kontaktfälten kan jag också gärna önska.

Kan det få bli en bana med mycket spring och helst inte så snurrig som förra gången

Det är väl ok med ett staket och en box bara upploppet blir en riktigt

lång en.

 Ge mig nu fort en bra parkering så jag hinner rasta av min livliga hund

Vill ju få upp tältet snabbt och gärna hinna kolla in kompisarnas lopp en stund,

Kan någon sätta in min hund i buren? Måste till banvandringen redan!

Behöver byta skor, fort värma upp och hämta godisväskan sedan.

Många svåra konkurrenter, banan verkar väldigt svår.

Om vi gör vårt bästa och tänker positivt tror jag ändå att det går.

Vid tävlingens slut vore väl ett pris och en pinne trevligt att få,

Men att jag och min lilla vän får ha kul tillsammans är det viktigaste ändå!

Oj... nu börjar det pirra i magen igen. Det var ju nyss så oändligt lång väntan till nästa tävling, längtan var stor och plötsligt är det nästan dags igen!! Känslorna inför att tävla växlar snabbt just nu  beroende på hur det gått på senast utförda träningspass.... vilket är minst 3-4  korta stunder om dagen så här nära inpå tävling.

Varbergs tävling står för dörren nästa vecka på onsdag för oss i medium och PM:et har nyss kommit ut. Verkar bli en "lugn" tävling med den uppdelning de gjort så att storleksklasserna är på varsin dag.

Vissa tävlingar känns alltid roliga att åka till mest beroende på att det gått bra där förut, Varberg hör inte till en av dem. Precis som Kungsbacka alltid medfört "otur" för mig, konstiga saker som plötsligt händer som stört koncentrationen eller planeringen har ställt till det.

Därför är jag så glad över att Borås ordnar en tävling på samma dag som Kungsbacka i Augusti. Det har ju oftast gått bra i Borås så valet mellan dessa tävlingar är lätt för mig.

Men jag kunde ju inte låta bli att anmäla mig till Varberg som sagt ändå... (Bra uppvärmning inför tävlingarna på Ryda sportfält i Borås helgen efter!) Så det är bara att göra sitt bästa. "Spöket" har till nu i högsta grad bestått av slalomhindret... men det gick ju över förväntan på de senaste tävlingarna så nu är väl kontaktfälten det som skapar mest oro faktiskt. De sitter perfekt här hemma..... inte riktigt lika perfekt på klubbens balans tyvärr men det blir inget hoppande där i alla fall.

I Göteborg så var jag alldeles för självsäker på att Izor skulle klara kontaktfältet men "tji" fick jag i Ag 2 där han tydligen var helt säker på att matte tvärtom ansåg att han var dödens om han skulle våga drista sig till att överhuvudtaget nudda med en endaste liten tass på kontaktfältet.... så han tog ett JÄTTE -hopp ÖVER för säkerhets skull... suck! ( det var då jag diskade oss frivilligt genom att ta om det som en liten påminnelse om vad vi egentligen tränat på ca 735 tusen gånger.........

I dagens övningar ingick således balanshinder på många olika sätt:

matte springer före, matte springer bakom, matte springer bredvid på höger resp. vänster sida, matte springer bredvid långt ifrån, matte tjoar och "busar" bredvid, matte skickar sin vovve på långt avstånd, matte låter vovven stanna kvar på sin plats på kontaktfältet för att vänta på släppkommando medans hon gör några framförbyten etc. etc. Självklart går allt  det så himla bra på träning...

Sen kunde jag inte låta bli att träna lite slalom idag också. Vi har tränat så mkt slalomingångar senaste tiden så för att hålla uppe farten så körde vi i stället lite släppande genom slalom mot en godisskål som vi "kapptävlade" emot. Jag började med honom på långt avstånd för att riktigt hinna få upp maxfart innan , för att inte "slita" för mkt på honom så hade jag bara ställt upp 6 pinnar, första gången blev han lite för stressad och hoppade över en port men sedan gick det väldigt bra. Känns ingen skillnad mellan höger och vänsterslalom heller.

Jag har läst en bok i kväll som gett mig en så bra A-ha upplevelse. Den sätter verkligen ordet på vad jag känner och tycker om relationen mellan människa - hund. Boken heter "Dominans och ledarskap. fakta eller fantasi" och handlar bl.a om hur så många hundägare blivit "uppfostrade" till att tro på att "ledarskap" är lösningen på alla hundproblem. Och tro på att alla hundproblem kan skyllas just på "brist på ledarskap". Hundförare har fått lära sig att de måste dominera över sina hundar för att undgå att hunden "tar över" chefsrollen i familjen. De som säger detta drar ofta paralleller till vargflocken och till hur tiken behandlar sina valpar. Men boken ifrågasätter hela det tänket och ger alternativ till ett annat förhållningssätt och ställer flera av de vanliga föreställningarna på ända. (finns att köpa bl.a genom www.canis.se )

 Jag blir bara alltmer säker på hur jag vill att relationen ska se ut mellan mig och mina hundar. Inte så lätt alltid att det blir som man önskar men vi är en bra bit på väg.