Alltså... den lilla gulliga älskade tokstollen heter egentligen Amadeus. Men vi kallar honom Deus. Ålder : 3år. Han är främst min dotters hund så därav har inte JAG tränat honom så mkt.

Efter att ändå ha provstartat honom i några lopp så har vi åter varit på enbart träningsstadie . Han har en otrolig glädje och massa spring i benen men springer tyvärr plötsligt förbi en del av hindren, speciellt händer detta vid slalom och A-hindret. Han gör ett superslalom när han går in rätt men A-et har vi ju tränat alldeles för lite på.

Men idag har det varit specialträning på slalom. Något mkt roligt som hände en gång med hans slalomträning var att han ju inte kunde högerslalom mer än 4 pinnar och plötsligt , alltså verkligen helt plötsligt, när jag liksom bara testade 12 pinnars högerslalom så KUNDE han det bara så där!! Behövde inte ens uttöka med några fler pinnar i taget.

Vad var hemligheten??

Här kan man dra slutsatsen att värdet på belöningen enligt Deus ökade tillräckligt enligt hans behov.. Vad hade jag? ( har bara hänt denna gång) Jo, havrekakor, ni vet såna där i storpack.  Fast i små bitar förstås. De gjorde susen!. I alla fall.. så nu kan han både vä och hö slalom tom snabbare än Izor. Problemet var ju dessvärre att han drog förbi ibland. Antagligen är väl problemet inte helt borta ännu men kvällens träning var mkt lovande.

Nu i kväll tränade vi enligt stegvis uttökande av avstånd till slalomet och med en gradvis utökning av min egen fart till högre och högre hastighet bredvid. Han blir nämligen störd av när man springer fort bredvid.

Deus är klickertränad redan från början och går mkt sällan ur för tidigt.

 Efter  en träning enligt en bestämd kriterietrappa bestående av träning i 4 x 3 minuter så kunde jag springa som bara den bredvid och även från långt avstånd utan att det orsakade några problem. Detta kräver noggrann repetition i några dagar -någon vecka - för att det ska sätta sig. Kan meddela att belöningen idag inte bestod av havrekakor men det gick bra ändå :-)

Våra hundar är helbröder, Deus kommer från kullen året efter Izor. Vi var så nöjda med Izor och hoppades att Deus skulle bli ungefär som honom. Oj, oj, så blev det ju inte. Vi älskar förstås Deus otroligt mkt ändå . Han är väldigt gosig och söker mkt kontakt. Utseendemässigt är de väldigt lika men inte annars. Izor är nästan översocial, älskar alla.  Är framåt och självständig medan Deus är mycket försiktigare, gillar inte främlingar som ju är till för att skällas på om man möter dem på vägen och han är väldigt osjälvständig. Det  positiva med det är att vi inte har samma problem före start på agilitytävlingar.

Med Izor måste jag jobba väldigt mkt med kontakt och motivation, han är väldigt lättstressad , uppmärksammar alla hanar omkring honom och speciellt alla snygga tjejer. Han går knappt att stå stilla med inför start , då börjar han skälla och vill hellst jaga efter den hund som springer på banan, vi måste hålla oss en bit i från och snabbt gå förbi startfållan.  Men hans självständighet har gett ett väldigt bra släppande på banan och fina snabba upplopp. Deus bryr sig inte om andra hundar så mkt, vi kan stå stilla och fokusera på varandra eller kolla in banan i lugn och ro före start. Det gör att jag själv inte blir lika stressad som med Izor.

Enligt vad jag lärt mig  om stress  så har man ju kommit fram till att olika individer har olika sätt att hantera stress. Gäller även människor förstås. Vissa individer får främst en aktivering av sympatiska nervsystemet och binjuremärgen vilket ger minskad cirkulation i perifera delar, höjt blodtryck, mobilisering av energireserver och förhöjd sexuell aktivitet. Dessa individer är mer aggressiva mot främlingar och är överhuvudtaget mer aktiva i sin hantering. De kallas därför "aktiva".

Andra får i stället främst en aktivering i hypofysen och binjurebarken, vilket ger en ökad uppbyggnad av energireserven, höjt blodtryck, sänkt immunologisk beredskap och minskad sexuell aktivitet. Dessa individer är mindre aggressiva och mindre aktiva i sin hantering. De kallas därför

"passiva" . Aktiva hanterare har höga krav på kontrollerbarhet, är mindre beroende av retningar från omgivningen och är mer anpassade till en stabil miljö. De passiva är betydligt mer  flexibla, har inte lika stort behov av kontroll, påverkas mer av  retningar från omgivningen och är mer anpassade till en föränderlig miljö.

Den ena metoden är inte bättre än den andra. Båda klarar av olika typer av stress, men de gör det på olika sätt. De är olika effektiva i olika miljösituationer. När de inte längre klarar av situationen utvecklar de olika sjukdomar. De aktiva får mest hjärtsjukdomar medan de passiva snarare får nedsatt immunförsvar och därmed infektioner av olika slag. Vilken hanteringsmetod djuret har beror på en rad olika faktorer, som tex. arvsanlag, ålder, kön och individens erfarenheter. Man pratar också ibland om att de aktiva är mer introverta (reagerar mer på sin inre bild av omvärlden) och de passiva mer extroverta (reagerar mer på omgivningen)

Introverta skulle då vara mer tankfulla och reserverade, de har en tendens till att göra färre misstag och kunna koncentrera sig längre. De tenderar också till att lättare drabbas av fobier och oro el. överdriven skygghet och rädsla.

Extroverta skulle i stället vara mer sällskapliga och impulsiva, De har mer tendens att bli överdrivet upphetsade och att reagera med antisociala och självdestruktiva beteenden vid påfrestningar.

Att ens hundar oftast är väldigt olika går ju lätt att konstatera och att de därför bör hanteras och tränas på olika sätt.

Nu återstår bara att dra slutsatser av detta. Vilken stresstyp tillhör hunden? Vilken stresstyp är man själv?   Mycket att fundera över......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag tävlat första dagen i Sundsvall, ni kan läsa om det på hemsidan på bloggen där. Där hittar ni även 2 filmer , ett med Nancy Holmström och ett med Sven Karlsson och flax. Det finns även några bilder.  Se:  http://www.klickercenter.se/agilit...

Lite dåligt med inlägg på sistone men den mesta tiden tas just nu upp av arbetet med min nya hemsida, dit jag kommer att försöka koncentrera bloggandet sedan. Men jag skriver nog här snart! Se gärna sidan: http://www.klickercenter.se/  agilityliv fi...

Frågan är vad som påverkar en mest.... det är kanske inte självklart i alla situationer. Mitt tänk om vad som borde vara bäst är förstås att försöka tänka positivt inför tävlingar "det kommer att gå ba!" "Vi kan det här" osv... Att se på det som vi g...

Tävlade i Ulricehamn idag,disk i ag2 ( 1 st. klarade tiden och en nollade men med tidsfel.. sen blev det mest disk tyvärr.... och tiden var 34 sek.. blev lite för svårt  alltså för de flesta....) och 5 retliga fel på balansen på upploppet i Hopp2. Me...

Nu när tävlingarna är på gång nästan varje helg får man verkligen inte glömma bort att underhålla hundens grundkondition och ta hand om dess muskler. En liten sträckning som inte tas om hand på rätt sätt kan i smyg leda till betydligt allvarligare ko...