Vissa saker är roligare efteråt.. när en viss tid förflutit efter..

Som några saker som kan inträffa under agilityutövande. ..

En del saker som kanske inte är så roliga men ändå väcker viss munterhet lite i efterhand kanske. Som t.ex vissa av de misstag man gjort som man naturligtvis aldrig tänker göra igen.

Saker man visste innan var fel  men som inträffade ändå i hastigheten , och som skedde, med största sannolikhet, ibland pga nervositet..

..som att glömma ta bort halsbandet -det hände verkligen bara en gång- för det kändes riktigt surt att bli diskad för :-(

Att råka ta upp belöningen ur fickan innan man varit ute från banan -suck!

Att "slappna av" före sista hindret på banan när man trodde att nollan var klar.. och således slarva med handlingen så hunden MISSAR sista hindret -riktigt skämmigt!

Det var några saker som hände innan vi hade fått så mkt erfarenhet. Men jag glömmer det aldrig.

Pinsamt var det också första gången vi tävlade inomhus i ett ridhus och min hund plötsligt till min stora fasa bestämde sig för att kissa på väggen bredvid slalomet ....

Som tur var såg jag ju sedan att sådana saker var vi trots allt inte helt ensamma om, att det faktiskt hände andra ibland också.

Nu med mer erfarenhet kan man ta hantera ev. pinsamma situationer med  lite mer humor än besvikelse men nu handlar det mer om andra orsaker.

Som när jag i somras fokuserade så otroligt mycket på en supersvår slalomingång..som min hund klarade perfekt, till min stora lättnad ...och därmed tillfälliga förlust av fokusering pga av det ... och jag min klantskalle glömde för ett ögonblick  vilken tunnelingång vi skulle till  direkt efteråt fast jag hunnit gå banvandringen väldigt noga innan. Kom ju på det nästan direkt igen men då hade jag förstås redan lyckats styra in min hund i "fel" ingång....

Åh vad jag var arg på mig själv!!  Ok, lärde mig förstås läxan,  att inte överdriva mitt fokus under banvandringen till en särskild del av banan. Och faktiskt våga tro lite mer på min hund än jag gjorde just då inför slalomet...

Det är ändå så skönt att få se att även de bästa, t.o.m även de i landslaget , kan göra små misstag ibland. Då känns det inte lika "farligt" att råka göra några själv...

Jag tittar gärna på den här filmsnutten som påminnelse om att jag inte behöver vara för hård mot mig själv om det inte riktigt blir som jag tänkt mig på agilitybanan.. jag är INTE ensam  om det :-)