Dagen före första utomhustävlingen för säsongen. Ska bli roligt! Vädret är perfekt och vi har hunnit förbereda oss ordentligt.

Ska försöka starta även min yngsta hund och är beredd på att det kan gå hur som hellst med honom. Antingen springer han med mig hela vägen eller också springer han lika lyckligt förbi varenda hinder. De senaste träningarna har i alla fall sett lovande ut. OM banorna nu inte blir för svåra. Men vi har faktiskt kört SM banor på träningen och de har han klarat rätt bra. Så det går i alla fall framåt.

I morgon är ju det en inoff. tävling som kan ge en liten fingervisning om hur väl han klarar ett lopp även under lite mer stress, med "främlingar" på banan, och mer liv och rörelse omkring.

Men den äldre förväntar jag mig mer. Konkurrensen i klass 2 agility ser ju svår ut men vi ska inte bry oss om de andra utan köra vårt race så bra vi kan ändå. Melodin får bli att tuta och köra, vinna eller försvinna. Har bestämt mig för att hålla hög intensitet, full fart, lita på min hund, hellre riskera att diska oss än att " köra på säkerhet" för att inte i stället tappa fart. Om han hoppar kontaktfältet så ska jag ta om! Hoppas att någon sparkar mig där bak om jag inte tar om hindret om han inte utför sitt kontaktfältbeteendet som han ska. Han ska inte få slarva där.. det ger ju inte så goda förutsättningar inför senare tävlingar i Söderköping och Tranås annars....

Vi har gott om tid på morgonen i Borås eftersom Large förarna startar innan. Vi har därmed tid att förbereda oss i lugn och ro, gå en rastrunda, kolla in banan, ställa i ordning grejerna mm.  Det är ju också en bra förutsättning för att då hålla ev. negativa tankar borta... de kommer ju annars gärna fram lite lättare när det blir stressigt.. Men självklart ska jag inte lägga märke till ev. störningar, ex. hundar som sitter för nära i blickfånget strax utanför banan eller en domare som verkar ovanligt hård i sin bedömning.. Inget ska få störa oss. Liksom Göran E med sin hund  Kiwi  brukar göra ska vi gå in i vår "bubbla" , vår egen värld där inget stör oss.

Idag har en film pågått i hårddisken,  dvs hjärnan, nästan hela dagen. Den har dessutom varit inställd på slowmotion och replay under många sekvenser. En del av mina mentala förberedelser.

Filmen har sett ut ungefär så här...

"Vi har förberett oss ordentligt och är positiva och glada, vi småspringer fram till starten, har full kontakt med varandra, startar intensivt och snabbt direkt, Han springer framåt med fullt fokus utan att bry sig om ev. störningar bredvid banan, jag kan banan utan och innan och placerar mig därmed på exakt rätt ställe för att på bästa sätt handla honom vidare, vi får snäva svängar där det behövs, jag hinner göra framförbyten där jag vill, får till snygga bakombyten, bryr oss inte om hur gungan låter och springer utan problem förbi "fel" tunnelingång, vi fastnar inte i några andra fällor, jag visar och stöttar precis lagom mycket hela vägen, slalomen går perfekt med god fart, kontaktfältsbeteendet utförs lika säkert och snyggt som på träningarna, vi håller tempot uppe hela vägen in i mål, vi blir jätteglada båda två ! Han får en jättegod belöning! "

 Ungefär så försöker jag tänka.Vi är lyckliga tillsammans .....hur det än har gått,  även om det blev lite fel på vägen, Sedan bryr jag mig inte om vad andra tycker om de ev. misstag jag gjort på vägen för jag vet att vi just då satsat allt och gjort vårt bästa.

Den övriga träningen idag har bestått av enkla kombinationer, kontaktfält och slalomträning. Lätta övningar som jag är helt säker på att han klarar för att höja motivationen och hålla uppe farten. Lätta slalomingångar för att han ska känna bra självförtroende. Belöningar med superhögt värde som förhoppningsvis sitter kvar som tankebilder i bakhuvudet hos hunden under tävlingen i morgon. En påminnelse om hur roligt det är med agility, både för mig och hunden. Precis som jag brukar göra dagarna precis innan en tävling.

De svåra slalomingångarna har tränats tidigare, liksom svåra kombinationer och kluriga byten. Nu har det handlat om att lägga fokus på självförtroende och känslan av att vi klarar allt lika bra.

Ska bli spännande..........