Senaste inläggen

Av tiipa - 17 februari 2009 20:39

Det är genom möta svårigheter som vi blir starka sägs det.


Det finns risk att man gärna fastnar på träningen av vissa hinder eller vissa moment i träningen..

En del av träningen är ju helt klart roligare. (läs slalom!) Men man måste ju såklart lägga mer tid på det som känns lite "jobbigt och svårt" ....också!


 Trots att jag både på träning och tävling ibland råkat ut för tydliga missar på "ut-signalen" dvs när hunden ska ta hindret bakifrån eller längre ut från sidan av mig ( På göteborgs avd. tävling sist så hände det tom 2 ggr på samma bana..!)  så har jag inte tränat på detta som jag borde.


Men vad sur jag kommer att bli om det kommer en sådan ut-sekvens på Linköpings tävling ännu nästa helg och jag INTE blivit bättre tills dess... och om jag diskar mig då!


Så under varje promenad denna vecka har jag förstärkt denna signal genom att vi bara gått el. sprungit rakt fram och att jag sedan visat "ut" och belönat MYCKET när det blivit rätt. Fast där har det inte alls varit några problem.

Uppföljning med hinder blev så ganska snart så här: dvs en slags trappa + threadle...





Jag försökte hålla en så rak linje som möjligt själv och jobbade mest med axelvridning med minskande styrka.. och ut -handen + verbal signal. Försökte att göra övningen flera gånger med enbart en signal åt gången för att "testa" vilken signal han går bäst på.

Det visade sig att axelvridningen (+ kroppsförskjutning..) gav bäst effekt, sedan den verbala signalen och sist min Ut-arm... hmm... intressant. Trodde nog att han gick mer på min arm... Det är ju bäst att ha så tydliga och rena signaler som möjligt så utifrån detta bör jag tänka mer på att bli tydligare med axlarna på banan när jag tävlar.. Men om jag ska rensa bort en signal..? Det är ju dumt att ha 3 signaler för samma sak! ..... svårt ändå att välja.....


Har ni testat era hundar på vilken signal de egentligen reagerar mest? Ibland kan det ju tom vara ngn liten grej man gör som man själv inte ens är medveten om...Då är det bra att filma varandra!


För övrigt har jag haft en S*** dag på jobbet (var riktigt arg ett tag..inte likt mig..) så jag muntrade upp mig genom en härlig springtur i skogen med hundarna och sedan lite agility förstås när humöret blev bättre. Skönt att känna att konditionen verkligen börjar bli bättre igen! Vill tävla nu!! Fast jag börjar bli lite spänd och nerv.... Nej, vad säger jag .. jag är inte alls nervös!! .. tror jag... det är nog bara vinnarinstinkten som börjar komma tillbaka! (..säger vi.. Tur att jag snart ska på föreläsning om tävlingspsykologi igen.. precis vad jag behöver just nu tydligen )


Av tiipa - 16 februari 2009 19:41

Idag firar vi vår underbara Izor som fyller 5 år!! Vi är så otroligt lyckliga och tacksamma för att vi har honom i vårt liv!! Och vi håller tummarna för att vi får ha honom länge till!




Här är en bild från när han var ca 6 mån och tävlade i utställningen Västkustens vackraste valp då han också blev BIM.

Numera tävlar vi mest i agility som han såklart tycker är mycket roligare!

 


Grattis älskling!!! Från Matte, Lillmatte och brorsan Deus.

Av tiipa - 15 februari 2009 05:19

Våga utmana dig själv! Och din hund! Våga träna med störningar på träning.. hur ska ni annars klara det på tävling!??

Det här är något som vi tyvärr inte tränar på förrän det blivit ett problem.. synd för då har det oftast redan hunnit bli mkt svårare att lösa...


Ofta ser man hundar som är väldigt störningskänsliga eller hundar som helt enkelt inte klarar många störningar samtidigt som det kan vara på en kurs. Men vilket ansvar har vi att hjälpa förarna med träning av störningskänslighet? I vilket fall så måste vi tänka mer på om vi kan underlätta för ekipaget genom att ex. erbjuda grupper med färre deltagare, el. grupper med anpassad sammansättning av hundar.

En hunds förmåga att tåla störningar måste tränas upp.

Fast skillnaderna förstås är individuella så finns det även vissa rastypiska skillnader i störningskänslighet. Men det är ändå alltid viktigt att träna på störningar med en successiv stegringsökning för att lyckas med träningen.


En kort sammanfattning ang. störningar:


En störning är någonting, vad som helst som får hunden att tappa fokus från t.ex en signal.

De kan vara visuella (rörelse, föremål, fordon etc),

akustiska (röster, prasslet från godispåsen, dörrklockan etc),

taktila (att man rör vid hunden, ett spänt koppel, en annan hund som nuddar hunden, kontakt med kallt/varmt föremål etc),

doftmässiga (doft av annat djur, matdoft, doften hos veterinären etc)


När vi tränar beteenden med störningar så blir beteendet starkare och starkare. Det är viktigt att störningar introduceras gradvis;

minska succesivt avståndet till störningen,

träna i så skiftande miljöer som möjligt,

skapa störningar där du har dem under kontroll,

 ha en hög belöningsfrekvens när du lägger till en störning,

ha en bättre belöningskvalitet när du tränar med störning,


Gör en störningslista för just din hund och dela in den i olika nivåer.

 Ex. störning på låg nivå (att du rör dig, mat, hundar som leker på avstånd),


mellansvår nivå ( olika miljöer, pipleksak, kastande av leksaker),

störning av hög svårighetsnivå (springande rådjur, flygande änder, fotbollsspel nära hunden på planen)

Var medveten om din hunds störningslista!


Hur vet man då vilken störningsnivå hunden ligger på i olika fall?

Jo...

Låg:

djuret svarar på signalen men inte lika snabbt som vanligt, öronen förs åt det håll ljudet kommer, hunden slickar sig om munnen, tittar hastigt åt det håll som störningen kommer från, tar belöningen med ökad iver.


Mellan svår:

svarar på belöningen långsamt, öronen blir kvar åt det håll störningen kommer från, vänder på huvudet, el. hela kroppen för att titta på det som distraherar, upprepade gäspningar, slickande om nosen, snappar efter godiset


Hög svårighetsgrad:

ignorerar signalen, ignorerar föraren, förändring av kroppsposition för att kunna antingen fly från el. komma till det som stör, tar inte belöningen alls.


Tänk på att inte utöka svårighetsgraden när du tränar förrän hunden kan utföra beteendet korrekt.



p.s hade en supertrevlig alla hjärtans dag..!

"...how can you see.. in to my eyes.. like open doors.."

Av tiipa - 14 februari 2009 00:24

Blir ett annorlunda inlägg dagen till ära... ingen agility alls!!  (Lugn .. snart kommer ett nytt inlägg om agility som vanligt!)

Även om hundarna och agility är bland det jag värdesätter mest i livet så väcker alla hjärtans dag tankar på annat...

Har så mycket att ge men.... så många hinder i livet... Men ibland måste man ju sluta vara så himla förnuftig och våga öppna sitt hjärta i stället...



En låt vars text hugger tag i mitt hjärta  är  "Feel" av Robbie Williams...

Ur texten:

"Come on hold my hand,
I wanna contact the living.
Not sure I understand,
This role I´
ve been given.

I sit and talk to god
And he just laughs at my plans,
My head speaks a language, I don´t understand.


I just wanna feel real love,
Feel the home that I live in.
cause I got too much life,
Running through my veins, going to waste.

I don
´t wanna die,
But I ain´t keen on living either.
Before I fall in love,
I´m preparing to leave her.
I scare myself to death,
That´
s why I keep on running.
Before I´ve arrived, I can see myself coming.

             .............
I just wanna feel real love,
Feel the home that I live in....."


Ta vara på de chanser ni får i livet!



Av tiipa - 12 februari 2009 20:17

Det är rätt mkt intresse just nu för ämnet hoppteknik bland agilityförarna. Det ordnas regelbundet föreläsningar och kurser i ämnet. Och visst kan det ha stor betydelse i vissa fall på hundarna. Speciellt på hundar som faktiskt har en dålig hoppteknik från början. Men man får inte glömma att det i så fall kan bero på många olika orsaker. En orsak kan vara att hunden helt enkelt har ont någonstans.


Susan Salo har gjort en film om hoppteknik och har spridit sina ideer till många andra instruktörer. Hennes system grundar sig främst på att hunden ska kunna hoppa så oberoende som möjligt av föraren, inte oberoende av handlingsteknik men ... kunna ta avsprång på rätt ställe själv.


Här kommer några saker att tänka på för er som testar olika hoppteknikövningar:


  • Det är viktigt att hunden lär sig att hoppa på många olika typer av underlag, gräs, grus el. spån. Dvs allt som den ska klara av under en tävling. Något många "glömmer" att träna på är att starta med ett hopphinder i tex. en lutning, vilket skulle kunna inträffa på en tävling..

  • En bra hopphund måste kunna accelera bra och anpassa sin fart, träna på detta utan hinder först, men något av det viktigaste är förstås god hälsa. Många hundar får tyvärr sluta sin karriär pga ledproblem. Dålig byggnad behöver inte vara ett stort problem om bara hunden lär sig att använda sig kropp på rätt sätt.

  • Hoppteknikövningar får hunden att känna efter vad som känns bra och fungerar. För att kunna hoppa bra krävs stödjande muskler bla. runt bröstkorgen , ngt som en del hundar inte har tillräckligt av. Det leder till större påfrestningar för hundens leder och ligament både vid upphopp och landningar.

  • Efter hoppteknikövningar är nedvarvningen särskilt viktig eftersom hunden troligtvis "tvingats" använda sig av fler muskler på ett annat sätt än vanligt.

  • Under hoppteknikövningar ska man inte korrigera hunden om den river, rätta till hinderhöjden i stället om det blev för högt.

  • Man ska inte höra hunden "dunsa" ner vid landningen, den ska hoppa lätt och välbalanserat. En hund som låter mer när den landar lägger för mkt tyngd på frambenen i landningen. Skaderisk!

  • En hund som tittar mkt mot dig, vrider sig mot dig under hoppet har svårare att få en bra hoppteknik -hamna inte bakom hunden!

Man kan inte göra så mkt "fel" med hoppteknikövningar men... det värsta man kan göra i så fall är att ha för hög höjd på hindren... och att hunden inte lär sig "rätt" teknik förstås.... vilket ju var syftet. Tänk på att det är väldigt jobbigt för ovana hundar så träna bara i korta pass.

Av tiipa - 11 februari 2009 11:59

Ett lätt snöfall från himlen men en doft av vår i luften.. hur är det möjligt? Kanske nytt hopp och lite bättre humör väcker vårkänslor... Äntligen känns det roligt igen med träningen efter allt huvudbry med hur sjutton jag ska orka träna så mkt som krävs för att nå mina mål.


En liten pusselbit i svaret får bli att jag ska träna mer med kvalitetet och inte bara i tidsmängd. Inte fara omkring på ALLA tävlingar som går utan i stället träna så noggrannt jag kan, så de lite färre tävlingar jag är med på förhoppningsvis går bättre.

Kvalitet framför kvantitet!


Har fått lite mer gnista för att komma igång med min egen träning igen också.. kommer aldrig bli ngn elitidrottare så det får bli på en åtkomlig nivå som fungerar i vardagen. Långa promenader varje med hundarna i olika terränger, uppför och nedför branta backar, jogga några gånger i veckan med hundarna, och crosstrainern 3 ggr i veckan.


Vaknade med en ny idé för slalomingångarna och hann knappt på med ytterkläderna innan jag var ute på tomten för att testa.

 Nu testar jag inkallningar för att träna ingångar! De ska baklängeskedjas genom att jag gör en kort inkallning med hunden stående i princip med rumpan mellan slalompinnarna i början sedan längre och längre ifrån. Först en rak ingång alltså där jag lägger på mer avstånd successivt (träning genom endast en port i början) sedan börjar jag vinkla enligt klockan. Skillnaden är att jag förut övat i att skicka hunden, nu ska jag kalla igenom hunden i stället.

1)                2)   sedan..            3)  senare....         osv......

 jag                         jag                        jag


 * H *                        *  *                       *  *

                                 H                    H


      


Måste också slå ett slag för träning av slalom och kontaktfält med Manners Minder..  (se tidigare inlägg: http://agilityliv.bloggagratis.se/2008/12/16/1202180-det-ultimata-redskapet-for-att-fa-tyst-pa-skallande-i-buren/) mina hundar är helt sålda på detta!!! Plötsligt går det mkt bättre att träna avståndsträning, sidledes, framför och bakom, med andra störningar etc. Hurra!!!


Av tiipa - 9 februari 2009 20:23

YES!!! Vi gjorde det!!! Vi klarade examensprovet i klickerinstruktörsutbildningen på Hundens utbildningsakademi. Ja, det var förstås jag som skrev och planerade men Izor var en pärla och den viktigaste  i kursen.


Han ..och jag är helt slut både fysiskt och psykiskt, för det var en pärs! Idag har vi mest bara vilat för att smälta helgens aktiviteter. En skön promenad över åkrarna blev det i alla fall.


Först satte jag hjärtat i halsgropen när jag kom in i kurslokalen i fredags... det teoretiska provet skulle börja genast och skulle ta 3 timmar!! Jag som inte hade hunnit repetera så noga som jag önskade.. men men det var bara att göra det och hoppas på det bästa. Det var länge sedan som 3 timmar gick så fort!! Men jag klarade det med bra betyg!


Helt slut, redan efter det, så sov jag som en stock hela natten. Genast efter frukost på lördag så kom nästa chock! Vi skulle ha ett praktiskt prov redan då ! Det hade jag missuppfattat och blev väldigt nervös (trodde vi "bara" skulle ha kurs och diskussioner då) men vi hade ju ändå tränat mycket på våra beteeenden som skulle ingå i vår kedja så det räckte med en snabbrepetition för att lyckas med det provet! Fast repetitionen gick som den ska på en generalrepetition dvs.. inte så perfekt direkt.. och Izor var inte helt koncentrerad, oupps! Men "premiären" lyckades ju och det var huvudsaken!! Det var också väldigt kul att se övriga kursdeltagares resultat och vilka kedjor de satt samman.


Det svåraste provet kom på söndagen då vi fick en helt ny kedja med 10 beteenden som skulle läras in på en kort stund.

Plötsligt blev jag varse om att jag hade dubbelsignaler i "smyg" på flera beteenden, ex, på backa och höger/vänstersnurr. Dvs både verbal +  (liten..) kroppssignal. Testade noga vilken av signalerna som han egentligen "lyssnade" mest på för att kunna göra en "renare" bättre kedja på provet.


Det ledde mest till att jag blev ännu nervösare. Speciellt när det sedan också visade sig att inte alla av de före mig blev godkända! Naturligtvis kände Izor att jag var nervös , så han blev lite dämpad, och för att reparera det så försökte jag "tagga upp" honom mer i stället med cirkelövningar. Jag visste att vi skulle få problem med flytet i kedjan om det gick för sakta. Men som det brukar på tävling annars så gick det som bäst på själva provet!


Härmed fick jag ett bevis på att jag är klickerinstruktör!! Äntligen! Efter nästa ett helt år av träning, åter träning och många timmar av läsning och diskussioner. Måste ändå säga att det varit otroligt roligt och givande!! Inte minst tack vare underbara Izor som skött sig så himla bra varje gång på kursen. Men det är skönt att det är färdigt nu.


Jag har fått många A-ha känslor under kursen, saker som påverkar mig i agilityträningen. En sak är bla. att jag inser att jag måste bakåtkedja mkt mer under träningen. Och att jag måste förstärka de små enskilda beteendena mycket mer för att signalerna (för hinder osv.) ska fungera som förstärkande för nästa del av kedjan (dvs banan) . För att signalerna ska fungera i en kedja så måste de komma innan hunden hunnit avsluta föregående beteende. Alltså måste jag bli bättre på att ge signalen tidigt. Senast när hunden är på väg att landa efter ett hopphinder ska den få nästa signal. Är signalerna tillräckligt förstärkta fungerar de då som en förstärkning, eller ett "klick" (med en klicker) och visar att hunden gjort rätt och är alltså förstärkande inför nästa del i kedjan.


Om kedjan bryts så är inte de enskilda beteendena tillräckligt förstärkta och signalerna är för svaga. Då är det egentligen ingen mening att fortsätta kedjan.... Ett slalom ska alltid tas om helt från början, en balansbom ska alltid tas om helt från början om hunden hoppar av. Å andra sidan.. om hunden går ur slalom el. hoppar kontaktfältet så är ju inte dessa enskilda delar tillräckligt förstärkta och inlärda...


Något väldigt viktigt att ha i minnet är betydelsen av att alla signaler hålls positiva.. att inte riskera att de förknippas med några negativa känslor för hunden... det påverkar mycket mer och mycket längre tid än jag insåg från början.. Om en signal blir förknippad med ngt negativt ex. pga stress el. att man själv påverkar hunden negativt i samband med en signal så blir signalen "förgiftad" och det är bättre att lära om beteendet med en helt ny signal.


Nu ska jag filma mycket mer från vår träning, så jag ser hur tydliga mina signaler är och hur väl han, och Deus med,  egentligen reagerar på dem.


Från i morgon ska vi träna slalomingångar i 2 korta pass varje dag. och ett pass med hela slalom, då blir det förutom ingångsträning även träning av fart och olika byten före/efter slalom.


3 Veckor kvar till Linköping klass 2 med Izor, sedan väntar Fagersta för både Izor och Deus om inget hindrar oss...

Av tiipa - 6 februari 2009 12:56

Ja, nu drar vi iväg Izor och jag på avslutningen för klickerinstruktörsutbildningen. I kväll väntar stort teoretiskt prov på många delar... spännande!!


På lördag fortsätter vi träna och diskutera .. sedan på söndag kommer det roligaste/mest nervösa... nämligen det praktiska provet på de beteenden jag lärt in till en kedja. "problemet" är bara att vår lärare kommer att ändra i vår kedja som ska utföras i en annan  ordning sedan... hoppas bara att Izor är så förstärkt på sina enskilda beteenden genom vår träning så han har uthållighet att fortsätta jobba utan godis fast det bli en annan ordning...

Och nja... har jag/vi fullständig signalkontroll på dessa beteenden..? Det får vara upp till Izor att visa ! (beroende på aktuella störningar som vi kan råka ut för....) Kan säga att jag ändrat i flera omgångar , vilka beteenden som ska ingå i kedjan ...av en orsak...


Håll tummarna för oss!!!!!!!!!

Ha en bra helg!!!!!!!!!!

Skapa flashcards